03. Allmän psykologi

Borde jag söka till en psykolog? Hjälp..

2013-07-02 06:07 #0 av: Truenorth

Inatt har jag inte sovit någonting, och tanken slog mig igen.. borde jag söka till en psykolog?

Jag har hört att man inte ska självdiagnostisera sig själv, men jag har ändå inte kunnat låta bli. Jag har självdiagnostiserat mig med borderline framför allt. 

Just nu befinner jag mig i ett förhållande med en kille som bor i en annan stad, och vi ses varannan eller vartredje vecka ungefär. När vi är med varandra så känns allt jättebra, vi småtjafsar då och då, men inte mer än så, men när vi är ifrån varandra är det helt annat. Jag har en ständig oro, jag kan inte kontrollera mina känslor och gråter i princip så fort jag tänker på honom. Detta leder till att jag skär mig själv. Jag har försökt förklara hur jag känner, men så fort jag ska förklara så känns det som att jag blir tom inom mig.

Ibland blir det så extremt så jag slår huvudet i väggen för att tänka på annat.

Efter ett tag går det över, och jag minns inte ens varför jag vart så sur, men sedan händer det igen, och så fortsätter det så..

Borde jag söka till en psykolog? Hur lång blir väntetiden ungefär?

Kan tala om att jag har socialfobi också, så det blir ju inte det lättaste menmen.

Kanske ska tala om att jag också gått på droger senaste två månaderna, under dessa månader har jag rökt på varje dag, och nu har jag varit utan i 5 dagar.


Anmäl
2013-07-02 06:08 #1 av: Truenorth

Känslorna reflekterar också väldigt mycket om att jag ska bli övergiven och lämnad kvar, det är sådana tankar jag har i huvudet nästintill hela tiden, och det är sådana tankar som kväver mig.

Anmäl
2013-07-02 06:44 #2 av: twoodblue

God morgon :) Du måste Sök vård, det har du rätt till :)
Jag förstår dina känslor till 100%. Det finns en tjej i ett annat land, som jag älskar, men som jag inte kan vara med och denna ångest gör mig tokig.
Musiken hjälper mig dock, för att få bort en del. Kanske har du något du kan skapa för att lätta ångesten, typ rita, skriva fota mm.? :)

Använd inte droger, det är så mycket kriminalitet i de kretsarna. Be om medicin på vårdcentral istället, det är billigare, effektivt och ej vanebildande ( har själv ätit detta och det hjälper!!)

Tillbaka till kärleken.

Jag gråter också hela tiden för min kärlek, har aldrig i mitt liv mått så här dåligt. Grubblar över samma sak som du, och nu har jag börjat grubbla över döden också.

Men jag kan lova dig en sak, du kommer aldrig att bli övergiven, för jag känner det i mig, lika starkt som jag känner kärlek för denna kvinna jag pratade om.

Ta väl hand om dig, och behöver du prata, skicka ett pm :)

Kram!!!!!!!

Anmäl
2013-07-02 08:37 #3 av: Svion

Borderline är en av de mest sporadiskt använda diagnoserna för när man inte har ett utlåtande från läkare eller psykolog och jag tycker du ska tänka efter VÄLDIGT noga innan du ens överväger att tro att du själv har det. Det är väldigt lätt att lyckas anamma flertalet symptom när man läser om det och går det långt så tror man på det själv, även om faktumet med självdiagnosticering talar emot att det skulle handla om ett så djupt rotat problem. 

Om du har nyttjat droger de senaste månaderna så finns det all anledning i världen att tänka sig varför du inte lyckas somna även om du varit utan ett tag. 

Om du inte vet hur lång väntetiden är, kan man anta att du självdiagnosticerat även social fobi eller har detta satts av en läkare?

Anmäl
2013-07-02 09:16 #4 av: Seerina

Du berättar att du inte kan kontrollera dina känslor. En ren, klar och fokuserad tanke vinner över känslan. När du upplever denna starka oro behöver du bara starkt tänka "Jag överger inte mig själv".

Varje gång du oroar dig för att han ska lämna dig så överger du dig själv. Du intalar dig att du aldrig skulle överleva utan honom, vilket inte är sant.

Jobba med din självkänsla och värdesätt dig själv för som det är nu tänker du mycket låga tankar om din egen inre styrka.

Anmäl
2013-07-02 13:50 #5 av: Truenorth

#2 tack för ditt stöd! Det betyder jättemycket. Skönt att veta att man inte är ensam att känna såhär. Jag har tänkt att jag ska ringa till vårdcentralen och be om att få prata med en psykolog. Kram!

Anmäl
2013-07-02 13:54 #6 av: Truenorth

#3 Jo, jag vet att det är fel att ge mig själv en sådan diagnos, och det är ju inte säkert att jag har det, men de flesta symptomen stämmer in.

Jag gjorde en utredning för flera år sedan, och då visade det sig att jag hade socialfobi, men jag tänkte att väntetiden kan ha ändrats för då fick jag vänta i ca 5 månader innan jag fick en tid.

Anmäl
2013-07-02 13:55 #7 av: Truenorth

#4 vilka smarta ord! Tack så mycket, jag ska försöka tänka på det du skrivit, låter mycket klokt!

Anmäl
2013-07-02 16:06 #8 av: Svion

#6 Väntetiden är mest beroende på geografiskt läge. Jag fick vänta mellan 2 veckor till 3 månader på psykolog de gångerna det blev aktuellt. Andra påstår att de fått vänta mycket längre, så det är svårt att säga exakt. Jag hoppas inte du behöver vänta mer än högst någon månad..

Känner du av något av den sociala fobin i dagens läge? En sådan diagnos är knappast permanent och många symptom brukar gå över med tiden. 

Det kan hända att det rör sig om någon borderline-problematik, men jag vill ändå belysa att en del av symptomen som listas i kriterierna är näst intill givna för alla människor. Alla ser svart på vitt någon gång ibland, flertalet har svårt att behålla stabila relationer eller upplever tomhet, missbruk är av flera anledningar ytterst vanligt och impulser är lätt att förväxla med. Det är egentligen inte symptomen i sig som talar för att det handlar om en störning utan främst hur frekvent och intensivt dessa förekommer. Bara en notis..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.