Annons:
Etikettanhöriga
Läst 1742 ggr
lekandur
12/27/13, 12:45 AM

Hjälp!

Okej, jag är helt ny på den här sidan då jag hittade den precis.
Jag skulle väldigt gärna få hjälp, tips, åsikter och allt vad man kan.

Min pojkvän och jag har varit tillsammans i 3 år. 
Jag fick ganska snabbt reda på att han inte alls haft den bästa uppväxten. Hans föräldrar är skilda och skildes när han var runt året har jag för mig. 

Hans mamma är nykter alkoholist sen tre år tillbaka och har träffat en väldigt trevlig karl. 
Men under hela hans uppväxt fick han skydda sin mamma från våldsamma och alkoholiserade män. Han fick ta vara på sig själv dom gångerna han hälsade på sin mor som bodde 30 mil från pappan. 
Hon var så långt nere på bottnen så hon skar ut antabus ur magen på sig själv. Framför ögonen på sin 8 åriga son.

Sen har vi pappan.
Han är en tidsalkoholist som dricker så fort det finns tid och pengar. Han är en mytoman som ljuger om precis allt. Han är fruktansvärt skicklig och täcker sina spår bra för en som inte har erfarenhet.
Han är även spelmissbrukare. Har stora skulder och lever på existensminimum. Han snor pengar från sina barn och min pojkvän. Han vet inte om att han är alla dessa saker men omgivningen vet. När man nämner det till honom blir han våldsam och slåss. Han har smockat till min pojkvän.

Och till sist min pojkvän..
På grund av den ostabila grunden så har han fått flytta omkring. Har inte riktigt fått någon stabil relation med någon. Aldrig kunnat följa med på saker då det kostat pengar. Inte kunnat ta hem kompisar för det varit pinsamt med bristen på mat och en högljudd farsa.
Blivit mobbad för sitt utseende.

Vi blev tillsammans för drygt tre år sedan och det var av en slump. Men han har erkänt att om jag inte kommit in i hans liv på de sättet så hade han inte levt idag. Tankar på att hänga sig i duschslangen, hoppa från fönstret osv. Han har fått bo hos mig i princip och kunnat förlita sig på mig. Men nu när vi är i den åldern då man går ut med kompisar osv. så har han blivit väldigt nedstämd. Och det för att jag har kompisar som vill vara med mig och att han är ensam. Vilket leder till att jag oftast tackar nej. Som i sin tur leder till att vi bråkar för att han känner av att jag gjorde det för hans skull.

Han har även sagt att han kanske dumpar mig med orsaken att han inte vill tynga ner mig mer. Vilket gör mig stressad och ännu mer benägen till att få honom glad och hitta livsgnistan. 

Efter en lång text av massa svammel så ber jag om råd.

Hur ska jag orka hjälpa honom?! Jag tänker inte lämna honom för att han är trasig. Men jag vet också att jag inte kan göra honom hel på egen hand. Så finns det någon i samma sits som jag? Någon som vet hur kämpigt det är att vara en klippa när man själv inte mår så bra.

Kan jag som anhörig ringa och boka tid till en utredning för depression? Han kommer aldrig göra det utan mig.

Where you invest your love
you invest your life 

Annons:
Tjeja
12/27/13, 9:48 PM
#1

Du behöver fråga honom om det är okej att du gör det.

För ringer du själv för att boka en tid kommer de undra om han är med på saken ändå.

Men oavsett så kan du alltid ringa anonymt och rådgöra med psykolog om saken.

Dessutom kan du alltid boka tid för din egen del, för att du ska kunna få hjälp och stöd i att vara det stöd på bästa möjliga vis för din pojkvän som du önskar vara. För det är inte lätt att själv alltid se och veta hur man bäst bemöter och uppmuntrar någon som står en så nära.

Lycka till Kram!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Upp till toppen
Annons: