Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 3704 ggr
Svion
9/18/13, 5:46 PM

Trasigt belöningssystem

Jag är nyfiken på hur andra förhåller sig till egenskapen hos människor som ibland kallas belöningssystemet, dvs det hos oss som gör att vi villigt uträttar möda för att få något i gengäld. Jag upplever sällan detta i samband med dagliga rutiner och verkar vid närmare inblick i stort sakna något mål med livet som gör det värt att lägga möda på att infria. Potentiella orsaker har genom åren blivit alltmer tydliga, men förmågan att bygga ett mål och en naturlig motivation för att gå vidare verkar ständigt frånvarande så fort tillfället ges (t ex en genomslående lättnad efter viktiga händelser eller en djupare insikt hos sig själv). 

De flesta brukar väl normalt tillskriva detta en sänkt självkänsla eller i mer bildligt tal en form av överanalyserande. Det är måhända synonymt med ovanstående men oavsett vad, det vill inte sluta. Det lättar stundvis men kommer alltid tillbaka och stannar hemskt länge. Tillräckligt länge för att göra livssituationen värre. 

Jag verkar inte lyckas bearbeta tankarna rätt och efter 1 års KBT, 2 års DBT samt en NP-utredning utan tecken på störning är jag slående förvånad över hur handfallet lätt jag ännu hamnar i samma tankemönster gång på gång. 

Tips och hjälp, tack.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Annons:
blackfriday
9/18/13, 8:19 PM
#1

Det låter ganska sunt.

Du har genomskådat livet. Men det som sätter igång belöningssystemet är saker som är värda att sätta igång det.

Svion
9/18/13, 9:09 PM
#2

#1 Nej du. Att genomskåda livet är knappast ett svar på frånvaron av grundläggande mänskliga behov. Jag ska vara sund även om en vecka, ett år, 20 år framåt eller ja, resten av livet. Då ska det förmodligen till en gnutta mer sunt nöje och själabejakande driv i kugghjulen än för stunden närvarande och det är helt enkelt inte tillräckligt för att "bygga framtiden" på för min del.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

blackfriday
9/18/13, 9:19 PM
#3

Jag tror att vi missförstod varandra i inlägget.

Vad jag menade är att det är för mig en gåta att belöningssystemet aktiveras av tråkiga vardagssysslor som att gå till jobb och träffa folket där, boka tvätt och säga hej till grannen, växla några ord med kassörskan på konsum, betala räkningar och ta ett bad osv.

Det krävs något mer för att belöningssystemet ska aktiveras. Av dessa saker, i vardagen, mår jag skit. Ofta vill jag väcka belöningssystemet så att jag kan fungera så pass bra att jag klarar av att göra kloka val för att bygga framtiden och inte bara leva uttråkad en dag i taget och känna tristess och avsky.

Svion
9/20/13, 10:35 AM
#4

I see. Hur skulle du säga är en effektiv grundinställning för att väcka belöningssystemet då?

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

blackfriday
9/20/13, 11:10 AM
#5

Vissa människor är ganska tråkiga. Jag förstår mig inte på dem.

För dessa räcker det med att träffa en arbetskamrat och dricka morgonkaffe innan jobbet sätter igång. Eller snacka väder o vind med någon. Fruktansvärt plågsamt att genomlida, då det får mig att känna som om någon kör in en kniv i själen och drar ut allting, samtidigt som en känsla av total tristess överöser mig.

Det som väcker belöningssystemet är yttre påverkan. Saker som att få mer pengar än man trott, solen skiner och någon kompis ringer o frågar om man ska följa på en sista minuten resa redan nästa dag.

Eller om man ska på dejt, och man känner att det är lyckat.

Eller när man dricker alkohol och samtidigt råkar hamna i ett tillstånd och känsla av att man mår bra., och att allt stämmer.

Eller om man får det där jobbet som man alltid drömt om.

Flytt, antingen till en ny lägenhet, eller till en ny stad/land.

Jag tror att nästan alla försöker stimulera sitt belöningssystem. Det ser man bara på systembolaget. Allt från uteliggaren, till kärringen som köper fina viner, eller medeklasskärring som köper bag in box, gubbar i kostym som köper rött vin, och en flaska whiskey, arbetaren som handlar öl osv.

Det är mänskligt och jag trodde länge att det bara var jag som var uttråkad o missnöjd. Men många vågar inte prata om det, eftersom det inte är socialt accepterat att berätta att man mår skit, och att jobbet suger osv.

Jag personligen är nog mer uttråkad än genomsnittet, och mår inte bra av att bara göra vardagliga sysslor. Ofta skiter jag i det tills jag måste ta tag i det. Försöker hålla rutiner på städ o tvätt, men det slutar alltid med att jag låter det bli skitigt, för att sedan ta tag i allt och göra en riktig flyttstäd. Sen lovar jag mig att inte göra så igen, utan succesivt dammsuga varje dag, torka av lite i taget, men det håller inte som sagt.

När jag varit utsatt för människors skitsnack om vardagliga saker och arbete för länge, så brukar jag bryta den destruktiva tristessen med att ta lite tabletter, och/eller dricka alkohol. Det kan aktivera hjärnan så att jag samtidigt blir så "varm" i huvudet, att jag tar tag i att putsa fönster (som aldrig händer normalt), skicka iväg det där mailet som jag dragit mig för i månader, ringa samtal, söka arbete, osv. På kemisk väg häver jag (tillfälligt) tristess och handlingförlamning och plötsligt händer saker, samtidigt som andra uppfattar mig som normal och trevlig.

Tänk kompisen som man inte pallat höra av sig till på månader, som plötsligt får ett trevligt sms eller samtal av mig. Utan dessa kemiska triggers, så orkar jag inte. Tycker det är skittråkigt, meningslöst, har inget att säga, lockar inte, skiter i det helt enkelt. Men stimulans är det som behövs. Stimulansen sätter fart på systemet, både socialt som rent praktiskt.

Upp till toppen
Annons: