![[Panama]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
utseendet förändrat pga deppression
hej! Hur har deppression eller ångest påverkar ert utseende?
Sen jag fick en djup depression har mitt utseende förändrats och jag känner inte igen mig själv.. Detta är hemskt och ger mig daglig ångest och fixering vid spegeln.
Ansiktsdragen är inte de samma och jag har blivit slappare i ansiktet , kinderna har sjunkit ner, påsar under ögonen, tunnhårig, konstiga svullnader i ansiktet och linjer ….
När jag ser på foton från innan jag började må dåligt är det ite samma tjej. Inte samma ansiktsdrag eller form .. något har hänt och förändrats. Känner knappt igen mig själv .
(Jag är så gott som ute ur svackan nu och har varit det ett tag men utseendet går inte tillbaka till hur det var innan)
Känner ni igen er?
Jag känner igen mig. När jag var djupt deprimerad åt jag väldigt dåligt.
Fick tillslut anemi och var då helt grå i huden, munsår och mörka ringar under ögonen. Saken gjordes ju inte bättre av att jag inte orkade sköta min hygien eller av att jag nått år tidigare hade gått upp 50 kilo till följd av medicinering med neuroleptika.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
Blev de bättre nån gång?
Jaa, Det tycker jag.. Jag mår mycket bättre nu och känner mig piggare så jag orkar ta hand om mig själv bättre även fast jag fortfarande är sjuk så hanterar jag det bättre nu :)
Jag tycker att det också synt si mitt utseende att jag mår bättre.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
Du ser väldigt fräsch och pigg ut :) Vad bra att det blev bättre!
Vad jag ser och hur jag ser på mig själv har nästan alltid med hur jag mår att göra samt den usla självkänslan. Så jag undviker väl i stort speglar.
#3 Wow, vilken skillnad. Sådär är det nog för mig också, dåliga dagar bilden till vänster, bra dagar nästan bilden till höger…
Det mina nära och kära berättar för mig är att jag inte bara hittat formen fysiskt (har pendlat oerhört mycket, från som minst 40 kg till som mest 108 kg), utan nu även har fått en blick med glöd i och att rävarna bakom örat är tillbaka (vilket de påstår syns i blicken). När jag var som sämst var blicken "död". Jag kommer aldrig se ut som jag gjorde när jag blev sjuk (10 år sen), men jag är ganska glad för det. Det känns som att det yttre idag speglar min resa och den inre mognad och kunskap jag fått under de åren jag var dålig. Det är jag faktiskt lite stolt över.
Ja jag ser skillnad. Förr så var mungiporna alltid nedåt.
Nu när jag ser på bilder så ser jag underligt nog att jag alltid har ett osynligt leende på läpparna.
Tack för denna trevliga upplysningen. 😂
Nu kan jag ju se en förändring. 🙂
Memento mori
Medarbetare för Julen
Jag hoppas att jag snart ska kunna ta en "efter" bild… hihi
Eg har jag inte varit deprimerad som i deprimerad. Jag har blivit utbränd, bränt ut mig igen, inte fått hjälp, varit tvungen att flytta flera gånger, svultit, blivit felbehandlad/mobbad av AF och förlorat gnistan… Nu hoppas jag att det vänder. Det ser ljust ut.