Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 1322 ggr
pernillaa
2/26/14, 12:57 PM

I år....

I år händer det! I år vänder det!

Det är helt vansinnigt vad mycket som hänt i år.
Det är som om universum bestämt att i år ska allt vända för mig. Som om någon satt ner foten och vidtagit åtgärder.
I år har jag redan varit med om 2 st missfall, en kompis som har dött, min son har haft lunginflammation och jag har försonats med min lillasyster äntligen. På min väns begravning träffade jag människor från en otroligt jobbig tid i mitt förflutna som jag inte haft någon kontakt med på över 10 år. Det var pojkvännen jag hade när jag blev våldtagen när jag var 16, för övrigt var han också min första pojkvän och både första kyssen och oskulden. Det var hans mamma och sonen i familjen som tog sig an mig som fosterbarn efter våldtäkten.
När jag satt i bilen påväg därifrån tänkte jag för mig själv att "nu vet jag vem jag är"! Helt otroligt nyttigt var det för mig att få se dessa människor efter så lång tid då den tiden känns som en dröm för mig. Jag minns inte så mycket, allt är liksom luddigt. Så att nu få se mitt ex som flytta, skaffat fru, jobb och barn och få se att pojken i fosterfamiljen hade gift sig och blivit vuxen och mådde bra…ja det går inte att beskriva.
Det som hände i tonåren var inte bara en dröm. Det var som om jag nådde en sorts acceptans och kunde släppa den tiden och gå vidare. Jag kunde lägga till det som ännu en erfarenhet bara och någonting som format mig. En del av mig!
Jag har haft väldigt intensiva drömmar sen dess och också upplevt nattskräck för första gången på flera år och det är helt klart förträngda grejer som äntligen kunnat komma upp till ytan så att jag kan bearbeta dom och gå vidare.

Dessa missfall har gett mig en helt ny relation till min kropp och har härdat mig lite och lärt mig lite om tålamod och vad som är viktigt för mig här i livet.

Min väns dödsfall gav mig förmågan att uppskatta det jag har, då jag på slutet blivit bitter och less på allt, även om jag haft det bra egentligen.

Min sons lunginflammation fick hans pappa(vi är separerade) att ÄNTLIGEN begrava stridsyxan och sätta pojkens bästa i första hand och börja samarbeta. Helt otroligt, så många år som jag strävat efter detta!

Jag har alltid trott att allt händer av en anledning och att det finns något gott att hämta i allt som sker
Och det är precis det jag fått uppleva nu. Den enorma resan jag gjort i min mognad dessa inte ens 2 månader av det nya året är helt otrolig. Jag är så tacksam för det jag fått uppleva trots att det varit jobbigt, för det är smällar jag har behövt!

Jag tror på någon sorts balans i universum och det här var vad karma hade för mig. Som en urladdning med både det goda och det onda jag förtjänade.
Jag känner mig befriad på något sätt!

Ville bara dela med mig av detta, för dåliga ting behöver inte alltid vara dåliga! =)

Ha en god fortsättning på året!
Jag är väldigt nyfiken på att få se vad resten av året har att erbjuda mig!

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Upp till toppen
Annons: