Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
12. Personlighetsstörningar

Uppfyllde kriterierna för borderline

2013-08-06 16:39 #0 av: IaMiaMaria

Idag har jag varit hos en psykolog för att utreda om jag ev har Emotionellt instabil personlighetsstörning och jag uppfyllde 8 av 9 kriterier och man ska ha minst 5 för att få diagnosen.

Först kändes det skönt att äntligen ha ett ord på många års problematik och att det finns hjälp att få. Men stunden efter satt jag och grina och tänkte att med alla fysiska fel jag har så ska det va fel i huvet å mig också =( men jag är ju bra på detta att vända saker till något negativt.

Hur känner ni som fått den diagnosen?

Anmäl
2013-08-07 00:27 #1 av: eirwen

Jag visste redan vid 14-15 års åldern att jag visade stora tecken på Borderline. Jag fick diagnosen på papper när jag flyttades till vuxenpsykiatrin, ca 18 års ålder. Först var det en lättnad att få det på papper men sen började jag förneka att jag hade det, vilket är konstigt då jag har vetat om det länge. Läste en del på nätet om hur folk uppfattar oss med Borderline och blev riktigt ledsen då man ansågs vara ett monster. Men det försvann efter en vecka eller två och jag fick tillbaka min acceptans för det.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Anmäl
2013-08-07 00:40 #2 av: Calcifer

Jag var 24 när jag äntligen fick min diagnos. Det är en av de bästa saker som hänt mig. Jag har alltid vetat att jag är annorlunda och att jag fungerar annorlunda, det är så himla skönt att ha svart på vitt bekräftat varför. Att det inte är mitt "fel", utan att det bara är så. Jag är född med det, precis som att jag är född med brunt hår och en krokig näsa. Jag har inte samma diagnos som dig dock, vill jag påpeka. 

Sen finns det absolut inget "fel" i huvudet på dig! Det måste understrykas! Jag brukar säga som så att sladdarna i min hjärna är kopplade lite annorlunda bara - men det är absolut inget fel på mig. Och inte på dig heller! Du fungerar annorlunda, det är inget fel med det.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2013-08-07 07:18 #3 av: lurituri

Kära IaMiaMaria!

Vet du att jag kände en sån enorm lättnad! Äntligen fick jag svar på varför jag alltid känt mig annorlunda och utanför. Detta har jag grubblat över hela mitt liv. Skönt att inte behöva känna skuld och skam. Det var ju faktiskt något som var fel - hela tiden!

Istället för att gråta - försök att se det positivt. Nu vet du anledningen till varför det så många gånger "blivit fel".

För mig kändes det som en befrielse. Nu kan jag prata med andra som har blivit diagnosticerade med Borderline och känna igen mina egna handlingar och reaktioner. Det finns andra som är som jag - som är som vi IaMiaMaria!

Kram Lurituri

Anmäl
2013-08-07 10:16 #4 av: IaMiaMaria

Tack för era svar, det känns bättre nu då det har fått sjunka in lite.

Anmäl
2013-08-07 11:50 #5 av: tearsandrain

kändes både bra och förjävligt, känner mig ofta dömd av vården och ibland ser de bara den självskadande delen, inte personen bakom som behöver hjälp. 

Anmäl
2013-08-20 13:52 #6 av: tessbess

Jag fick min diagnos detta år och har blandade känslor. Ena känslan är en stor bitterhet över att ha blivit felbehandlad i 8 år, men å andra sidan jävligt skönt att veta vad felet är. Hoppas det blir bättre för dig.

Anmäl