Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 4438 ggr
[Melizza]
2014-03-13 22:19

Djupt deprimerad, måste jag jobba nu?

Jag mår dagligen dåligt, psykiskt dåligt. Förut har det varit att jag varit deprimerad i perioder och glad annars, men nu är det helt tvärt om. Depressionerna har gått över till dagliga döds och självmordstankar. Ska påbörja en utredning om add/adhd osv snart, har hört att det är ganska vanligt att de med någon sådan diagnos har såna tankar, men jag vet inte om det stämmer eller om det är sant. Trots min ibland längtan till att dö så kan jag inte klara av att lämna nu, än. Är tre anhöriga till mig inkl min fästman som jag älskar, en hund som betyder världen för mig, men det känns ibland som att dom "står ivägen", skulle inte kunna tänka den tanken att såra dom så mycket.. Vänner har jag inga, så har ungefär hela livet känt mig ensam så. Men till saken. Låg på psyket över en natt + en dag, hjälpte inte ett dugg och jag blev väldigt dåligt behandlad utav en kvinnlig såkallad doktor, hoppas hon blir avskedad fört eller senare..! Pratar med en psykolog ganska ofta men det hjälper inte direkt mot mina självmordstankar, vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Psyket hjälpte inte, min fästman räddade dock mitt liv den kvällen så det kändes ändå bra att han skjutsade in mig (jag gick med på det). Nu igår (12/3) så började jag jobba, för första gången in mitt liv, hoppade av gymnasiet på grund av psykisk ohälsa, ensamhet, samt att jag inte klarade av så mycket folk och intryck hela dagarna, kunde inte fokusera, kunde inte plugga eller någonting. Allt gick dåligt, även såkallade vänner, mycket bråk hemma osv. Iallafall så ska jag börja med 4h/dag på arbetsplatsen, (är ej sjukskriven, har fått hjälp med anställningen). Det känns redan jobbigt, direkt när jag kommer hem så går jag och lägger mig, orkar inte vara vaken för jag mår så jävla dåligt. Det känns inte som om någon förstår mig mer än min fästman. Mina föräldrar har det båda jobbigt nu då som flyttat isär av privata skäl så jag varken vill eller orkar prata med dom. Dom vet att jag haft självmordstankar förut under skoltiden, ingen av dom riktigt förstod och min pappa anser att man ska jobba, i hans värld verkar inte ohälsa finnas riktigt, så han är den sista jag vill prata med om det här. Min mamma vill jag inte tynga ner då hon mår jättedåligt just nu, vill inte få henne må ännu sämre och berätta att hennes enda barn/dotter tänker på döden dagligen, hur hon vill ta livet av sig för att hon inte orkar längre. Min fästman började prata om det inte bör finnas något sorts bidrag eller liknande när man inte har arbetat innan, ej gått ut gymnasiet och ej orkar arbeta för stunden, finns det? Jag orkar ingenting längre, jag som trodde att det skulle hjälpa att börja jobba och sedan få första lönen. Men nej, allt jag gör på dagarna alla intryck tänker jag på, allt! Jag orkar inte tänka, jag vill inte, allt blir bara ännu värre och jag mår sämre och sämre. Ska min hund, min älskade, älskade hund få behöva lida för att jag går och lägger mig direkt efter jobbet!? Vet inte vad jag ska ta mig till, vart jag ska vända mig eller någonting.. Så fort jag är själv mår jag dåligt. Försöker hålla mig sysselsatt hela tiden men det är svårt, jag orkar inte så det lättaste är att sova, sova bort hela dagarna och träna med min hund osv. Känner en stor press över ekonomi och sånt, jag orkar inte, mår piss. Gråter när jag skriver det här, gråter fan jämt. Så fort jag kommer hem, innan jag går och lägger mig så gråter jag, och när jag vaknar. Älskar att sova så jag kommer bort härifrån! Känns inte riktigt som att min psykolog förstår mig riktigt, eller förstår hur extremt dåligt jag mår, är ganska dålig att uttrycka mig genom att prata, får inte fram några ord ibland utan måste tvinga fram dom, hela jävla tiden egentligen. Tog upp det med sjukskrivning med hen men tydligen får man ingen ersättning om man inte arbetat tidigare, så det är väl så här det ska vara. Kliva upp, duscha, åka till arbetsplatsen, sluta kl 11, gå och lägga sig, kliva upp runt 18:30, äta, titta på tv, sova.. Den går det om igen. Skulle vara med min mamma i helgen men jag orkar inte, mår för dåligt men jag saknar henne.. Men är det sant att det inte finns någon ersättning och vem bestämmer om man ska bli sjukskriven eller vad det nu är? Psyket klarar jag nog inte av.. Måste ha en inkomst..

Annons:
Challa86
2014-03-13 22:25
#1

Jag orkade inte läsa hela inlägget, men jag har iaf varit sjukskriven sen jag var 17. Jag har aldrig jobbat och har aldrig haft en inkomst. 
Soc betalar min hyra och just nu lever jag på existensminimum. 
Är man sjukskriven kan man ansöka om aktivitetsersättning från försäkringskassan, varpå man får en större summa pengar jämfört med från soc. 
Ta upp det med din läkare. Han/hon kan kontakta fk och ordna ett möte där ni kan prata om din situation och komma fram till en gemensam lösning.

challameow.wordpress.com 

Upp till toppen
Annons: