Annons:
Etikettbipolär-sjukdom
Läst 7959 ggr
Candela
2014-04-08 23:36

Bipolär eller PMDD, eller både och?

Jag har fått diagnosen bipolär, och det stämmer väl rätt bra. Jag har haft längre perioder av djup depressioner, och jag har haft i alla fall två hypomana perioder som varat i 1 år respektive 6 månader.

Nu har jag medicinerat med SSRI och lamotrigin i flera år, och besvären mildrades. Dock har jag fortfarande stora problem kring mens och ägglossning.

Jag mår jävligt dåligt; mitt förhållande blir lidande, jag vill säga upp mig på jobbet, ibland vill jag bara ta livet av mig. Därför har jag börjat fundera över om jag lider av PMDD? Det är inget jag pratat med läkaren om eftersom jag börjat märka det här mönstret först det senaste halvåret (förr var jag ju deprimerad och hyper om vartannat, oavsett hormonpåslag).

Så tankarna går liksom.. har jag inte bipolär sjukdom, utan i själva verket PMDD? Eller har jag kanske båda?

Annons:
Medda
2014-04-09 13:23
#1

För mig låter det som om du har både och (dock är jag inte en läkare). Med enbart PMDD eller PMDS som det också kallas är man symptom fri från mens start till ägglossning. Du skriver att du har haft längre perioder av djup depressioner, och i alla fall två hypomana perioder som även det varat under längre perioder. Kolla med din gynekolog ang pmds

When life rains on your parade, dance in the puddles 🌈

🌺Änglar IFokus

millib
2014-04-10 11:21
#2

Att vara märkbart hypoman i över 6 mån är fysiskt omöjligt då kroppen skulle ha lagt av för längesedan. Ditt ska hypomana kan ju faktiskt vara dig själv…

// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/

Candela
2014-04-10 15:05
#3

Nej det är inte omöjligt, och jag var inte mig själv… Inte bara "uppåt" utan gjorde även dumma saker utan att tänka på konsekvenserna. I efterhand känner jag inte alls igen mitt beteende, och mitt ex som jag då varit tillsammans med i 6 år sa "du är inte den personen jag gifte mig med". För både honom och mina föräldrar var jag personlighetsförändrad. Enligt min läkare är det inte heller omöjligt. Tänker du på mani (psykos?) möjligtvis?

millib
2014-04-10 21:30
#4

Även under hypomaniska tillstånd går kroppen på högvarv och man har minskat sömnbehov, hjärnan är fullt påkopplad även om allt inte är lika intensivt som under mani. Det resulterar i att det är fysiskt omöjligt att vara hypomanisk under så lång tid då du borde vara död vid det laget.

Därför det låter konstigt!

Bara för att du inte varit dig själv betyder det inte att man är bipolär, finns många andra diagnoser som kan passa in.

Det andra du undrar om har jag ingen erfarenhet av…

// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/

[HM-Liight]
2014-04-10 22:54
#5

Hej Candela. Du känner dig bäst själv. Du analyserar dig själv och känner vad som är rätt i din kropp och fel i din kropp. Ingen läkare kan se på dig och säga: -nu har du ont i huvudet, du var ledsen igår, hade mardrömmar i förrgår osv. Med andra ord: du måste tala med en läkare och säga: - så här mår jag, så här känner jag OCH vara 100% ärlig. Först då kan du få den rätta diagnosen…och med det rätt medicin och rätt terapi. Det som dock är det enda rätta Candela, är att inte identifiera sig MED en diagnos. Du är fortfarande du, exakt den du är, med alla fina härliga sidor också. Att leta rätt på en diagnos och säga: - JA, så där är jag, det är så jag känner och tänker…..javisst, det är skönt att få veta, få svar, men diagnosen kommer aldrig att bli hela du, ditt efternamn kommer aldrig att bli "Candela med Pxxx. Förstår du hur jag tänker? Sök hjälp igen. En sak till….om mediciner som ges mot att stabilisera oss, hjälpa oss, OM de inte har hjälpt på 12 månader, 1 år, då har den ingen funktion på oss. Då ska man vara ärlig igen och säga: - 1 år har gått, jag känner så här, medicinen borde ha hjälpt mig, men jag känner inte att den gör det. Läkaren får då ny information, de kan inte veta hur du känner, och de har andra inriktningar att fundera på när en medicin inte fungerar. Det är faktiskt en stor ledtråd för dem att få veta om medicin inte fungerar….de är ytterligare ett sätt på vägen att ge dig rätt diagnos med. Lycka till…jag håller tummarna för dig ♡♡♡

Candela
2014-04-11 07:54
#6

Oavsett eventuella befintliga diagnoser så funderar jag över min svåra PMS nu.

Jag har blivit hjälpt av de mediciner jag äter. SSRI:n försökte jag sluta med i höstas, men då blev jag rejält arg, irriterad och ledsen för jämnan, så den började jag med igen. Den stämningsstabiliserande medicinen räddade mig när den sattes in 2010. Innan dess var jag självmordsbenägen ena veckan och mådde hur bra som helst nästa vecka. Är extremt stresskänslig utan den medicinen.

Men man kanske kan justera medicinerna så att de hjälper bättre?

Annons:
millib
2014-04-11 08:40
#7

Äter du Ssri hela tiden? Ännu en sak som talar emot bipolär. Jag vet att man kan bli bra hjälpt mott pms pmd av ssri preparat, vilka som utreder det är jag inte säker på, en gynekolog kanske du kan kontakta för att få reda på mer?

// Milla - Alpaca och Peruan
http://www.millasmarsvin.n.nu/

Candela
2014-04-11 11:12
#8

Det är många som äter ssri i kombination med stämningsstabiliserande. Beror på vilken typ av bipolär sjukdom man har. Sen har jag också läst att man inte BÖR göra det, men det finns väl olika skolor. Många läkare resonerar ju så att om en medicin funkar så fortsätter man med den. Mitt största problem är återkommande depressioner så jag behöver ssri i förebyggande syfte. Ja, jag funderar på vem som har bäst kunskap om pmd, psyk eller gyn…

Medda
2014-04-11 11:23
#9

Bäst kunskap om Pmds har gynekologer, oftast har vanliga läkare och psyk ingen eller lite kunskap om det. Jag gick till gyn för att få hjälp med min Pmds och äter nu premalex från ägglossning till menstruation.

When life rains on your parade, dance in the puddles 🌈

🌺Änglar IFokus

[HM-Liight]
2014-04-11 13:03
#10

Jag skulle också uppmana dig att gå till en gynekolog så gott som omedelbart.

Vad du inte ska göra, är att inte göra någonting, börja i en ända. 

Din gynekolog kan via dig, få tillstånd att prata med din psykiatriska läkare, eller tvärtom, för att hitta vad som kan vara det absolut bästa för dig. 

Var och en är expert på sitt område, så för att du ska få en helhetshjälp, eller vad man ska kalla det, så hade jag själv nästan bett dem prata med varandra. 

Du vet om att du har återkommande depressioner, får du hjälp med dem? Alltså inte via medicin, får du hjälp att prata om dem och få "verktyg" hur du ska bearbeta dem?

Men misströsta inte Candela, hjälp finns att få, du kommer att komma i balans igen tjejen, men var ihärdig.

Candela
2014-04-11 14:18
#11

Har gått i terapi och känner inte att det finns så mycket mer att prata om. Medicinen hjälper rätt bra. Just nu är det dock några saker jag borde fixa för att må bättre, byta jobb t.ex.

[HM-Liight]
2014-04-11 18:42
#12

Jag tror det hade gjort dig gott att få prata av dig lite mer hos någon professionell.

Du har tankar om att ta ditt liv och det får inte ske. Det är bra gjort av dig att prata här inne, du får ur dig lite av hur du känner.

Vi kvinnor har ett helsikke med hormonerna och dessutom har många fruktansvärd värk …inget som bidrar till att man är en daglig solstråle precis.

P-piller kan ofta hjälpa till mot pms. Jag själv har opererat bort både livmoder och äggstockar på grund av sjukdom. Jag har ingen jävlig ägglossning längre och inga hemska menstruationer. 

Det är toppen! Jag tar en engångdos av östrogen varje dag, en liten salva på höften. Eftersom det är samma mängd, samma dos, så är problemen helt borta med PMS. Jag har aldrig mått bättre och saknar inget av dem. Många tror att man blir en halv kvinna, oh nej, nu är jag hel och mår bra, nu ska vi se till så du mår bra med.

Vet inte om du har tankar på fler barn, men i framtiden om inget blir bättre för dig, så kan det hjälpa dig att sterilisera dig så du slutar få ägglossning.

Visst, det finns 10 % risk för cancer för mig, om 5 år, är det 15% risk osv, men hellre det än smärtor…för mig fanns inget alternativ och för att få ett drägligt liv så var det ett måste. men det är slutgiltigt och drastiskt, så inget du bör tänka på, på väldigt länge, men ha det i baktanken, det finns ett ljus i tunneln. 

Du ska inte behöva få depressioner och känna att ditt liv är värdelöst, tillsammans med din man, kan ni steg för steg bearbeta det du går igenom, han förstår mer och du kommer att känna dig ännu bättre om han stöttar dig och förstår vad du får gå igenom varje månad.

Du lider av det här, men det finns hjälp att få, negligera inte samtalsterapi, då du nämner att du ärligt talat funderar på att lämna jordelivet. Du behövs som mamma och fru och har många fantastiska saker att se fram emot i livet, så ge inte upp.

Candela
2014-04-12 16:28
#13

Jag kommer inte ta livet av mig 🙂 Jag har tillräckligt mycket förnuft kvar för att inse att det inte är lösningen på några problem. Däremot finns de tankarna där när jag mår dåligt, mer som en dröm och längtan. Kanske allra mest känslan av att inte behöva leva mer.

Det är mycket tankar som dyker upp två gånger i månaden; att säga upp mig från jobbet (vilket jag egentligen borde göra kanske, eftersom jag överlag inte trivs där), göra slut med min pojkvän, inte kliva upp ur sängen..

Idag började mensen så jag är på topp! Det brukar vara värst mellan ägglossningen och mensen.

Annons:
[HM-Liight]
2014-04-12 20:42
#14

Följ ditt hjärta och magkänslan Candela. Du lever en gång, nu, du är värd att få må så bra som du bara kan. Dina barn behöver dig och din pojkvän kan hjälpa och stötta dig, om han vet hur du känner och mår. Njut av de bra dagarna, kram.

Upp till toppen
Annons: