Alla människor söker trygghet i livet och har vi inte den inom oss själva så söker vi den utanför oss, i saker eller som i ditt fall, i djur. Jag tror du behöver hjälp från vården med ditt samlarbeteende där du också får hjälp med att finna din egen inre trygghet. Det finns tyvärr inget annat sätt än att skiljas från sina älskade djur för annars kommer du aldrig se din egen inre styrka. Kommer du känna dig mer otrygg om du bara har ett djur kvar? 

Jag tror inte din diagnos är avgörande faktor för det finns människor med enbart samlarmani och denna diagnos grundar sig oftast i att de har svårt att släppa taget om en jobbig händelse i deras liv. Det är just förlusten som gör ondast i dessa fall och därav samlandet.

Fråga dig själv, har du tidigare förlorat någon du älskar?

Tack för att du tog dig tid att svara, Seerina. Ångesten griper tag i mig bara jag tänker tanken att påbörja förändringen. Vet inte hur jag ska få kraft. Visst behöver jag hjälp men dom jag har försökt prata med förstår inte allvaret i det hela. Dom tycker att det är lite gulligt - jag med alla mina hundar, katter o hästar! Ingen förstår att jag går på knäna och inte kan betala mina räkningar längre. Mitt fel förstås då jag kämpar för att hålla fasaden uppe. Inuti mig känner jag att jag håller på att gå sönder. Kan inte ta det första steget. Är som paralyserad. Människor jag älskat - om jag kan älska människor - har försvunnit ur mitt liv så länge jag kan minnas. Det största traumat står nog min pappa för. Som krävde o krävde o sen försvann för att aldrig mer visa intresse för mig. Måste samla kraft. Hur nu det ska gå till? Lurituri

Okej, du har valt att omge dig med djur eftersom dessa aldrig sviker dig. De älskar dig i vått som torrt. Människor har tyvärr en tendens att svika och du har sårats djupt av detta beteende.

Du kommer nog aldrig finna tillräckligt med kraft för att ta tag i denna ohållbara situation eftersom din rädsla för det svåra oavbrutet suger musten ur din kropp.

Du har två val. Antingen gör du något åt detta INNAN allt raseras och skadan blir värre eller så väntar du tills katastrofen kommer. Det hela kan sluta med skulder, svält, hemlöshet och ärenden hos Kronofogden.
Båda valen gör ont. I det ena tvingas du resa dig över situationen och i det andra reser sig situationen över dig. Båda valen är jobbiga och gör ont men ingen väg utan smärta finns.

Gå till psykiatrin i din hemstad och förklara ditt ärende. Be om stöd och hjälp för att komma tillrätta med din situation som nu blivit ohållbar. De behöver inte förstå, du behöver bara stödet i ryggen. Eller så kavlar du upp ärmarna och tar fram tigrinnan inom dig och börjar sälja av djuren på egen hand.

I bland blir livet inte som vi vill och önskar men denna erfarenhet kommer göra dig starkare och tryggare i dig själv när du ser vad du faktiskt klarar av.

Kram!

Tack! Många kloka ord ger du mig att tänka på, Seerina. Dom är nu inlagda på min hårddisk och bearbetas varje dag. Tyvärr är jag väldigt långsam av mig när det gäller att ta beslut. Men jag ska försöka ta ett steg i taget. Det är semestertider och min kontakt inom psykiatrin är på långsemester - vilket är väldigt illa för mig. Den här sommaren kommer att bli fylld av så mycket ångest. Vill gärna förklara problematiken lite närmare. Du undrar om inte ett djur skulle vara tillräckligt för mig. Det funkar inte riktigt så. Varje häst, hund eller katt är en individ med egen karaktär och personlighet. Ungefär som en Disneyfigur. Och med varje enskilt djur har jag en unik relation, pratar mycket med mina djur och vi har en ständigt pågående dialog. Att sälja känns omoraliskt. Att sätta prislapp på en vän. Det måste finnas nåt annat sätt. Lägg också till att det framkallar extrem ångest hos mig att skilja djuren från varandra. Jag känner även deras ångest inför detta. Kanske skulle man kunna säga att dom är min familj. Men jag ska försöka börja agera. Upplever tyvärr att jag är totalt felmedicinerad med hög dos antidepressiva, Mirtazapin och morfin för värk. Skulle behöva starkt ångestdämpande just nu. Varför sammanfaller alltid den mest jobbiga tiden med alla semestrar? Har upplevt det många gånger tidigare. Jag kan inte öppna mig för vem som helst, har svårt med nya kontakter - s det känns som om jag måste vänta på min läkare för att styra upp min medicinering. Skönt med detta forum. Tack för svar!

I första inlägget skrev du att du har dålig ekonomi pga djurens kostnader. Eftersom du inte vill ge upp djuren så får du sluta intala dig att din ekonomi lider pga av dem och istället fokusera på att din ekonomi lider pga DIG.
Varför är DU så dyr i drift?
Varför behöver DU så mycket från livet när du egentligen inte har råd med det?

Jag flyttade från mitt underbara hus på landet till en liten etta i stan när min ekonomi havererade. Jag sålde min bil, min moped och mina fina möbler.

Alla tvingas vi först offra något innan vi vinner något annat.

Fråga dig själv vad du kan tänkas offra för att behålla djuren så har du lösningen där. Svårare än så är det inte.