Jag kommer inte vidare i livet, 30+
Jag är 30+ och känner att jag är fast, jag kommer inte vidare i livet. Egentligen kan nog det här inlägget passa i flera av iFokus forum. Jag har pluggat ett längre tag men efter det haft en lång period av arbetslöshet. Jag har inte hittat rätt på arbetsmarknaden och känner inte att det finns något som lockar förutom det jag redan vet är ouppnåeligt.
Min privata situation är sådan att jag knappt har några vänner och de jag har har jag länge försökt att få en mer nära relation till men det har inte funkat. De har sina liv, sambos osv och kan och vill inte ha den typen av vänskap som jag efterfrågar då jag är singel och i ett annat skede i livet. Jag har under lång tid sökt vänner på olika forum men tyvärr inte fått något direkt napp.
Till det har jag långt till min hemstad där all min släkt och familj bor och det plågar mig ständigt att jag förlorar tid med dem samtidigt som jag inte känner att jag vill flytta tillbaka till min hemstad. I min hemstad har jag inga vänner.
Då jag är arbetslös kan jag heller inte flytta spontant då man sällan får hyra lägenhet om man lever på socialbidrag.
Jag har dagligen ångest och känner total maktlöshet. Känner mig konstant ensam och ser inga sätt att komma ur min situation. Det är inte lönt att prata med vänner då vi inte har en så nära relation och de har aldrig haft tid eller förmåga att engagera sig då mer allvarliga saker hänt i mitt liv.
Jag ser inga långsiktiga lösningar i volontärarbete osv så önskar inte tips om att "gå med i föreningar" eller "skaffa en hobby".
Blir nyfiken och undrar vad det är som du drömmer om som du säger är ouppnåeligt? Kanske du måste söka dig en annan väg för att komma dit! Kanske söka dig en annan linje att plugga eller så. Komvux?
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
@1: Jag har redan pluggat på högsta nivån inom mitt område och har inte mer studiemedel att plocka ut. Kurser man betalar själv för yrkesdiplom naoch liknande är för dyra och jag har ingen möjlighet att låna. Som arbetslös har man heller inte rätt att studera på exempelvis kvällskurser på högskola.
Stor kram! ❤️Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver.
Det enda som håller mig vid liv är mina djur. En brun dobermann var min bästa vän och "sambo" i många år och den som verkligen höll mig vid liv. Han somnade in 17 juni och det har varit svårt att ha en anledning att leva utan honom, men jag har andra djur… dock är en hund faktiskt en helt annan sak… Så… hm… det är mitt tips… hund (det finns massor med hundar som söker nya hem, som haft det svårt, och det är väldigt speciellt att få hjälpa en sådan hund, se den bli lycklig och må bra… man får ett mkt speciellt band med en sådan hund… själv tar jag bara omplaceringshundar)
Antar att det var det du inte ville höra. Sorry.
Kan inte arbetsförmedlingen hjälpa till med en yrkes utbildning om det leder till arbete?
Börja i botten på det du vill jobba med? Ringt och frågat om det finns någon möjlighet att börja jobba som lärling mm?
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Håller med om tipset med hund. Om du inte vill ha en egen, så annonsera om att du kan vara dagmatte. Man kommer ut, träffar andra hundägare och då kan man få vänner med samma intresse dvs hund.
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Jag jobbar för en framtid som mest troligt inte kommer att ske… Men det håller mig inte från att jobba och kämpa.
Jag kan inte ha ett "riktigt" jobb och jag kan inte studera. Så för mig så är det vilja och tjurighet som driver mig framåt.
Att ha en hobby som hjälper dig som ett utlopp för dina känslor är inte en dålig sak.
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
@3, 5: Jag kan inte ha djur då jag bor väldigt litet och kan inte vara bunden vid exempelvis hund eller katt. Jag räknar med att någon gång i framtiden ha ett heltidsarbete och vill då inte ha hund på hunddagis och inte heller lämna katt eller annat djur ensamt i många timmar. Dessutom reser jag då och då bort och har ingen att lämna ett djur till och kan heller inte ta med mig djur dit jag åker.
Så nej, djur är inte någon lösning i dagsläget.
@4: Arbetsförmedlingen ger en inte yrkesutbildningar när man har en akademisk examen och dessutom så måste man ha ett intresse för yrket. Har man redan valt sin bana och studerat en mängd ämnen så gör man ju det för att det är det man vill satsa på.
Lärlingsplatser och praktik finns inte i någon form av "lista" hos Arbetsförmedlingen och inom min bransch är man inte lärling. Praktik har jag sökt många gånger men inte kunnat få då det ofta är brist på tid och handledning.
Till det så har jag inte tillträde till det jag verkligen är intresserad av, därav mitt låsta och svåra läge.
#7 Som dagmatte är du ju inte mer bunden än att du kan "säga upp dig".
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
@6: Nej, hobby är som du säger inte en dålig sak och såklart har jag en del intressen men det är ju inget som i längden löser några problem eller får en att må bättre. Jag har ständig ångest över min situation och lider av ensamhet så även om en hobby kan lindra lite för stunden är det inte någon långsiktig lösning.