Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 1265 ggr
famgoth
2013-12-19 22:30

Har jag någon sjukdom?

Hej!

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men något är det.
Min förmåga att driva alla i familjen till vansinne gör även mig galen.
Jag känner mig liksom instängd i mig själv, om man kan förklara det så. Och jag känner mig otrygg hela tiden, som om någon alltid iakttar mig. På kvällarna när jag säger god natt och stänger dörren måste jag alltid höra ett klick. Annars händer något konstigt i mig, jag vet inte hur jag ska förklara känslan. Det är som en otrolig obehaglig känsla som säger att jag är i fara, och jag måste skrika och verkligen gnälla för att få den iväg. Det känns som man vill pressa fram tårar fast de fastnat som en klump någonstans i kroppen…

Ibland när detta händer håller min syster om mig, och det hjälper. Jag lugnar mig och känner mig trygg och när det sedan gått över får jag skuldkänslor och diskar tex. 

De gånger någon skriker på mig, för att jag verkligen gnäller och får panik för inget blir det som att jag måste skrika ännu mer, för den obehagliga känslan växer. De frågar alltid Vad fan är det som är fel på dig egentligen? Och jag önskar verkligen att jag visste…

När jag lagt mig och känner mig trygg får ingen knacka på dörren eller öppna den. Då "släpps tryggheten ut" och jag måste nästan vrida mig som en ål och skrika tyst i kudden för att få känslan att försvinna. När det sedan försvunnit känner jag mig lugnare och nästan "bedövad", ibland lyckas jag distrahera mig själv, genom att skriva eller kanske sätta på ett youtubeklipp. 

Jag låg nyss och pluggade och hade stängt in mig för dagen när pappa kom in, det kändes som om något otryggt kom in i rummet med honom. Jag kunde inte koncentrera mig på läxan längre, och provade att gå ut ur rummet för att sedan gå in igen men det funkade inte. Något tryckte liksom inifrån och jag känner att man nästan måste skrika för att få ut det. De förstår verkligen inte, och säger att det är konstigt att bete sig så här, och jag håller med. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför de bara inte förstår att jag känner så här ibland, och att jag inte kan hjälpa det? 

Om någon tex flyttar/puttar till något i mitt rum som ligger där det ska kan jag flippa ur inombords, men trycker ner lusten att skrika tills jag är ensam eller i en "trygg zon". Jag tänkte att det kanske har något med hur jag mår att göra… Varje kväll gråter jag, så att magen gör ont och jag vet aldrig varför. Jag bara känner mig otrygg och värdelös. Men varje gång jag gråtit känns det "bra" på något sätt, som att allt inom mig fått rinna ut. 

Jag vet hur jobbig jag verkar och förstår att man helst vill klippa till mig och be mig hålla käften. Men det konstiga är att jag inte kan "stå emot" ändå…

När andra är med (som inte tillhör familjen) händer det sällan. Och jag vet inte varför.

Detta låter säkert jättekonstigt, att jag får panik för "inget", men för mig är det verkligen något…och jag vill veta vad det är! Jag är annars en helt normal kille och jag har inga problem i skolan eller vad det gäller vänner. 

Finns det någon som känner igen sig i något av det här? Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, är rädd att någon snart kommer klippa till mig eller kasta ut mig.

Annons:
Jagmed
2013-12-19 22:47
#1

En diagnos kan inte jag som privatperson sätta på dig, men skulle rekommendera läsa om tvångssymptom. Även söka hjälp för att lösa detta

Upp till toppen
Annons: