Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Hat/avsky utan anledning mot en person.

2013-12-24 21:53 #0 av: Aleya

Jag har ett problem. Jag är sällan arg eller avskyr människor.

Men det finns en person i mitt liv som ändå funnits i mitt liv sedan jag föddes som jag inte har någonsin kunnat gilla eller acceptera.
Jag försöker och försöker men det går bara inte.

Personen är speciell, inte mycket som klaffar socialt eller annat. Så tippar på att det finns någon slags diagnos bakom.

Jag undrar mest hur kan gå till att man rent psykist får denna avskyn. För jag kan inte för mitt liv komma på något som utlöst detta?
Idéer?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2013-12-25 09:06 #1 av: lurituri

Ja, det verkar plågsamt och besvärligt. Och konstigt! Någon signal har den här personen säkert skickat till dig - när du var mycket liten kanske? I mitt fall rör problemet min egen mamma som jag bara inte kan med. Och det är väldigt plågsamt. Hon har envist försökt skam- och skuldbelägga mig hela mitt liv. Förstår verkligen din frustration. Du får väl försöka att närma dig den här personen och känna efter om det kommer upp något svar inom dig. För vem ska annars veta? Relationer är svårt att bli klok på, jag har brottats med problem av det här slaget i hela mitt liv. Men jag har också en Borderlinediagnos.

Kan inte ge något bättre råd än att känna efter vilka känslor personen i fråga lockar fram hos dig!

Lurituri

Anmäl
2013-12-25 09:50 #2 av: Tjeja

Fel forum att ge detta svar jag ger, men så tror jag så jag skriver d ändå så totalt ovetenskapligt det än är..

Jag tror orsaken till din känsla ligger i er relation från något tidigare liv där ni levt samtidigt också.

Syftet med er relation i detta liv är förstås att lära er hitta en väg att älska varandra ändå.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-25 12:36 #3 av: lurituri

Hmmm...ändå en intressant tanke! Tack!

Lurituri

Anmäl
2013-12-25 14:56 #4 av: Aleya

Trevligt att se lite svar. :)

#1 ja det är tjorvigt detta. Jag minns när jag var liten så sket denna personen i mig. Har sett på en film där han är med att jag ropar men han bara struntar i att bry sig om det jag vill visa.

Vederbörande var sambo med min mormor men hon är död nu och han sitter fortfarande och ältar hennes död. 12 år senare. Han var vissa gånger inte alls snäll med henne när hon ville göra saker.

Jag känner bara avsky och jag vill inte ens ge lillfingret till han.

Jag har inte ens denna avskyn inför min far som aldrig funnits där och nu vill vara del av mitt liv.

Jag har varit till psykolog och jag har inga psykiska åkommor eller diagnoser. Så fattar inte alls något.

#2 kul att komma med den tanken med. För den har slagit mig hårt några gånger. Att det är från något liv.

Men jag kan inte få fram om det kan vara så. :o

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2013-12-25 19:55 #5 av: Maria

Måste du umgås med honom?

Sambo med din numera döda mormor låter ändå som en relation som inte är så nära.

Du har sett på en film att han ignorerar dig och jag gissar att han kanske inte ens gillar barn eller så var det något annat som distraherade på filmen. Sådant kan man ju knappast veta i efterhand.

Jag hade nog inte lagt ner så mycket energi på att undra varför du avskyr honom såpass.

Intressant, javisst men är det ett stort problem?

/Maria

 

Anmäl
2013-12-25 20:20 #6 av: Aleya

#5 Jag har resonerat på samma sätt med min mor: vi har inget ansvar över en vuxen person som är ensam.

Men hon anser att hon har något slags sjukt ansvar över han för att hennes mamma var tillsammans med han.

Sen tycker jag att han är en förkastlig medmänniska då han kastar saker från min mormor som min mamma äger.

Det var min mamma som ville bjuda över han till jul som sagt. För han sittet ju ensam och hans unge bryr sig inte om han.

Problem är det väl inte. Men jag undrar ändå i mitt stilla sinne varför har jag detta hatet.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.