2014-02-11 19:14 #0 av: :')

Kommer bli svårt att formulera det här rätt för det är så mycket. Men ska försöka.

Bra att veta är att jag hade en upplevelse när jag var 10-11 som fått mig förknippa sex, relationer osv med något dåligt. Hade extremt mycket ångest över allt sånt efter det, och även om jag pratade med min mamma om det ofta så hade jag alltid ångest. Det har avtagit mer och mer under åren och nu är jag 16, men tror fortfarande lite av paniken av det där sitter kvar. Har insett att jag har lätt för att börja gilla folk, men när det börjar närma sig att det blir allvar så får jag verkligen panikångest och tar avstånd igen. Vilket är jobbigt.

Till saken saken. Det finns en kille i min klass. Har sedan han började för några år sedan alltid gillat han lite. Men har alltid varit för feg för att göra något. Jag är väldigt blyg och osäker. Men för några månader sedan sa jag det till honom via sms för kände att jag ville. Efter det var det lite svajigt och awkward mellan oss men sakta växte vänskap fram. Han är väldigt empatisk och bryr sig om alla. Och jag har fått reda på så mycket saker om honom nu. Han har verkligen haft en jobbig uppväxt och har en psykologisk diagnos. Han har det fortafarande jobbigt. Men under de månader vi pratat har en stark vänskap växt fram och vi har blivit som bästisar. Vi förstår varandra, bryr oss om varandra och tänker likadant. Vi har träffats några gånger utanför skolan men offtas umgås vi genom sms. Jag hade accepterat att jag skulle gilla han men att han aldrig skulle gilla mig tillbaka.

Men så en dag så blev han arg över en sak jag gjort. Det blev en så stor grej kring allt och det var absolut inget alvarligt. Men vi bråkade länge över sms och jag var förkrossad, ville inte förlora honom för han har fått mig må så bra. Så helt plötsligt säger han att det är synd att det blev såhär för han hade börjat gilla mig mer än en vän. Han var också jätteledsen för han ville inte bråka för jag betyder så mycket för honom. Jag är det bästa han har.

Så vi löste det vi bråka om och blev sams igen. Han undrade om något skulle ändras nu när han berättat att han gillar mig. Jag svarade nej för trodde inte det skulle göra det. Sedan skrev han att han trodde jag börjat gilla han mindre, att vi bytt roller lite. Och jag tror han har rätt, jag tror jag börjat gilla den vänskap vi har mer än att gilla honom mer än en vän. Och jag sa det, jag sa att jag inte vet riktigt längre. Men att jag inte var helt säker.

Han fråga om det fanns någon chans att det kunde bli något mellan oss i framtiden, inte nu när vi går i samma klass (bara denna termin kvar), men efter det. Svarade kanske men att vi ska börja träffas mer på riktigt.

Men nu har jag sån ångest, inte alls kul att prata med han längre över sms. Får bara ångest. Att smsa med honom har varit det bästa jag gjort i flera månader. Men nu när jag vet att han gillar mig får jag ångest. Antar att jag är rädd över något? Tanken på att träffa honom och prata ger mig ångest också. Hur kan något som känts så bra i flera månader, ändras över en natt? Får panik för vill inte känna såhär.

Jag kan prata om allt med honom, men kommer krossa hans redan svaga hjärta om jag säger att jag får ångest över det här. Jag är i princip allt han har. Vet verkligen inte hur jag ska hantera det här. Varför blir jag rädd och får ångest så fort det börjar bli allvar? Press från att göra bra ifrån sig på skolan hjälper inte heller, ångesten bara staplar sig.

Ville mest skriva av mig, men om någon orkade läsa och har tankar. Skriv gärna!