Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
12. Personlighetsstörningar

Jag vet ej varför jag skriver..

2013-09-21 23:04 #0 av: The Zombie

Egentligen vet jag inte varför jag skriver här. 
För ingenting är annorlunda från förr. Inget.
Ingenting känns bra, öht. Kaotiska tankar,
alla suicidtankar tar upp min vardag, från
morgon till kväll. Svårt att sova och allmänt
trött på ALLT. 

Jag vet att jag är i en djup depressions-svacka..
Och jag vet att en inläggning egentligen är det
enda som kan hindra mig från självmordsplanerna.

Grejen är den att jag INTE hjälps av en inläggning,
som alla gånger innan så har det inte gett mig mer
än ett tillfället skydd emot mig själv. Men även då
har jag gjort självmordsförsök och fått vak. Löjligt.

Så, det känns liksom totalt värdelöst.
Jag väntar mest på datumet, att det 
ska gå snabbare. Men ikväll gjorde
jag ett behövligt impuls-köp. 
5 stycken sylvassa rakblad från Gillette.

Jag måste sysselsätta mig med någonting i 
väntans tider. För detta är inte hållbart.
Inte den ständiga tomhetskänslan, ångesten
som biter inom mig. Alla tankar som gör mig
minst sagt blind. Isolerar mig, humörsvängningar
som är överdrivet starka.. ja, allt känns f*cked.

Anmäl
2013-09-22 00:15 #1 av: Shine

Vet psyk om hur du mår nu?

Anmäl
2013-09-22 00:30 #2 av: The Zombie

Shine,

Nej. Har mest haft kontakt med mitt resursteam men de lyssnar inte heller. Sedan har de varit "sjuka" i en hel vecka, ALLIHOPA.. ett team på 4-5 pers. Men det gör mig egentligen inget, för den som kommer och hälsar på mig oftast.. hon lyssnar inte längre, hon verkar inte bry sig. 

Jag säger inte att hon INTE lyssnar, men det bara känns så.
som sagt; allt känns så värdelöst. tomt. meningslöst.

Anmäl
2013-09-22 22:07 #3 av: *john*

 hoppas verkligen att du snart glider ur din depp- svacka och kan släppa självmordsplanerna. Hur som helst tycker jag att det är bra att du skriver av dig lite och känns det inte som resursteamet lyssnar på dig får du försöka samla kraft och berätta hur du upplever det för dem.

 

Anmäl
2013-09-22 22:15 #4 av: Shine

Håller med John. Och skriv här. Skriv allt. Skriv av dig. Vi ser dig. Vi lyssnar.

Kram.

Anmäl
2013-09-23 00:10 #5 av: The Zombie

Konstanta suicid-tankar i över 5 månader, några försök under de månaderna. Senaste inläggningen hjälpte mig inget och inte heller läkarbesöket för ca. 3 månader sedan. Jag önskade förr om en framtid, kanske inte en superb framtid - men åtminstone en funktionell framtid. En fungerande vardag hade ju varit trevligt att få uppleva. 

Det var då. 
Nu känns det mest som jag går och väntar, väntar och allt känns så otroligt overkligt på något sätt. Vet inte exakt hur jag ska förklara men jag lever som i en misär. Dagarna nu det senaste flyter ihop, känns som det är 2 dagar sen helg..efter någon minut, slut på helgen. 

Samma gäller alla paranoida tankar.
Jag tror hela tiden att någon är i min lägenhet.
Att någon försöker ta sig in.
Att någon är ute efter mig.
Att någon är här för att döda mig.
(Och i sistnämnda känner jag ingen rädsla specifikt, mer lättnad - att jag hoppas någon tar mitt liv så slipper jag "såra" folk om jag begår självmord) 

mycket rörigt.
som ett enda stort kaos.
Jag har skrivit ned en hel del viktiga saker i ett häfte, som min dotter ska få läsa sedan när hon blir äldre. Jag har dessutom haft ett annat häfte där jag skrivit mycket om mitt mående. Som även det min dotter ska ha möjlighet att få läsa - om pappan anser att det är lämpligt. Skrivit instruktioner riktat mot honom så han vet lite vad jag vill gällande läsandet av det jag skrivit. Och jag har skrivit ned mina begravningskrav, såsom klädsel, plats, kremering, minnes-sten osv.
Har ju även en blogg som jag skrivit i, en massa. Men vill nog hellre att hon inte får läsa i den. Enligt mig räcker det som står skrivet i hennes häfte och i mitt häfte.

Jag satte ett datum för ett tag sedan, mina piller ligger redo, allt är i princip redo. Det är bara att försöka stå ut med ångesten tills dess.

Nu när jag skriver om detta så ler jag, jag inser hur nära det äntligen är. Att jag ändå på något konstigt sätt känner mig så säker. Att saken känns så självklar.

- längtar.. (:  

Anmäl
2013-09-23 16:56 #6 av: Svion

Jag noterade att senaste inlägg är skrivet mitt i natten och undrar väldigt plumpt hur din dygnsrytm ser ut. Jag vill hos mig själv minnas att det mesta som skedde i vaket tillstånd under nattetid för ett år sedan ofta hade mycket mörka skildringar. Det spelar stor roll hur vi som människor tar beslut om det sker under dagtid efter 'ordinärt' sömnschema eller mitt i natten när tankarna är helt fria att flöda och råda.

Anmäl
2013-09-23 19:21 #7 av: The Zombie

Svion,
Jag har fått en väldigt rubbad dygnsrytm p.g.a mina sömnbesvär. Och för det har jag ingen direkt hjälp för att kunna ändra det. Spelar ingen roll hur tidigt jag lägger mig, kan inte somna hur länge jag än försöker - och tillslut ger jag upp och sätter mig i soffan framför tvn eller framför datorn. 

Anmäl
2013-09-24 02:08 #8 av: The Zombie

Åhå!!! Lite humörsvängning nu då.. 
Nu är jag så jävla förbannad, av ingen anledning alls.
Det är ju fucking unbeliveble. Jag hatar dessa svängningar.

Arg.arg.arg.arg.arg.arg.
Jag vill slå sönder något,
men det går inte - klockan
är mycket. Men, egentligen..
varför bry sig om det? -_-'


Uggh! får ta ut ilskan på det enda fungerande viset då.
sjävlskador. självskador. självskador. misär. hat. ilska.

Anmäl
2013-09-24 02:22 #9 av: Shine

Har du kollat på nyheterna så förstår jag om du blir arg. Det blir många.
Vet du själv vad den utlösande faktorn var? Nån tanke?

Anmäl
2013-09-24 02:24 #10 av: The Zombie

Bara helt plötsligt, stirrade egentligen bara upp i taket. Så jäkla trött på allt som har med liv och göra! 

Anmäl
2013-09-25 13:30 #11 av: Svion

Andas som om det vore ett STORT måste. Andasandasandas. 

Har du tillgång till något skogsområde där du bor? Finns möjligheten att ta sig ut och ta ut ilskan i naturen där? Jag tänker mestadels genom att köra kvistar och pinnar mot trädstammar eller liknande. Nej, inte för att humöret skulle skifta på kommando bara för att man råkar befinna sig i naturen, men att gå ut och vila med en filt och lite mat. 


I vilket fall som helst, sömnen ÄR A och O nu. Det ter sig sällan så i tankarna och det känns ju oftast allmänt idiotiskt, men sömnen är rubbad och det gör svängningarna tusen gånger värre. Om du kan så skriv upp det på en lapp och sätt ovanför datorn. Mest som påminnelse när allting rinner ut i havet av 'allt annat'.. 

Anmäl
2013-09-27 15:49 #12 av: The Zombie

Lugnet har lagt sig som ett varmt täcke över mig. 
Just nu är jag lycklig. Jag vet varför också. 
döden, åh. Om några dagar ses vi!


Anmäl
2013-09-27 20:03 #13 av: Monsva

Vill du verkligen dö eller orkar du bara inte leva?

Anmäl
2013-09-28 00:19 #14 av: Shine

Hur exakt vet du hur du ska göra? Exakt nedräkning som i ett visst klockslag och vart?

Anmäl
2013-09-28 02:47 #15 av: The Zombie

Shine,
Har satt datum och tidslag då jag ska påbörja allt. Och vart, har jag också bestämt. Så allt är klart.

Monsva,
Jag vill inte leva.

Anmäl
2013-09-28 14:41 #16 av: Nillanp

The Zombie 

Hur kom du fram till tid och hur osv..?

och hur mår du just idag?

( är själv helt koas upp och ner var och kall, manisk panik, ledsen arg, tyst, pratar i gåtor, ligger och stirrar, etc etc etc etc. lever i ett löjligt äckligt ekorrshjul)   

Anmäl
2013-09-28 18:11 #17 av: fuckmybrain

Känner igen mig i det du skriver men får inte fram en enda vettig mening att skriva. Kan bero på xanoren och alkoholen i min kropp. Har själv överlevt ett suicid försök för ett halvår sen och har mått lite bättre. Men i skrivande stund är jag på väg ner igen. Tycker inte heller att inläggning hjälpt mig. Så här sitter man, med sin cocktail blandning som senast höll på att ta livet av mig. Men inte hindrar det en när man mår Skit. Just nu är det bara att överleva på eget bevåg..eller så gör man det inte. Du är inte ensam ska du veta

Anmäl
2013-09-28 18:48 #18 av: Nillanp

Fuckmybrain 

vägarna ner, är 100 gånger fler än vägarna upp :( 

iallafall för mig.. och det tar sakta död på en.  Sakta för mig iallfall.


Anmäl
2013-09-28 21:29 #19 av: fuckmybrain

Fan vad jag mår/tänker/känner med dig nu TS. Minns så fruktansvärt väl hur jag mådde när jag skrev avskedsbrev till mina egna barn innan jag....
Man är inte så jävla stor i den sitsen.

Anmäl
2013-10-01 23:54 #20 av: The Zombie

Polisen kom på besök i eftermiddags.
Hmm.. p.g.a att någon ringt och meddelat dem om mitt mående.
Nåväl, mäster ljugarN drog sig ur ännu en knepig situation. 
De fick glatt vända på klackarna efter 15 minuters "förhör".

Kanske nästan lite skamligt att man kan ljuga och inbilla folk i sin närhet, så lätt. Med bara ett par ord, och ett leende på läpparna.


Anmäl
2013-10-02 01:42 #21 av: Shine

Du ser, folk bryr sig.

Hur känner du dig nu?

Anmäl
2013-10-02 23:30 #22 av: Nillanp

Man kanske inte alltid vill tala sanningen. Inte i såna här fall.

inget man vill berätta för någon polis som står vid ens dörr.. ne fy.. :(

Anmäl
2013-10-03 00:24 #23 av: The Zombie

#21 Shine, 
Jag mår som jag mått det senaste.
Bara att det eskalerar, dag för dag.

#22 Nillanp,
Dock talar jag aldrig sanning för någon,
Alltså - jo, visst gör jag det. På min blogg
är jag 100% ärlig och i detta forumet.
Men inte när jag pratar med personer
face 2 face eller över telefon. 

Anmäl
2013-10-03 00:35 #24 av: Nillanp

#23 jag har väldigt dålig erfarenhet av att tala sanningen om hur jag mår exakt. de har straffat sig dyrt till och från.  Men mina när vet att jag mår dåligt. men dom vet långt ifrån hur dåligt jag mår. jag anser att de är bäst att jag håller de för mig själv, vill inte dra ner mina vänner eller familj i något dom inte kan förstå helt och hållet.  det är lättare att bara säga det är OK än att säga det är helt åt helvete, allt är svart och jag vill inte leva, eller äta osv.  skönare då att låta dom höra att de är OK och sen spela de skådespel som andra förväntar sig ( mer eller mindre )

Anmäl
2013-10-03 01:20 #25 av: The Zombie

#24 Nillanp,

Förstår vad du menar, exakt!

Dock tror jag inte att man tjänar på det i slutändan.

Alltså att inte berätta, att INGEN vet hur man mår.

Men jag förstår din tankegång.




I'm sooooo fucking done with life.

Ska nog hålla mig från internet så

mycket som möjligt. Iallafall tills

a l l t är över. då slipper man ju

liksom allt. allt som har med liv

att göra.. Allt som har med ångest,

självmordstankar, planer, depressioner

& självskadande o göra. Hurray!!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.