Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 2683 ggr
Stjärnsafir
8/4/13, 4:50 PM

Släppa taget eller vad ska jag göra?

Jag träffade en kille en sommar för 4 år sen. Han var på utslussning från ett behandlingshem och arbetade hos min pappa. Jag blev hjälplöst förälskad och trots att jag var (och är) rätt så blyg så var det jag som tog första steget och ville träffas osv. Han var allt jag kunde tänka på och vi umgicks ofta den sommaren. Vi pratade mycket, fixade med hans "stuga", gick promenader och bara va med varandra. Han ville att jag skulle följa med när han tatuerade sig osv, det kändes från min sida sett som att han ville att jag skulle vara delaktig i hans liv. Emellanåt så blev han dock väldigt distanserad och svarade knappt på sms och sa att "jag var för fin för honom och borde inte vara med en sån som han" (han syftade på sitt drogproblem). Men jag ville inte alls höra på hans invändningar, jag såg ju vem han var under fasaden. Så vi fortsatte träffas. Vi hann väl aldrig bli ett "bekräftat" par, men det kändes att det definitivt var åt det hållet vi var påväg . I slutet av sommaren så åkte han in i fängelse (några månader för rån), men vi höll kontakten via brev (han förflyttades till sin hemort många mil från där jag bor). Jag erkände för honom att jag var kär i honom (jag hade aldrig sagt det rakt ut till honom) och fick tillbaka ett "när jag kommer ut härifrån så skulle jag vilja bli en svensson och jag skulle kunna tänka mig att bli det med dig" (ungefär). Jag blev överlycklig. Månader senare när det sedan blev prat om frisläppning och jag skulle få möjlighet att prata med honom på telefon så blev jag osäker. Dels så avskyr jag att prata i telefon, men av någon anledning så blev jag osäker och lite rädd tror jag. Jag vet än i dag inte varför och vad jag tänkte. Men vi tappade kontakten strax innan han skulle bli frisläppt. Idag grämer jag mig så mycket över min feghet… Vi har väl kanske pratat ett par gånger sedan dess och han skrev för 2 år sen på Facebook "Jag saknar dig", så vi fick inget riktigt "avslut" så att säga… Den sommaren med honom är den mest minnesvärda jag hittills haft i mitt liv och jag har haft jättesvårt att släppa taget om honom, även fast vi inte har kontakt med varandra… Jag har drömt om honom minst ett par gånger i månaden alla dessa år och drömmer då om att vi träffas igen och att han också har saknat mig i alla dessa år och vill ha mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre! Jag kan inte släppa taget, allt påminner mig om honom och när jag kanske har glömt bort honom för ett tag så börjar han följa mig på Instagram eller skriver någon statusuppdatering på Facebook och jag trillar genast dit igen. Känner mig så otroligt dum också, här sitter jag och är "låst" på honom, medan han säkert gått vidare nu och det bara är jag som är knäpp och creepy som håller fast vid en gammal romans. Jag vet att 'pojkvän med drogproblem' inte står särskilt högt på min önskelista och jag brukar rygga undan från folk som håller på med det, men det verkar inte spela någon roll i det här fallet? Någon som har något förslag på vad som är fel på mig? Where to go from here? Era tankar?

Annons:
abelyn
8/5/13, 5:09 PM
#1

Jag tycker du borde försöka prata med honom igen, kanske inte så lätt att rabbla upp sina känslor efter en sån lång tid men om du saknar han så mycket och ni ändå inte haft kontakt på länge så finns det väl inte så mycket att förlora…. ge det ett försök om de känns rätt i alla fall :)

Thomthom
8/5/13, 9:15 PM
#2

Väl nedplitade tankar. Ditt inlägg är lätt att följa med i, känslorna … Jag har faktiskt varit i en liknande situation fast då som killen du beskriver. En tjej blev en gång väldigt fäst vid mig. Jag minns än hur otäckt jag upplevde det. Hon såg bra ut, verkade vara en bra tjej på alla sätt.. men jag kunde inte riktigt hantera hennes uppenbara känslor för mig. Det var förstås mitt problem. Men det blev ju bådas.

Vad jag vill säga är att han säkert gillar dig, men killar ibland vi funkar så att vi vill erövra. För honom blev det tvärtom när du visade ett stort intresse. Det i sig kanske, jag kan inte uttala mig förstås med någon form av säkerhet, kan ha bidragit till hans avståndstagande.

Men gud.. sånt här är svårt.. Blir man kär så blir man. Då vill man inget hellre än att visa den andra det. Kanske kommer du aldrig helt över honom och detta, men det viktiga är att du kan fortsätta leva ditt liv på ett positivt sätt.

Lycka till! .

Vänligen,

Thomas

Anna4077
8/6/13, 11:17 AM
#3

Jag vet verkligen inte jag heller. Kanske borde du kontakta honom och kolla hur det är. Är han så underbar som du minns? Ibland målar man upp en bild för sig själv som inte riktigt är realistisk. Sedan hur är det med hans problem nu? Är han ren? Är han kriminell? Jag vet inte om det bästa är att satsa eller minnas eran sommar som den var och avsluta det där. Det är ganska svårt för någon att komma ur den sits som han satt sig i och den som kan bli sårad (och kanske skadad) är du. Jag hade nog träffat eller pratat med honom och om han fortfarande har problem med droger och gör kriminella grejer så hade jag vårdat minnet och tagit bort honom från Facebook och allt för att kunna gå vidare. Du skulle kunna förklara för honom att du måste göra så för att gå vidare. Jag kanske är paranoid men jag tänker så här: Om han bråkar med fel person, inte kan betalar sina droger eller vad det nu kan vara. Iallafall om någon vill skada honom men kanske inte vågar slå på honom så kan dom gå på dig. Skada honom genom att skada dig kanske har sett på för mycket film men jag tror säkert idioter också tittar på film. Som sagt jag är nog lite paranoid också. men så tänker jag också på, utöver oron, plågan att hitta honom hög eller sönder slagen. Hoppas han är ren och lämnat sitt gamla liv. Lycka till.

Anna och taxen Max

Upp till toppen
Annons: