Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

livet till vilket pris som helst?

2013-10-09 17:38 #0 av: bandi43

Det jag kommer s skriva är inte något som jag skulle vilja prata om med varken vänner eller psykiatriker.
Jag har kommit till den plats jag oavsett situation trodde jag skulle komma till.Var,jo där jag känner att det är inte värt det mer.Jag anser att jag faktiskt kämpat tämligen modigt under nu minst 15 år och nu är jag verkligen trött.Trött på smärtorna,div sjukdomar och förnedringen den kan medföra.Trött på okänsliga samt ovilliga läkare att försöka hjälpa.Trött på politiker och deras lögner och girighet samtidigt som att hjälpa en som mig är inte ekonomiskt lönsamt.Jag är trött på att inte kunna hjälpa min fru som hon både skulle behöva och glädjas åt.Jag är så trött.

Anmäl
2013-10-09 21:11 #1 av: pernillaa

Jag vet inte så mycket om din situation men jag vet så mycket att vårdens okunnighet och brist på personal och resurser säkert skapat mer problem än vad de löst. Var man inte utbränd innan man sökte hjälp så blir man det helt säkert bara av kampen att få rätt hjälp. Har själv gått den vägen. Tillslut fick jag hjälp men det var inte gratis. Många väggar gick jag in i och min räddning blev faktiskt ett personligt ombud som agerade armbågar åt mig. Jag fick rätt kontaktperson inom psykiatrin och sen gick tillfrisknandet jättefort.
Har cirkulerat inom psykiatrin sen jag var 16 och först ca 25 år gammal fick jag min ADHD och bipolära diagnos.
ALLT handlar om att träffa på rätt person. Ge inte upp!
Det finns en väg för dig också, det lovar jag!
Och nej, det handlar inte om livet till varje pris. Det handlar om att även du har rätt att leva ditt liv, inte bara överleva!
Vet du, att när du känner att du inte orkar mer, så orkar du ändå alltid liiiiiite lite till. Gå ner till botten och ta spjärn upp mot ytan igen. Ge upp, gråt, skrik, tyck synd om dig själv och försök sen en gång till!
Jag önskar dig all lycka, och jag vill lova att även du kan bli lycklig! Kunde jag så kan även du! Kör hårt! =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2013-10-09 22:45 #2 av: bandi43

Jag tackar dig för det var lätt att förstå när jag läste dina så otroligt värmande ord att du är verkligen där,mentalt alltså.Och är ovan att läsa så värmande ord i en så kall tillvaro,speciellt meningar som inte i klichéer utan ord som känns kommer från hjärtat.Även om det är långt från ytan man befinner sig nu så om jag lyckas få näsan åtminstone ovanför ytan så kommer jag alltid vara tacksam över dina ord.Ett stort tack,och kanske man får chansen att kunna hjälpa tillbaks en dag.Mvh

Anmäl
2013-10-10 11:45 #3 av: pernillaa

Inget att tacka för. Glad att jag kan hjälpa till bara.
Och vet du, att allt händer av en annledning. En dag kommer du se tillbaka på allt det här och förstå hur mycket du har lärt dig och hur stark du har blivit p.g.a. allt du gått igenom.
Kunde jag leva mitt liv på nytt och göra andra val så hade jag gått i princip samma väg, för jag hade inte varit den jag är idag annars. Jag hade troligast inte haft mina barn, min fästman och min familj så nära, även om vägen varit jobbig och fortfarande är det. Jag hade heller inte kunnat uppskatta det som jag gör.
Hitta någonting att klänga dig fast vid som hjälper dig behålla en positiv syn på saker och ting. Någonting som hjälper dig framåt ett steg i taget. För mig har det varit "ALLT händer av en annledning"
Utan det sättet att tänka hade jag krossats under allt jag varit med om. Men så fort jag stöter på en motgång, stor eller liten, så tänker jag att allt händer av en annledning och att jag en dag kommer förstå varför det hände och vad för gott jag faktiskt fick ut av det.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.