Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 2350 ggr
fuckmybrain
2013-09-20 08:49

försökskanin

Gammal tjack pundare. Var drogfri i ett år, skaffade två barn och började plugga på heltid. Inget funkade. Inte skolan, inte familjen, inget. Fivk ner i studietakt till 75% men var snart nere i 50%. Inget fastnade, satt bara och grät för allt. Sambon tvingade mig till läkaren för sjukskrivning. Fick även citalopram. Så började denna helvetes resa och fortsatte i åtta år tills jag höll på att mista livet i ett självmordsförsök. Trodde citalopramen hjälpte, jag slutade att gråta hjämt. Nu i efterhand vet jag att det bara var för att tabletterna sakta började stänga av viktiga delar av min hjärna. Efter några år började jafåg få ångest och blev fruktansvärt aggresiv, konstant trött och hade noll empati för mina medmänniskor. Läkarn påstod att det berodde på att citalopramen slutade ha verkan ocg ökade dosen långt över maxdos. Allt blev värre. Fick mirtazapin och buspiron och xanor som tillägg. Jag drogs alltmer ner i ett svart hål. Tillslut försökte jag ta livet av mig, hamnade på iva. Jag ville inte dö men jag orkade inte leva. Några veckor senare utvecklade jag ett självskade beteende och fick läggas in. Överläkare sa att jag var felmedicinerad och bytte ut mina mediciner mot bland. Annat edronax. Några dagar senare träffade jag speciallist läkare som i sin tur sa att jag fortfarande var felmedicinerad och åter byttes medicinen ut. Nu mot voxra och paroxetin. Det jag la märke till på psyk var att allt bara handlade om mediciner. Började höra mig för med andra patienter och insåg att många legat inne i flera månader utan förbättring ocg dem flesta hade kommit ocg gått under flera års tid. Då kan ju inte mediciner vara lösningen på problemen. Såg till att jag blev utskriven snabbast möjliga. Väl hemma började jag undersöka medicin frågan och hittade dokumentär. Triologin "who cares in sweden" på nätet och allt blev så självklart. Stora delar av mina problem var orsakade av mediciner. Så på eget bevåg slutade jag med alla förbannade tabletter. Dem kommande månaderna var en mardröm. Låste in mig i min lägenhet och gav mig fan på att kl ara av det och tillslut började det sakta vända. Med små baby steg gick det åt rätt håll. När jag senare träffade min läkare ocg berättade om mitt självskade betende jag skapat så var det direkt medicinbyte ocg/eller dosjustering som kom på tal. Men då släppte jag bombem ocg berättade att jag slutat med medicinerna och börjat må bättre. Alla sjuka tankar på att skada mig själv, ta livet av mig och ångesten ect var borta. Det var framkallade av sönder medicinering. Läkarn frågade hur jag vågade sluta? Hur fan tänker han. Har man försökt ta livet av sig så är det inte mycket som kan bli värre. Tillslut erkände läkaren att det ofta handlade om egna favoriter när medicin sort ocg kombination bestämdes. Ingen vet ju egentligen, vi är bara försöks kaniner. Husläkare kan skriva ut en sak, överläkaren en sak och specialisten en sak, ingen vet egentligen. Och ofta blir det tilläggs medicin på åkommor som egentligen bara är biverkningar av tidigare medicin. Idag har jag utretts för adhd, även där med olika åsikter men jag är pillerfri. Har varit det i ett halvår och sakta har jag kommit tillbaka. Jag är ingen självmordsbenägen person, jag är omtänksam och kärleksfull igen. Och min trötthet som jag levt med i så många år är som bortblåst. Trötthet som läkare påstått berott på sjukdom men som jag idag ser bara berott på medicineringen. Så ni som inte sett dokumentären "who cares in sweden" ta er en titt!

Annons:
Karmin
2013-09-21 21:37
#1

Intressant att höra, inte ovanligt att läkare ger fel medicin.

Solinda
2013-09-26 16:07
#2

Läkarna verkar inte riktigt kloka. Dom borde prova på sig själva och se hur det funkar. Rena galenskapen! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter om det här.

vallhund
2013-09-27 03:40
#3

#2 En del gör faktiskt det.

Det handlar inte alltid om att man ger fel medicin, ofta handlar det om att komma fram till vad just denna individen behöver för att må bättre, i vilken styrka o i kombination med vad. Går det att ställa in i öppenvård eller behövs inläggning?

Sen är alla inte heller speciellt ärliga med vad de har för symptom, en del överdriver något helt enormt medan andra bagatelliserar.

Man kan ha symptom/problem som man själv inte är medveten om eller medveten om att de ev kan ha med ens mentala hälsa/mående att göra.

Vi utvecklas o förändras hela tiden, både de som är i nöd o de som tror de kan hjälpa. Vartefter relation o tillit mellan behövande o de som ev kan bistå utvecklas så brukar det klarna mer o mer. Tyvärr är psykiatrin sådan idag att den dras med brist på erfarna o kompetenta psykiatriker/övrig personal med rätt kompetens, utbildning, erfarenhet o empatisk förmåga.

Det kan man knappast kalla att vara försökskanin. Det tar tid att hitta rätt, det är inte som inom infektionsmedicin att man kan ta en odling för att se vilket antibiotika som ev behövs.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

fuckmybrain
2013-09-27 20:51
#4

#3 antar att du inte ens sett dokumentär terminologin jag nämnde!!??

Upp till toppen
Annons: