Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
09. Depression/Ångest

Min sista chans nu.. :(

2014-03-02 11:31 #0 av: [Aprilbarn]

Drar det lite kort,
Blev depreimerad när jag gick i 8an, 2006. Fortsatt så ända tills i höstas när jag slutade med alla mina mediciner, då fick jag tillbaka livslusten, jag ville leva för första gången på alla dessa år!

Mina mörka stunder kommer ibland fram fortfarande, och då är dom himla mörka. Allt är nattsvart, inget är roligt, jag vill inte äta något, jag vill bara få dö, önskar att jag dött vid tillfällen där jag kunde dött mm.

Nu träffar jag en kille, vi är på g. Han klarar inte av mina mörka sidor, det tar på honom, han vill att jag ska ta tag i mitt liv. Just nu ligger jag bara hemma.

Har ni några tips? Hur gör man när man inte ens vill upp ur sängen?
Hur tar man tag i sig själv och går ut en liten runda för att få lite luft och sol?

Killen ger mig en sista chans, han vill aldrig mer vakna upp av att jag har skärt mig mm. Jag vill bli bra, behöver bara lite tips. Någon som knuffar på.

Anmäl
2014-03-02 11:35 #1 av: Anna-Helga

Har du provat healing? Meditation?

Anmäl
2014-03-02 11:46 #2 av: [Aprilbarn]

#1 Nej aldrig. Är det något man kan göra själv eller något man går och gör i en grupp?

Anmäl
2014-03-02 12:04 #3 av: Anna-Helga

Antingen eller. Healing kan man få på distans om man inte klarar av att ta sig ut till en början. Meditera kan du göra själv eller i grupp. :)

Anmäl
2014-03-02 12:48 #4 av: [Aprilbarn]

#3 Kanske något jag borde prova. :)
Ska läsa lite om det.
Har dock svårt att ta tag i grejer så lär nog bara rinna ut ur sanden som med allt annat men kan göra ett försök. Tack!

Anmäl
2014-03-03 04:02 #5 av: Cahira

Du måste räkna ut vart du är på väg i livet. Måla upp ett drömscenario över hur du vill din framtid ska se ut. Hur du ska bo, drömjobb, familj osv. Sedan frågar du dig vad som stoppar dig att nå dit. Sätt upp drömlivet som ett mål och jobba dig dit. 

Ta även kontroll över dina tankemönster. Det känns svårt att tro men vi har enorm kontroll över vårt mående genom våra tankar. Om du kommer på dig att tänka negativt så avbryt dig själv och säg "Näe jag är verkligen inte värdelös (eller vad tanken är) Jag accepterar inte detta!" och fokusera på goda minnen, bra saker som hänt i livet, låtar du älskar som gör dig glad och så vidare. 

Kom även ihåg att INGEN människa är perfekt. Alla är imperfekta, så var inte så hård mot dina mindre bra sidor. Men lägg inte för mycket vikt på det heller! Dina imperfektioner definerar INTE vem du är! 

Skaffa hobbies och annat som gör dig glad! Läs böcker, sticka, virka, måla, rita, musik, yoga, dansa - vadsomhelst som du kan göra då du vill muntra upp dig. 

Skapa nya minnen. Det som hänt har hänt och det förändrar inget att fastna i samma hjulspår om och om igen. Det är normalt att falla tillbaka och alla har sämre dagar/tider, men du kan välja att inte sitta fast. Du har inte failat så länge du inte ger upp! 

Våga prata med folk. Hitta en bra vän eller psykolog. 

Bygg bättre självkänsla. Hitta saker du är bra på och faktiskt tycker om om dig själv. Våga vara stolt! 

Kom ihåg, rädsla är bara en prövning på hur beslutsam du är. Kom ihåg att andra sidan är värd att möta sina rädslor! 

Om du behöver prata med nån så kan du PMa mig. Jag har kommit ur en rätt svår depression jag med. Tog mig tio år innan jag räknade ut hur. Och tro mig, att byta tankemönster och bli mer positiv gör ENORM skillnad. En olycklig människa kommer ha ett olyckligt liv för de ser bara allt som är dåligt i världen. Om du vill vara lycklig måste du lära hjärnan att se det positiva som händer varje dag. Kanske favoritmaten, kanske du gjorde nåt fast du inte orkade, kanske du stod emot att skära dig, kanske du bara mår bra av att vara med killen. Du kanske kände dig stolt över dig själv den dagen? 

Innan du somnar, försök nämn tre saker som var bra med dagen. Minst en om det var en riktigt sucky dag (typ, jag överlevde, jag kämpade hårt, nu ska jag sova och imorgon är en ny dag) Men försök verkligen att komma på bra saker med dagen. Om du gör denna övning kommer du till sist märka när de bra sakerna händer och memorera dom inför sängdags. "Det ska jag komma ihåg ikväll!"

Att meditera hjälper stress och ångest, men ångest är 99% "Tänk om" tankar. Att oroa sig för saker som inte hänt är slöseri på livstiden man har. Att oroa sig för saker som redan hänt är också onödigt för det går inte att förändra.

Antingen har du kontroll och du kan påverka nåt, eller så har du inte kontroll och det kommer hända ändå. Men en sak är säker, allt löser sig alltid! 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2014-03-04 21:39 #6 av: MissClue

känner igen mig i det du skriver!jag har dock ingen som pressar mig eftersom jag flyttat från vänner och familj så de vet inte hur jag spenderar dagarna. Min "pojkvän" tror jag låtsas gå på mina lögner om vart skärsår och blåmärken kommer ifrån för han tycker det är jobbigt att prata känslor..men för min egen skull så har jag börjat ta tag i mitt liv.det var inte lätt men små saker som att jag var ute och sprang istället för att ligga i sängen visade mig efteråt att det bara gav mig positiva känslor. under timmarna jag jobbar focucerar jag på mina sysslor och kommer de mörka känslorna så andas jag mig igenom de. dom går ju över, om det tar 5 min, 1 timme eller en halv dag så lättar det ju till slut..du förtjänar bättre än så du behandlar dig själv men det måste du inse själv. Din kille kan inte be dig att bara rycka upp dig och ta tag i ditt liv.Han skulle bara veta hur det känns inombords, att det gör så ont så man måste ta ut på det fysiskt. Försök sätta upp små mål, gör ngt litet varje dag som du egentligen inte orkar. idag lagade jag mat trots att tanken på det fick mig att vilja ge upp hela livet.men nu efteråt så mår jag mycket bättre och jag klarade av något som kändes jobbigt..imorn ska jag fika med en vän, känns också jobbigt men jag vet att känskan efter är skönare än om jag ställer in som vanligt. efter vart kan de små målen bli större..jag blir helt svimfärdig om jag tänker för långt fram i tiden.

Anmäl
2014-03-05 21:29 #7 av: scheindel

Har du fått någon annan behandling än medicin? för många hjälper inte enbart mediciner. de behöver antingen terapi eller både terapi och medicin för att bli bra.

KBT, basal kroppskännedom, meditation och mindfulness är exempel på sådant som hjälper många och det ska du kunna få hjälp med om du kontaktar skolsköterska/kurator, vårdcentralen eller BUP. de kan även ge remiss till andra typer av terapi vid behov.

många mår dessutom sämre om de är hungriga, så även om det känns jobbigt kan det vara värt det att försöka sköta maten.

du har fått jättebra svar av #5 också på saker som du kan göra på egen hand utöver proffessionell behandling.



Anmäl
2014-03-07 17:28 #8 av: milow

Du har redan fått bra tips på din fråga, men rent spontant reagerar jag på killen du träffar. Jag förstår att du har det jobbigt och vill må bra, men nu talar jag utifrån egen erfarenhet. Jag har själv ungefär samma bakgrund som dig, och börjar vänja mig vid tanken att dessa "episoder" kommer finnas med mig många år till, kanske resten av livet. Jag mår för tillfället väldigt bra, men är medveten om att det kan komma en dålig period snart. Jag skulle därför aldrig kunna vara tillsammans med någon som har svårt att hantera dessa "dåliga perioder". Jag hoppas absolut inte du tar illa upp av mitt svar, men det var en tanke som dök upp hos mig. Jag hoppas du mår bättre snart! Kram på dig. 

Anmäl
2014-03-07 18:31 #9 av: sisela

#8 nu vet vi ju såklart bara det som står i #0 men killen har ju rätt! Hon kan inte fortsätta att bara ligga i sängen, hon kan inte fortsätta att skära sig. Det är inte en situation som ska ha lov att fortsätta. Som din pojkvän kan han ju inte säga att det är OK att du mår så dåligt och fortsätter att må dåligt. Vem som helst som känner nån som mår så skulle säga att det inte är ok. Man bryr sig ju om och vill att folk ska må bra.

Det är inte lätt, verkligen inte, men det går att ta sig ur det, och det är SÅ värt det. Kanske att du alltid kommer att ha vissa mörkare perioder, men om du hittar den rätta hjälpen och metoderna så kommer du kunna hantera det.

Personligen har jag haft ett års medicin, paus, ett års individuell kbt, paus, medicin från för tre sedan och fortfarande parallellt med 1 års individuell psykoterapi och ett halvårs kbt gruppterapi.

Jag blev uppmanad att skriva ner de tre bästa sakerna som hänt varje dag. Det att skriva ner saker är väldigt bra eftersom allt annars föregår i huvudet. Att skriva gör tankarna mycket tydligare och man kan se det utifrån på ett annat sätt. Hur dålig dagen än har varit så är det ku alltid något som var bättre än annat. Nu när jag ser tillbaka på vad jag skrivit i början var set bästa f ex att jag orkade se ett helt avsnitt av en serie.

Nuförtiden när jag känner mig nere är det rätt sjukt allt läsa hur lite jag klarade då och så känner jag att jag kommit så långt, även om inte allt är helt bra än.

Få hjälp att må bättre! Kanske måste du prova lite olika metoder innan du hittar det som funkar, kanske en kombination är bäst.

Anmäl
2014-03-07 21:41 #10 av: milow

#9 Självklart har du rätt. Men eftersom TS skrev att det dåliga kommer och går så kopplade jag det till mig själv. Jag har en partner som vet hur jag blir när jag blir dålig, och som jag anser kan "hantera" det på ett "bra sätt". Jag hoppas givetvis att TS mår bättre snart, och hittar sätt att hantera sitt eget mående.  

Jag har för övrigt gått DBT i tre år, och det har hjälpt mig mycket att komma dit jag är idag. Jag använder många av färdigheterna dagligen för att klara av vardagen. 

Anmäl
2014-03-08 14:12 #11 av: midnightbat

Spontant undrar jag om du fått någon diagnos? och isf har du fått rätt? Kanske ny annan medicin och terapi mm kan hjälpa till. Att bli självmedveten med hjälp av meditation osv är en väldigt bra metod. Ligg inte och tyck synd om dig själv bara, det är det värsta man kan göra. Jag vet för jag har själv erfrenhet, både av att skära mig och att vara självdestruktiv, fysiskt och psykiskt. Och det viktigaste av allt, DU ska ta hand om DIG för DIN skull. Ingen annans! DU är värdefull, även om du inte känner så själv just nu. Glöm aldrig det!

Anmäl
2014-03-10 17:34 #12 av: Candela

Vad har du testat för medicin/er?
Har du någon gång haft en samtalskontakt?
Var det en specifik händelse som utlöste depressionen?
Har du varit i kontakt med en riktig psykklinik, eller är det "bara" vårdcentralen som skrivit ut medicin?

Vilken terapi och medicin man ska få beror väldigt mycket på det individuella fallet. Du kanske har en specifik diagnos som måste behandlas på ett visst sätt? Många fysiska och neurologiska sjukdomar/funktionshinder kan ge depression som symtom.

När det gäller din pojkvän så får jag mest dåliga vibbar.. Självklart måste du försöka hitta ett sätt att må bra på, men vissa människor kommer aldrig bli 100% friska. Och de som blir det kan få jobba på sitt tillfrisknande i flera år. Kommer han orka vänta på det?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.