Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 2824 ggr
Individuell
2013-08-05 17:14

Ytligt problem? Men är ju min dröm.

Jag antar att alla har det såhär ibland, kanske inte alla, men många. Jag orkar bara inte med att jag ska må så dåligt över mig själv när det kommer.

Jag är väl en rätt ytlig person, till utseendet. Jag har en stil som jag brinner för, älskar smink och att experimentera med det, att klä mig annorlunda, och jag tycker väl att jag är snygg. Helt okej, att jag har tendens att "bli sedd"! En dröm har alltid varit att bli uppmärksammad för min stil och det blir jag såklart, men då finns de dem som blir mer uppmärksammade… Som i min ögon är snyggare än mig… Som mitt självförtroende verkligen sjunker av.

Det hela hör väl till att vi har "samma" alternativa stil, men någon kanske sminkar sig jättemycket bättre (får fler likes, kommentarer, följare på olika ställen) att någon blir fotograferad på ett bättre sätt, är på väg att bli modeller och allmänt får superdupermycket uppmärksamhet och verkligen lyckas, att någon har längre hår, att någon har större bröst, snyggare ögon som framhävs bättre. Andra kanske blir uppmärksammade via bloggar, att de har råd att köpa fler snygga kläder, så de kan anamma stilen bättre och allt vad det kan vara.

ALLT det här får mig att känna mig så VÄRDELÖS när det gäller stilen vi delar. Jag brinner verkligen för min stil och vill lyckas med att inspirera till mer alternativt. Jag blir så ledsen, som ett litet hugg i hjärtat, när andra verkar lyckas bättre med att inspirera… Som för mig är mycket snyggare än jag, och det känns bara som att "vad är det för vits att jag håller på?" Jag gör det för att jag VILL inspirera, trivs så bra i att se annorlunda ut, tycker det är roligt att experimentera med mitt utseende osv, men det känns som ingen idé när vissa bara halkar in på ett bananskal och SMACK har de massor med folk som gillar det den gör.

Handlar det om dålig självkänsla? Bra självförtroende har jag, men det tas som sagt kål på när jag ser dessa tjejer det går superbra för, som är jättesnygga och gör allt på ett jättebra sätt. Jag brinner verkligen inte bara för den ytliga delen, skriver mycket och är intresserad av allt från djur till massor av musik. Men den här delen tar verkligen kål på mig emellan åt… Jag vill vara bäst på det jag gör, jag känner en stress av att alltid vara på topp och att alltid vara snäppet bättre. Jag vill vara den som får all den uppmärksamheten!!

/en som redan får all uppmärksamhet hon behöver av pojkvän, familj, vänner och följare "fans" på vissa ställen. men som ändå inte känner att det räcker. som verkligen vill lyckas nå fram med sin "speciella" stil, annars duger hon inte för fem öre.

Annons:
Calcifer
2013-08-05 20:55
#1

Ja, du får nog komma att acceptera att man kan inte alltid vara bäst, och att det bara är så men att det betyder inte att man själv är dålig.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Individuell
2013-08-05 21:19
#2

#1 Ja, det är enkelt sagt. Jag undrar mer bara vad det är för fel i hjärnan när jag har allt jag behöver, bör få all uppmärksamhet jag behöver, men ändå känner att jag inte duger om jag inte är snäppet vassare eller åtminstone lika bra? Jag undrar mer vart problemet sitter…

Thomthom
2013-08-05 21:26
#3

Du kan ge dig 17 på att dom du ser upp till ser upp till dig också och att dom reflekterar över samma saker. Det du beskriver är en barnsjukdom många säkerligen drabbats av sedan sociala medier blivit vad det är.

Du skrev ärligt. Det är underbart med ärliga människor på nätet. Dessa är färre och färre ju mer tiden går känns det som ..

Vänligen,

Thomas

Individuell
2013-08-05 21:32
#4

#3 Ja kanske… Jag vet inte. Men jag håller med det där om barnsjukdom och konsekvenser av sociala medier.

Känns lite dumt just för att det är så ytligt, men det tar verkligen kål på mig! Det är jättedumt när det finns så många med värre problem här i världen, och på sajten. Men detta är verkligen ett intresse och liksom en dröm jag har, att få inspirera och verkligen vara "the one" inom stilen. Ja, i Sverige i alla fall. Fattar inte vart alla dom här höga kraven på det kommer ifrån, för det är som att jag känner att jag verkligen borde vara där nu. Efter alla år, efter all nedlagd tid i sociala medier osv. Men man kan ju inte trolla.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bukt på det.

Calcifer
2013-08-05 21:59
#5

Det är inget fel i hjärnan, de flesta människor tänker likadant fast angående andra saker.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Svion
2013-08-06 09:52
#6

#4 Det är det som är lite grejen med att bli "the one". Kraven för att lyckas är avsevärt mycket större om man inte fullkomligt skiter i andra människor och deras viljor. Att lyckas innebär ofta att ha en löjlig tur som ger tillfällen som ligger rätt i tiden  och ett ego som sträcker sig bortom tänkbara mått. 

Jag brukar tänka att betalningen för att lyckas ytligt är en summa av  mycket integritet och själ. Troligtvis inget som är självklart inom modellverksamhet eller liknande eftersom den industrin ser ut som den gör, men såvida inte övertygelsen om att vara störst, bäst och vackrast är det enda som existerar så finns en stor chans att din självkänsla/ självförtroende lär få ett antal utmaningar om och när du väl har kommit in i verksamheten på riktigt. 

De höga kraven grundar sig i jämförelsen med andra och illusionen av perfektion utifrån vad du ser. Du jämför dig med andra för att hitta din egen stil, du jämför dig med andra för att förbättra din egen stil, du jämför dig med andra för att bygga en bild av att du kan bli bättre än andra, bli mer utmärkande än andra, komma längre än andra. När det dessutom handlar om det ytliga, det du ser och tar intryck av, så blir kognitionen lidande eftersom du liksom andra människor så gott som alltid använder fler än ett sinne för att förstå sin omgivning och sin egen plats i världen. När du enbart ser det du försöker förstå utan att kunna greppa hur och varför så bildas en fiktiv bild av hur det egentligen ligger till. Den stämmer överens med vad du ser, men bakom själva ridån ligger troligtvis lika mycket eller än mer tvivel, osäkerhet och avundsjuka som du kanske utger dig själv för att ha. 

Det finns forskning inom psykologi och kognition som pekar på att ytliga framhävanden ofta bygger komplimanger av varierad sort, oavsett om det kommer från din familj, dina vänner eller vem som helst. Komplimanger angående något ytligt är ett bekräftande på att det intryck du förmedlar är intressant och tilltalande, men du kan inte helt och hållet ta åt dig äran eftersom du uppnår ett sådant yttre genom jämförelsen av andra, oavsett om det handlar om inspiration eller avund. Din egen stil är egen just för att den kanske skiljer sig från andra tillräckligt mycket för att behöva lyftas fram tydligare?

Det finns mycket mer att säga om ytliga preferenser och vad som ibland kallas viscerella intryck (sök visceral perception/ internal cognition), men jag tror att du, precis som andra människor kan bygga en framgång baserat på utseende eller stil men det krävs en vilja att behålla värdet av sig själv intakt, utan att jämföra sig med andra eller låta det ytliga ta överhanden av det innerliga. Håll ut och se till att ge dig själv en rejäl komplimang någon gång ibland. Inte på att du är snygg eller har en egen stil, utan för att du arbetar hårt för att komma framåt. Det är minst lika märkvärdigt.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Annons:
abelyn
2013-08-06 11:26
#7

Jag har aldrig haft problem med andra när det kommer till utseendet, aldrig haft någon jag vill se ut som eller någon jag tycker ser bättre ut. (Jag kan tillägga att det är för jag inte bryr mig om andra människors utseende och jag har bara tyckt en ser bra ut under hela min livstid, har extremt svårt för människor) dock så har jag haft egna konstiga bilder av mig själv, hur jag borde vara och hur jag borde se ut. För några år sen. Men kämpade bort det på sista tiden och la märke till hur ohälsosamt det var och vilken sjuk bild jag hade av mig själv.

Det måste vara jättejobbigt att känna detta med utseende som i princip en tävling, lider med dig… men jag vet inte vilka tips jag ska komma med, för det är så lätt att låta något sånt här gå i överstyr och må ännu värre pågrund av det. Det bästa vore ju om du hitta din inre glädje och det du tycker bäst om med dig själv, som du anser är unikt med dig själv, det kanske skulle hjälpa i sånna sammanhang, då kan du ju ändå kanske tänka "men jag har det här, det har inte hon/han…" 🙂

Upp till toppen
Annons: