Annons:
Etikettanhöriga
Läst 4987 ggr
[postmortum91]
11/24/13, 6:40 PM

Har hon borderline?

Jag har skrivit här förut om min "syster", hon är inte min blodssyster, men hennes mamma har alltid varit min mamma och ingen annan, så vår relation har alltid varit familjär. 

Hur som helst, hon är väääldigt speciell och på senare år har jag verkligen försökt att luska ut VARFÖR hon är som hon är, så jag har lättare att förstå henne. Detta är hon i ett nötskal:
1. Ena sekunden pratar hon gott om folk, som om de vore hur bra som helst. Andra sekunden hatar hon dem och pratar skit, skriker och är helt galen. Hennes relationer med folk förändras flera gånger i veckan. 
2. Det är väldigt små saker som får henne att explodera eller vad jag ska kalla det, det är oftast missförstånd. Hon vänder alltid allting emot sig själv och hon verkar tro att hela världen kretsar runt henne. Så om en person inte orkar åka runt flera mil för att handla åt henne, och de säger ifrån, då är de automatiskt med på hatlistan. 
3. Hon ser aldrig att folk vill henne väl, utan hon tolkar allting som att folk kritiserar henne och gnäller på henne när man i själva verket vill prata henne till rätta, så hon kan få bukt med sitt liv, då är alla andra oförstående idioter.
4. Hon har alltid mått psykiskt dåligt, nu går hon på antidepressiva och har gjort i många år. 
5. Hon är social, inte alls rädd att prata med folk. Folk runtomkring däremot märker fort att hon är speciell, då hon inte riktigt platsar in i den sociala konstruktionen för hur man beter sig och vad man pratar om till folk.
5. Hon är impulsiv, och hon har en grej för att förnya sig med mobiler. Hon har bytt mobiler sedan de kom, hon byter mobiler minst 4-5 gånger om året. Hon tänker inte på de ekonomiska konsekvenserna heller, därför ligger hon efter varje månad i sin budget.
6. När jag är på god fot med henne (det är när jag slutar all leva själv och bara anpassar mig till henne). Då kallas jag för "världens goaste lillasyster", hon skriver på facebook om hur snäll och bra jag är och skriver ofta något gulligt till mig och ibland även pratar med mig som jag fortfarande är 10 år. När jag inte är på god fot med henne, ja då är jag "onskefull skitunge" bortskämt svin" "jävla otacksamma horunge som borde vara tacksam för att mamma tog hand om mig". 

Ett exempel på ett "bråk":
En gång satt jag och såg på film med en kompis, och hon ringde på min mobil. Jag svarade inte eftersom jag såg på film. Hon ringde igen, och jag tryckte av och skickade sedan ett sms att jag såg på film och kunde inte prata för stunden. Då började hon skriva att jag elak och egoistiskt och jag svarade lugnt att hon inte behövde jaga upp sig så. Hon blev argare och argare och tillslut stod det i smsen "Jag vill aldrig mer höra av dig, din jävla pissfitta". Detta skrev hon samtidigt som mitt värsta sms till henne kanske var i stil med "Du behöver inte jaga upp dig, jag måste få ha ett liv vid sidan av utan att jag måste svara varje gång telefonen ringer. Jag lever inte vid min telefon."
Det var det värsta jag skrev till henne, och hon skrev ett tjugotal sms där hon skrev att jag var en elak skitunge som var otacksam, hon ville aldrig mer höra av mig, jag var falsk och jag var hemsk.

Jag har länge funderat och efter att jag träffade en tjej förra året som jag började umgås lite smått med (våra hundar lekte ihop), så läste jag hennes blogg där hon skrev att hon har Borderline. Jag läste om Borderline första gången då, och jag tycker det stämmer in på min syster. Det finns ju självklart olika grader av det som med allting annat, för den tjejen jag träffade var hur trevlig som helst och verkade som vilken annan människa som helst. Den tjejen färgade håret väldigt ofta, för att förnya sig liksom. Jag tänkte, min syster kanske gör samma, fast genom att byta mobiler istället som verkar vara ett "särdrag" av Borderline?

Annons:
VildaVittra
11/24/13, 6:47 PM
#1

Personligen tycker jag inte som det låter som det. Jag skulle gissa på en av de "tyngre" diagnoserna som bipolär, kanske i kombination med en bokstavsdiagnos.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Malinolsn
11/24/13, 7:12 PM
#2

Håller med #1.. 
Har en vän som är likadan, och hon lider av bipolär, ADHD och manodepressiv, alltså inte Borderline

Lycka till med din syster, och hoppas att hon kan få hjälp! ❤️ 
Kan tänka mig att hon heller inte mår speciellt bra..

[postmortum91]
11/24/13, 7:13 PM
#3

Vad är bipolär då?

[Memento Mori]
11/26/13, 1:08 PM
#4

#3 Förkortat och förenklat så är bipolär den tyngre version av Borderline.

En kort generalisering är väl att Borderline oftast beror på extra sårbarhet, bland annat kan personen ha svårt för seperationer. Medans bipolär är mer åt det maniska hållet och personen kan inte riktigt kontrollera det.

Galenidjur
11/26/13, 11:56 PM
#5

#2 Bipolaritet och manodepressivitet är exakt samma sak. "Bipolärt syndrom" är den nya officiella benämningen medan "manodepressivitet" är den gamla.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Malinolsn
11/27/13, 12:01 AM
#6

#5 Ah okej, tack för rättningen! Detta är vad hon själv har sagt, då jag inte har sån stor koll på de olika diagnoserna.

Annons:
.m.m
12/2/13, 8:07 PM
#7

Bipolär sjukdom är just en sjukdom. Borderline är en störning som orsakats av upplevelser.

[postmortum91]
12/4/13, 2:41 PM
#8

Så man kan bli frisk från Borderline?

Så då tror ni alltså att hon är manodepressiv, vilket inte går att göra någonting åt antar jag? För hon är verkligen "pain in the ass".

VildaVittra
12/4/13, 2:50 PM
#9

#8 Ja, man kan bli frisk från en borderlinestörning.

Vi kan inte sätta en diagnos på din syster, men med många psykiska sjukdomar så kan personen bli bättre, till och med symtomfri. Din syster behöver hjälp, även om hon inte vill ha den. Frågan är om det finns någon som kan ta den elaka rollen och faktiskt tvinga henne till det.

Jag fick en vän tvångsinlagd. Något hon erkände att jag gjorde rätt med, men jag blev aldrig av med stämpeln "elak".

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

997
12/4/13, 11:55 PM
#10

Det är alltid svårt med psykiatriska diagnoser, även för psykiatrikerna. Det jag tror du har mest nytta av är att läsa på om Borderline (som du redan börjat med), bipolär sjukdom (som flera varit inne på i denna tråd), så kommer du snart att kunna få en känsla för din systers problematik. Själv skulle jag också kunna tänka mig att din syster kan ha drag av narcissism. Narcissister kan också ha liknande beteende. Jag hoppas inte att din syster är narcissist, för narcissister är pain-in-the-ass *10.

RobinEH
12/7/13, 1:30 AM
#11

#7

Visst är väl Borderline en sjukdom.

Avviker något från det medicinskt normala så bör det väl ses som sjukt och därigenom som en sjukdom.

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

VildaVittra
12/7/13, 2:01 AM
#12

#11 Nej, inte riktigt då det egentligen är vissa symtom (ex depression) som kan ses som sjukdomar, inte störningen i sig. En bättre term för Borderline är emotionellt instabil personlighetsstörning.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Geru
12/7/13, 5:39 PM
#13

#11 Borderline är inte en sjukdom. Det är en personlighetsstörning. Samma sak med många andra personlighetsstörningar. Det är inte sjukdomar, utan just personlighetsstörningar.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Annons:
.m.m
12/7/13, 11:44 PM
#14

#11. Avvikelser är sjukdomar lika lite som att en synskadad är sjuk. I detta fall orsakas instabiliteten som Borderline handlar om, från upplevelser. En krigstraumatiserad kan tex utveckla Borderline. Sök här inne så får du fram en del om det. Alla människor har vissa igenkänningar i väldigt många "åkommor" såväl fysiska som psykiska. En störning blir det först när det avvikande mönstret åt ett särskilt håll, i detta fall åt Borderline, inte är övergående, man kan spåra det och det är såpass stora svårigheter att det fungerar som funktionell påtaglig begränsning. Man kan bli fri från personlighetsstörningar med mycket stöd och ingående terapi för lång tid. I vissa fall kan stödet behövas livet ut för att personen ska upplevas och uppleva sig "symtomfri" eller obegränsad av störningen. Känsligheten som alla med personlighetsstörning besitter, kommer finnas kvar även efter terapin, men man får lära sig förstå och hantera den. Personlighetsstörning låter svårt och allvarligt, men jämför det med störningar i tv:n så blir det visuellt mer tydligt om vad det handlar om. Nu är det känslor det handlar om som inte har helt klara toner, kan ändå ofta vara mer intensiva och störningar "komma från ingenstans". Ibland förrvirrande, men med rätt instruktioner lär sig innehavaren att dels se mellan uppkommet flimmer för att sortera bättre, samt ställa in på en bättre frekvens. Vissa klarar att släppa frekvensrattarna och lyckas hålla sig stadig efter det, andra får hålla dem nära till hands livet ut för att de lättare kanar tillbaka. Frekvensrattarna symboliserar verktygen man får i stöd och terapi.

RobinEH
12/8/13, 12:45 AM
#15

Jag ser fortfarande inte varför Borderline inte skulle vara en sjukdom. Uppstår Borderline tillföljd av olika upplevelser så är orsaken bevisligen neurologiska adaptioner, troligtvis ur de flestas vy inte positiva sådana. Likt hjärtinfarkt så handlar det om något fysiologiskt som avviker från det medicinskt normala.

Störningar svävar inte i skallens hålrum medan sjukdomar finns i organet…

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

.m.m
12/8/13, 11:29 AM
#16

Jag tror att jag förstår vad du menar. Borderline är dock inget neurologiskt även om en del vanliga symtom från Borderline kan kategoriseras inom neurologi, exempelvis abnormala sömnstörningar. Men en sjukdom har du ändå inte automatiskt för att du haft sömnstörningar i ett decennium. Men störningar i sömnen har du. Du kan diagnosticeras med det, men det är ingen sjukdom. En person med Borderline har emotionella störningar. En störning är mer diffus är en sjukdom. Det är en rubbning som gör att personen känslomässigt inte har någon kärna eller grund att utgå ifrån. Patienten blir labil. Ja det kan bli obehagligt för både omgivningen och patienten, vilket mest av allt beror på okunskap och brist på förståelse. Jag är inte säker på vad du menar med din sista mening Robin. Det finns många psykiska sjukdomar. Borderline är dock inte en av dem.

silversol35
12/8/13, 12:42 PM
#17

Det är väl också så att man inte vet vilka eventuella neurologiska förändringar som sker vid olika påfrestningar. Då man inte vet om det existerar någon avvikelse från det "normala" är det svårt att kalla något en sjukdom.

RobinEH
12/8/13, 7:56 PM
#18

#16

Enligt svenska akademiens ordbok, som ni kan finna digitalt här, så definieras sjukdom som följer: 

"[SJUKDOM 1] 1) motsv. SJUK 1, om tillståndet att vara sjuk (stundom med särskild tanke på den tid detta tillstånd varar); äv. konkretare, om funktionsrubbning som drabbar levande organism, nedsätter dess normala verksamhet o. stundom leder till dess död; särsk. dels om visst (diagnostiserat) kroppsligt l. själsligt ont l. lidande l. illabefinnande o. d. som angriper människor (i visst l. vissa organ l. hela kroppen), dels i sg. allmännare, om kroppsligt l.själsligt ont l. lidande"

…följt av sjuk som definieras:

"[SJUK 1]

1) om människa l. djur l. växt (se j) l. kropp(sdel) l. sinne o. d.: som icke är i sitt friska l. sunda tillstånd, som lider av funktionsrubbning nedsättande den normala verksamheten l. (vid allvarligare fall) ledande till organismens död; äv. om kvinna i fråga om menstruation l. barnsbörd med tanke på åtföljande smärtor l. nedsatt vigör"

…definitionen av störning förljer sedan:

"2) motsv. STÖRA, v. ² 3, 3 slutet: rubbning (se d. o. 2 c ) i hälsotillstånd l. i organs funktion l. av fysiologisk process l. dyl.; särsk. om sjuklig förändring i ngns mentala status l. utveckling"

Borderline beror på neurologi eftersom våra personlighet är en projektion av den neurologiska aktiviteten i hjärnan. Med min sista mening syftar jag till att personlighet inte svävar inom oss utan bildas av den neurologiska aktiviteten varvid det låter underligt att det skall betraktas som en störning då det skiljer sig från det som bektraktas som normalt.

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

[postmortum91]
12/8/13, 9:17 PM
#19

Vill bara säga att ni är OT nu!

[Etteiluj]
12/8/13, 11:44 PM
#20

Det skulle kunna vara Borderline Har mött en person som beter sig ungefär sådär som du beskriver henne Och denna person berätta att hon har Borderline

Annons:
.m.m
12/9/13, 12:35 AM
#21

#18. Starta gärna en ny tråd om du vill om ämnet, då vi är ute och cyklar i denna… Jag diskuterar gärna vidare, det är intressant. Och det finns mycket att säga. Copy and paste. Ber om ursäkt TS.

[Olaf]
12/11/13, 11:33 AM
#22

#0 Jag tror det KAN vara Borderline. svårt att säga säkert. Just detta med ena stunden är man världens bästa sen om man inte lever upp till förväntningarna är man världens sämsta skit. Alltså idealisering och nedvärdering. Det är en av huvudpunkterna för Borderline. Svart eller vitt. Ofta brukar borderliners vara oförsiktiga med sig själva. Dom kan kanske inleda sexuella relationer ovanligt ofta eller ta droger eller bara utsätta sig för onödiga faror. Separationer klarar dom inte utan reagerar ofta med desperation. Tror man brukar tala om tvårårsåldern att skador i anknytningen skett då. Till exempel blivit bortlämnad övergiven. Men många borderliners har blivit utsatta för sexuella övergrepp. En känsla av tomrum utmärker borderliners och desperation. Dom brukar inte klara av att vara ensamma så bra. Vill in under skinnet men är nästan paranoida själva för att någon ska komma för nära. Därför detta beteende slita tag, stöta bort om vartannat. Borderliners är dramaqueens. Som har en förmåga att scanna av folk i sin omgivning…liksom intuitivt veta vilka svaga punkter de ska trycka på. Det är inte psykopatisk ondska utan mer som desperation. Genom att få folk att reagera så känner dom sig levande. Om din syster saknar självinsikt och vägrar söka hjälp så är det inte mycket man kan göra. Det finns numera bättre kunskaper om Borderline om hur man kan bemöta en borderlinepatiente på bästa sätt. Förut brukad man anse dem vara hopplösa att ge terapi, men så är det inte idag. Det enda som kanske kan få dom att inse att dom behöver hjälp är om de inser att deras liv blivit misär och att de vill bli lyckliga istället för att ruinera alla sina nära relationer.

Upp till toppen
Annons: