Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
12. Personlighetsstörningar

Sjuklig snålhet FÅGA

2013-08-02 09:01 #0 av: Mrs Me

Jag undrar om det finns någon diagnos på ett eskalerande beteende där en person far fysiskt mer och mer illa av egna beslut grundade på sparsamhet - snålhet. (Intagen på psykiatrisk klinik bl.a.)

Det är tydligen ett "vanligt" tillstånd då jag inom släkten har ett fall (och det är henne jag oroar mig för) och det tidigare i vår lilla by även har funnits en extrem kvinna (Bodde i fallfärdigt gammalt torp utan bekvämligheter, värme enbart i vedspis, vatten i brunn, obefintlig hygien. Man kände på lukten redan i entrén till butiken om hon var där och handlade.)) Även i media förekommer det då och då rubriker om hur uteliggare efter sin död visat sig äga stora summor.

Jag undrar också om det finns olika beteckningar på "samlare" som psykisk störning. Att inte kunna göra sig av med gamla förpackningar, tidningar o. dyl. sopor är ju ett problem. Att samla på saker, nya eller gamla, men hela i en omfattning att rörelsefriheten i bostaden inskränks är ju ett annat.

Anmäl
2013-08-05 20:52 #1 av: Elinors

Har svar på din andra fråga (från wikipedia, men men ;)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samlarsjuka

Anmäl
2013-08-06 06:16 #2 av: Mrs Me

Tack. Jo tvångssyndrom på samlande är nog korrekt. Att samla pengar är kanske detsamma. Synd bara att det verkar så outrett det ena samlandet (sopor), det andra samlandet (Ok grejer) och så det sista om man räknar in slantsamlandet i diagnosen borde vara mer specificerade undergrupper.

Att få en slantsamlare att inse att problemet är lika illa som för en sopsamlare låter sig nog inte göras. Dessvärre är det nog samma sak med de som är "satta att hjälpa". En specifik diagnos för varje problem hade nog underlättat insikten i "pudelns kärna" från vården som i detta fall troligtvis inte ser orsak och verkan då insyn i privatekonomin inte tillåts av patienten.

Vi som enl. släktskap under många många år bevittnat alla galna beslut snålheten lett till känner oss maktlösa. Att det dessutom inte är 100% IQ från födseln hos "samlaren" gör inte saken bättre. Så länge svärmor levde "styrde hon upp" mycket men sedan hon dog för snart tio år sedan har det blivit värre och värre.

Anmäl
2013-08-06 10:53 #3 av: Anna4077

Om man oroar sig för att någon inte kan ta hand om sig själv tror jag det är soc som man får ringa. Men om personen är nöjd som hon lever och inte gör någon annan illa så vet jag inte om dom kan göra något. Du kan ju ringa och fråga och be om information om hur man kan gå tillväga. Att hon väljer att leva utan bekvämligheter och har vatten i brunn osv är ju intressant men vill hon leva så så är det ju hennes liv

Att elda i vedspis är inte jätte konstigt. Det är det jätte många som gör och har vedspisen som enda värmekälla.

Anmäl
2013-08-06 11:00 #4 av: Anna4077

Min sambo hade förresten en sån släkting. Tvättade sig med tvättlapp, det hade ju funkat när hon var barn så varför skulle det inte funka nu. Hade inte ens en dusch i huset. Visst hade hon el (från 50talet eller så med bly ledningar utanför huset), rinnande vatten och en icke fungerande toalett. Hoppas den gick sönder bara kort innan hon gick bort. Huset såg exakt ut som när hon och min sambos mormor växte upp där. Hemtjänsten var där men min svärmor gick där och hjälpte till mycket. Fast hon skaffade ju tv till slut. Dom sista två åren hon levde. Hon dog för några år sedan.

Anmäl
2013-08-06 14:35 #5 av: Mrs Me

Nu blev det nog ett litet missförstånd. min släkting lever inte i torftig miljö fysiskt. det var en annan kvinna jag beskrev som också låtit sparsamheten stiga sig åt huvudet.

Dessvärre är inte min släkting nöjd med sin situation och det är väl delvis därför hon hamnat på psyket. Situationen är följande. Efter att hon för drygt 20 år sedan gifte sig med en man med alkoholproblem har vi kommit ifrån henne då umgänge med dem på jular o.s.v. inte fungerat. De har varit hos maken syster som "styrt upp" honom och supandet. (Även hans/deras mamma söp så hon har väl lärt sig hantera problemet lite bättre.)

För några år sedan fick mannen en hjärnblödning som placerade honom på sjukhus lång tid. Nu är han hemma igen och tar sig hjälpligt runt i hemmet och super vidare. Han har vänner som köper med alkohol hem till honom. Detta är ett problem men än värre är att han redan tidigare hade "dåligt ölsinne" och detta sammantaget med bitterheten över situationen han hamnat i gör honom ännu elakare.

Min släkting ville skilja sig - tills hon upptäckte att hon då skulle tvingas dela sparpengarna och ett mindre arv med maken. Det handlar om 150-200-tusen så det är inga jättesummor. Vi har föreslagit henne att hon istället skall ge pengarna till deras gemensamma vuxna hemifrån flyttade dotter, enda barnet, och sedan skilja sig från maken.

Inte ens detta kan hon tänka sig, då förblir hon hellre i sin hemska situation. Dottern skall ju ändå, ärva så det är ju inte "fel" person som skulle få pengarna men snålheten hos släktingen kan inte förmå henne göra detta. Pengarna skall sitta på bankboken i hennes namn.

Som släkt och mån om såväl kvinnan som dotterns väl ser vi scenariot att kvinnan p.g.a. sjuklighet och grav övervikt (rörelsehämmande och hjälpkrävande) kommer att dö ganska snart. Så som det nu är kommer pengarna att gå orubbade till maken som kan supa upp allt. Då blir inget kvar till dottern. även detta har vi förklarat för släktingen men inget hjälper.

Kvinnan är inte 100% mentalt "med" och dottern bor på stödboende. Vi upplever dock inte att dottern är mentalt handikappad på det sätt som sjukdom föranleder. Snarare är det den under uppväxten torftiga hemmiljön och kommunens bristande intresse att stötta familjen i "normalt" beteende o.s.v. när flickan var liten som föranlett hennes problem. Hon hamnade på särskola i gymnasiet och gick ut med höga betyg. Släkten upplever snarare att flickan kunnat vara "helt normal" om hon vuxit upp i en funktionell familj. Detta gör dock att flickan/dottern inte heller kan stötta/råda sin mamma.

Anmäl
2013-08-06 15:13 #6 av: Anna4077

Åh det var jag som missförstod! Fy vilken jobbig situation :( förstår att de känns jobbigt. Prata med en advokat och se om det finns något man kan göra? Min farbror har precis supit upp sin del av arvet efter min farfar och farmor så förstår hur jobbigt sånt är.

Anmäl