Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Inlagd igen, men till vilken nytta?

2014-02-05 14:53 #0 av: toolate

Jag vet inte varför jag skriver det här, men nu gör jag det och så får ni göra vad ni vill med det. Jag är alltså inlagd igen, dock inte pga psykoskänslor/tankar/whatever utan för att jag är så fruktansvärt deppig. Eller, jag mår rätt bra på morgonen, då har jag rätt stor tilltro till livet, men sen sover jag ett par timmar efter lunch och det är då mina problem börjar. Jag blir rastlös, orolig, ångestfylld och så jävla deppig att jag bara vill lägga mig ner och dö. De andra patienterna är riktiga ufon och personalen vill bara ge mig vid behovsmedicin som jag tar emot, men den hjälper inte. Jag längtar så jäkla mkt hem och tjatar konstant för att få hempermissioner, men det blir inte förrän till helgen.

Anledningen till att jag ligger inne är att vi håller på och ställer in en ny medicin och jag tycker egentligen att själva idén är vettig, men hur ska jag stå ut, det vet jag inte. Tänker varenda kväll på att ta mitt liv och hur jag ska gå till väga och det börjar bli lite jobbigt. Okej att vara hemma och tänka de tankarna, men att vara här och inte kunna göra något åt det är människoplågeri utan dess like. Man tycker ju att de ska kunna fixa så taget åtminstone blir bättre. Men det gör de ju inte.

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, men ja, ni får väl läsa och svara om ni känner för det...

Anmäl
2014-02-05 15:07 #1 av: Tjeja

Jag vill bara skicka en stor kram! Blomma 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-05 15:18 #2 av: toolate

#1 Tack snälla, det värmer!

Alltså det är en tant med nån typ utvecklingsstörning som springer runt och tjatar och tjatar om samma gamla saker. Jag funderar allvarligt på att be henne knipa igen, men är tveksam till om det hjälper. Allt är åt helvete och hon är liksom lite det som gör det olidliga olidligt. Förutom ufo-personalen då. Förstår inte varifrån all min ilska och aggression mot alla människor kommer, jag har ett jobb som går ut på att hjälpa människor och som jag tycker mycket om. Men just nu så är andra människor bland det värsta jag vet. Kräks på min tillvaro.

Anmäl
2014-02-05 15:28 #3 av: Tjeja

Det är inte lite biverkningar av obalansen i din medicinjustering med dina känslosvängar nu?

Oavsett, det gör ju förstås inte upplevelsen mindre jobbig just nu förstås. Men kanske det kan vara en liten tröst att det kommer gå över till sist i alla fall?

Och om det är psykofarmaka du reagerar så på nu kanske det kan vara ett litet hopp att veta att när psykofarmaka fungerar brukar det kunna ha ganska jobbiga effekter i början innan kroppen vant sig och man får den positiva effekten man är ute efter?

Kram igen! :) Blomma

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-05 19:30 #4 av: toolate

Alltså det är inte sånt läkemedel som man blir sämre av för en tid för att sedan bli bättre, så det är ingen tröst riktigt. Knaprar lugnande nu som smågodis och vill inget hellre än att skära upp armarna eller slå huvudet i väggen. Nu ska jag dessutom få dela rum med ett förmodligen jävla ufo och jag orkar verkligen inte det. Tänker dö så fort jag blir utskriven.

Anmäl
2014-02-07 16:14 #5 av: toolate

Vad jag mår pyton just nu. Ångest som vägrar att ge med sig trots både Atarax och Stesolid. Hade som plan att få komma hem idag, men doktorn tyckte att det jag sagt hos min kontaktperson i öppenvården var oroväckande. Minns inte exakt vad jag sa, men tydligen hade jag yttrat något om att jag skulle vara död så snart jag skrev ut mig. Så känner jag dessbättre inte längre, fast det skiftar snabbt. Kanske är bra att jag är kvar här, vad vet jag?

Känns i alla fall bättre att ha fått skriva av sig lite, tror denna tråd kommer att få fungera som en liten ångestventil för mig de närmsta dagarna.

Justja, en annan sak som är bra är att den odrägliga (och då menar jag verkligen o d r ä g l i g a) dagpersonalen gått hem, finns två stycken som jag verkligen avskyr och i helgen slipper jag förhoppningsvis dem, tjiho!

Åh, jag borde verkligen skaffa en blogg istället kanske.

Anmäl
2014-02-07 16:36 #6 av: Tjeja

Blogg eller här, det kvittar vilket!

Huvudsaken att du har en ventil som känns som den hjälper lätta på trycket lite!

Jag har inte så mycket vettigt att svara dig, men kan i alla fall säga att jag läser det du skriver och lider med dig! 

Kram! Blomma

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-07 19:21 #7 av: toolate

#6 Tack snälla du, verkligen! Värmer så oerhört när någon tar sig tid att läsa det man skriver, och sedan dessutom kommenterar det. Det gär att man känner sig mer som människa. Mer sedd, typ.

Nu känns det förresten bättre, gick till Pressbyrån och köpte godis (har ätit godis varenda dag sedan jag blev inlagd, men så får det väl vara då. Så länge jag känner det minsta meningsfullhet över att vara här är jag tacksam) och tog en liten promenad i ösregnet som är. Lade mig sedan på sängen och LÄSTE (!!!) min bok jag köpte igår. Det är helt klart nya medicinens förtjänst, hade aldrig orkat koncentrera mig så mycket om det inte vore för den, så det är ju bra.

I skrivande stund väntar jag på kvällsfikat klockan 20, sedan kommer nattpersonalen (mina favoriter jobbar inatt!) och då är det bara en lång natts sömn (tack och lov sover jag som en prinsessa om nätterna) innan jag får komma hem över dagen och kärt återse mina djur jag har därhemma. Ska bli så trevligt, även om jag bara får vara hemma 4 timmar, så är det ändå något!

Anmäl
2014-02-07 23:24 #8 av: Tjeja

Å vad mysigt att du har djur hemma att komma hem till!

De är i af för mig den absolut bästa trösten att ha när man är nere. De får en att tänka på annat och bry sig om något annat än sig själv och sina egna kval en stund! Glad

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-08 20:50 #9 av: toolate

Ja, det kändes jättebra att komma hem till mina kaniner. Permissionen idag gick bra, kändes på sätt och vis skönt att vara tillbaka oå avdelningen. Jag har fått ha mitt enkelrum ifred och får nog så ha inatt med hoppas jag. Har kommit fram till att lugn i personalgruppen = lugna patienter. Idag har det varit bara bra personer som jobbat och det har varit så behagligt. Inatt kommer mitt favoritgäng igen och jag hoppas jag sover lika bra som jag gjort de senaste två nätterna. Natten som var fick jag iofs lov att ta en sömntablett vid 02 då jag vaknat upp efter en mardröm och inte kunde somna om.

Känns kanske som att allt kommer bli bra trots allt. Och imorgon får jag träffa mina fina kaniner igen.

Anmäl
2014-02-08 20:56 #10 av: Tjeja

Skönt att du haft en bra dag och ett ganska bra dygn ändå! Tummen upp

Visst kommer allt till rätta så småningom! Håller tummarna för dig att imorgon blir minst lika bra och behaglig!

Ja personal är ju A och O för hur stämningen är på en avdelning förstås.

Kram! 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-09 12:29 #11 av: toolate

Nu är jag hemma igen och vill verkligen inte tillbaka till sjukhuset. Min pappa är med mig den här gången och han kommer nog inte acceptera att jag vägrar följa med tillbaka, så säkrast är väl att göra det. Även om det verkligen tar emot. Har kramat kaninerna och gjort rent i deras burar, känns bra att ha gjort något positivt och produktivt.

Min bok jag har på avdelningen är snart utläst, så nu har jag tagit med en som jag borde läst tidigare, men som det inte blivit av att jag läst (har ej orkat) och det känns jättebra att vara tillbaka på läs-banan igen. Detta är till stor del nya medicinens förtjänst.

Ikväll jobbar dock en av de vedervärdigt dryga skötarna, men har lagt upp en strategi om att behandla dem som luft. Svarar ej när de försöker prata med mig och det fungerar bra, de pratar ogärna med mig. Men inatt kommer favoritgänget igen, så jag behöver bara stå ut med ufot mellan kl 16:30-21:30, så det ska nog gå bra ändå.

Det var bättre igår kväll än vad det är just nu kan jag säga, jag är orolig inför morgondagen då jag ska träffa min psykolog och åka till jobbet. Är rädd för att de ej ska släppa ut mig till dessa aktiviteter, och jag vet att jag inte borde oroa mig för detta, men det gör jag i alla fall. Men ska ta ett snack med syrran som jobbar ikväll eller inatt och förklara min oro. 


Anmäl
2014-02-09 16:06 #12 av: Tjeja

Så skönt att du orkar läsa böcker! Det betyder mycket när man haft svårt att fokusera ett tag! Tummen upp

Mysigt med kalleninerna! Hjärta

En nyfiken fråga, om jag får förstås, du behöver inte svara om du inte orkar eller inte vill!

Vad är det de sköterskorna du inte gillar gör/eller inte gör /beter sig som gör att du ogillar dem? Och respektive, vad är det hos de sköterskor du gillar som gör att du trivs bra med dem?

Vad får dig att känna dig trygg och lugn med en personal och vad hos personalen "stör" dig?

Kram! 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-09 20:50 #13 av: toolate

Hej och tack åter för de värmande orden! De gör min tillvaro mycket lättare. Angående dina frågor ska jag förklara så gott jag kan:

De personer jag inte tycker om är de som inte är ödmjuka, som tror sig veta bäst (jag arbetar själv inom vården så jag har lite koll själv) och som agerar med irritation när någon är ledsen. Jag minns särskilt en gång när jag var knallpsykotisk, jag var övertygad om att folk tog mina tankar och att jag om jag vistades i samma rum med en annan människa kunde den telepatiskt utplåna hela min identitet. Skrämmande känsla som jag fortfarande är livrädd för att behöva uppleva igen.

I alla fall, i detta skede skulle jag behöva dela rum med en annan patient och jag blev helt panikslagen över att behöva sova i samma rum som någon annan - det hade helt klart inte gått, jag hade inte gått och lagt mig. Jag började gråta helt hysteriskt och hon skriker "tyst med dig! Du kan inte gråta här!" åt mig. Det tyckte jag var okänsligt. Så sådana människor tycker jag inte om och tycker inte ska arbeta inom vården. Och det här etsar sig fast, varje gång jag ser den där skötaren faller den där obehagskänslan jag kände då över mig och jag känner mig liten och rädd. Det är väl ungefär det som gör att jag inte gillar viss peraonal här på avdelningen.

Ikväll har för övrigt varit en ganska bra kväll, jag har ätit och druckit gott och mått bra. Sedan min obligatoriska kl. 16-Stesolid har jag inte haft någon som helst ångest, jag har läst ut min bok och mått allmänt gott. Hoppas bara att jag imorgon får kommer få träffa läkare och åka iväg till min psykolog m m.

Anmäl
2014-02-09 22:36 #14 av: Tjeja

Hej igen vännen och tack för att du tog dig sådan tid att svara! Glad Det du berättar om de sköterskor du inte gillar låter ju som ingen skulle gilla! Ingen vill ju bli bemött på det viset och ingen kan ju må bra av det heller!

Men de i personalen som du gillar? Är det mest för att de är ödmjuka eller finns det andra saker som du gillar med dem?

Jag tänker, man kan ju bemöta en person på väldigt många olika bra sätt så väl som på många olika dåliga sätt.

Sedan är det ju även personlighet som spelar in, vilka typer av personer man trivs med vs inte trivs med etc.

Räcker det att en person i personalen är ödmjuk för att du ska känna dig trygg eller finns det andra saker också som kan spela in och som är viktiga för just dig?

Jag har också jobbat en del och jobbar i vården än, men inte alls inom psykiatrin med psykotiska svårigheter, och kan tycka att det är jättesvårt att veta hur man ska möta och bete sig ibland med människor som har psykiska svårigheter. Man vill ju gärna bemöta på ett sätt som hjälper och inte gör saken värre!

För även personer med pskykoser och andra psykiska svårigheter får ju vanliga sjukdomar och åkommor de också precis som alla andra. Och de måste ju också få vård som är bra för dem lika mycket!

Just deprimerade personer tycker jag är lite lättare att hantera, eller lättare är väl fel ord, men jag själv har gått igenom långa perioder av djup depression, så det känns som jag förstår bättre och inte bara vill och önskar att jag förstod som med tex psykotiska svårigheter.

Sedan är det ju så individuellt och olika från person till person också förstås, man kan inte bemöta två personer med samma diagnos på samma sätt för det ser ändå alltid väldigt olika ut.

Men jag jobbade ett tag med autistiska ungdomar, ganska gravt autistiska som behövde hjälp med allt. Då lärde jag mig att det tex fanns dem som behövde bemötas mjukt för att det skulle gå bra. Och andra som behövde mer fasthet för att känna sig trygga.

Tex, en flicka jag jobbade med hotade mig med kniv att döda mig. Jag satte mig lungt ner i soffan och pratade mjukt med henne. Jag var aldrig orolig.

En annan jag jobbade med, en pojke, han blev nervös om man lät honom styra och bestämma saker, han behövde att man sa åt honom att "nu ska vi äta!" och man ställde en fråga blev han upprörd och stressad vilket ibland kunde urarta till rena slagsmål med omgivningen i värsta fall... Blev det så behövde han någon som kunde hålla i honom ordentlig (krama om) för att han skulle lugna ner sig och känna sig trygg. 

Tjejen jag nämnde först skulle man aldrig kunna  tala om vad som ska göras, hon skulle bli hysterisk, utan istället bara tala om att "maten är klar, vill du äta med oss?" 

Oavsett vem så behöver ju alla personer få uppleva sig bemötta med respekt och vänlighet! Det är inte order man ger grabben utan man talar lika vänligt till honom, bara lite mer enkelriktat och bestämt utan att nämna onödiga alternativ.

Oj vad det drog iväg nu! Förlåt, meningen här är ju att stötta dig, inte fråga ut dig om annat. Du får svara om du vill förstås!

Jag bara är nyfiken på människor och framför allt vad som får andra människor att må bättre och stärka deras självförtroende.

Kanske just för att jag själv när jag var som djupast nere så otroligt mycket behövde att någon hjälpte mig att tro på mig själv.

Och du, den sköterskan som sade åt dig att vara tyst, hon måste ha känt sig väldigt osäker i sin roll om hon hade fullt fokus på vad hon själv kände inför din reaktion istället för att hjälpa dig i din rädsla!

För inte sjutton lugnar man ner någon med att trycka ner dem? Det kan möjligtvis tysta en och annan, men inte hjälpa på något vis!

Skönt att du haft en bra eftermiddag och kväll! Måste vara en lättnad när man känner också att läkemedel faktiskt hjälper och inte bara är något man tar förgäves!Blomma

Sedan ser det ut när du skriver som att det faktiskt går framåt åt rätt håll just nu i alla fall och det är skönt att läsa och se!

Kram på dig och hoppas din natt och din måndag blir lika skön och bra som din eftermiddag/kväll idag har varit! Tummen upp

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-11 12:13 #15 av: zingomoon

Hej!

Jag ska i början på Mars bli inlagd på sjukhus för att trappa ut alla mina psykmediciner för att som psykologen säger börja om på ett blankt papper. Jag har varit deprimerad sen högstadiet ungefär och varit behandlad med antidepressivt till och från sen dess. För några år sen fick jag efter en utredning med psykolog diagnosen bipolär och är medicinskt behandlad för det. En ny undersökning har kommit fram till att jag inte alls är bipolär utan har någon slags personlighets störning, vet inte riktigt vilken än då jag är så övermedicinerad att det gjorde utslag på det mesta. 

Jag är ganska orolig över att vara inlagd på en psykavdelnig då jag inte varit det innan. Din tråd gör mig på något vis lite lugnare.

Undrar lite vilken medicin du har trappat ut och  vilken du trappar upp nu? Fick du sluta tvärt med medicinen du hade? Om du hade någon innan förstås. 

Kram och hoppas också att du fått en bra måndag med permission.

Anmäl
2014-02-11 16:58 #16 av: toolate

#14 Tack själv för att du lyssnar på mig! Jag uppfattar de bra i personalen som ödmjuka ja, och de ger raka besked och. Får. En att känna framförhållning. För mig är det viktigt att ha en plan för hur hela vårdtiden ska se ut.

#15 Åh, jag förstår. Det kommer säkert att gå finemang. Och vilken tur att min tråd gjorde dig lugnare, själv tycker jag att det är en rätt bister saga som jag beskrivit :) Men är nog inte så farligt att vara inlagd ändå, trots allt.

Min medicin som jag har fått återinsatt är Concerta, som jag äter eftersom jag har ADD. I somras drabbades jag av en psykos och i samband med det satte de ut min Concerta som jag sedan varit utan, och in med massa olika antipsykotika istället. Har Haldol kvar och som jag funkar bra på.

---

I skrivande stund kan jag säga att jag är hemma för en natts permission nu, och går den bra är jag förhoppningsvis utskriven imorgon. Känns otroligt skönt.

Anmäl
2014-02-11 18:38 #17 av: Tjeja

Tummen upp

#16 En plan för vårdtiden, så man vet vad som ska hända och hur man tänker ta sig an problemen är viktigt för dig alltså?

Det låter i alla fall som en sådan sak man som anställd i sjukvården kan glömma alldeles bort när man bara gör "sin sak" hela tiden.

Men det är ju en av de allra viktigaste bitarna för att man som patient ska känna sig trygg i vad som händer och ska göras förstås!

Hatar själv att inte veta vad som försiggår när det är saker som gäller mig juh!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-12 10:33 #18 av: zingomoon


Den börjar ganska bister men har också sett skillnaden i ditt humör mot det positiva ju fler dagar som gått och ju mer du skriver. 

Hoppas nattpermisen gått bra och att du får stanna hemma resten av upptrappningen och att du kommer att må mycket bättre framöver med medicinen du fått.

Jag har inte concerta nu och har inte haft den heller, tror däremot att dom provat allt annat. Dom kommer förmodligen sätta in en ny medicin innan jag får komma hem igen efter vårdtiden.

Glad

Anmäl
2014-02-12 13:52 #19 av: toolate

#17 Ja, precis. Du har helt rätt i det du beskriver.

#18 Vilken tur att du känner så och ja, du är inte helt ute och cyklar. I början var det deppigt, men blev bättre ju längre tiden led.

Och vet ni vad, nu är jag hemma PÅ RIKTIGT!!! De skrev ut mig idag och herre vad lycklig jag är över att slippa vara där och istället få sova i min egen säng och rå om mig själv. Och det bästa av allt, har fått tillbaka min Concerta och lusten att läsa igen!

Anmäl
2014-02-12 13:52 #20 av: toolate

#17 Ja, precis. Du har helt rätt i det du beskriver.

#18 Vilken tur att du känner så och ja, du är inte helt ute och cyklar. I början var det deppigt, men blev bättre ju längre tiden led.

Och vet ni vad, nu är jag hemma PÅ RIKTIGT!!! De skrev ut mig idag och herre vad lycklig jag är över att slippa vara där och istället få sova i min egen säng och rå om mig själv. Och det bästa av allt, har fått tillbaka min Concerta och lusten att läsa igen!

Anmäl
2014-02-12 18:08 #21 av: Lady Q. Longworth

Vad skönt att det gått bra för dig och att du får vara hemma igen.

Idag har de på öppen psyk försökt få mig att lägga in mig för att börja med medicin men jag vägrar.

Får se om jag börjar med medicin vad det lider eller inte. Har inte bestämt mig (har dåliga erfarenheter både av medicin och framför allt psykavdelningar på sjukhus)

Anmäl
2014-02-12 19:02 #22 av: Tjeja

Åå vad skönt! #19 ! :D Äntligen!

Underbart att du känner att medicinerna hjälper och ger dig lust till saker igen! Tummen upp


Yay! Blomma

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-13 20:08 #23 av: Lindb

Jag vill bara säga till trådstartaren här att jag håller tummarna hårt för dig. Ta hand om dig på alla sätt som går, och håll ut! Stor kram till dig!

Anmäl
2014-02-13 20:38 #24 av: Tjeja

Jag med! Håller med Lindb!

Håller tummarna håårt för dig TS! Glad

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2014-02-14 00:59 #25 av: toolate

Tack snälla fina för alla peppande och förstående kommentarer. De har hjälpt mig otroligt genom sjukhusvistelsen som i sin tur fått mig att börja må bättre :) tack!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.