Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 1561 ggr
[tililili]
2014-04-16 21:41

Vad gör man med känslor?

Jag har haft bulimi, anorexi och varit träningsberoende i omgångar sedan jag var 13. Och kommer inte ur det. Jag fyller 23 i sommar.

Eftersom jag insjuknade i detta där precis när jag skulle börja bli vuxen tror jag aldrig jag lärde mig hur man hanterar känslor.

Jag hade nog lite beteende emot att gärna stoppa ngt i munnen om det kändes jobbigt och var alltid mer benägen att äta sötsaker än storebror, var väl lite smårund, men inte tjock. Tror att mycket av problemen då grundade sig i att jag inte tyckte jag var så duktig som jag borde vara. Men det är längsen och orsaken som utlöste problemen är mindre viktigt.

Det som är problemet är att jag inte vet hur jag ska hantera jobbiga känslor nu utan att äta. Ilska eller sorg brukar jag kunna hantera, för de är så tydliga och jag vet att det går över så småningom.
Värre är det med stress, trötthet och "jag borde" känslor. Sånt där som inte går över förrens man har gjort det man borde, eller lagt sig och vilat, vilket jag har mkt svårt för i dessa lägen.

Eller nu har jag varit duktig, tagit mig igenom en jobbig dag. Då vill jag unna mig nåt gott, vilket bara leder åt helvetet. Och försöker jag avstå så kan det ibland gå, tills jag börjar slappna av och brakar det lös igen. 

Jag äter regelbundet i övrigt, men får hela tider inpulser att stoppa ngt i munnen. Är jag inte på alerten mot mig själv så går det åt skogen.

Så, hur hanterar normala människor känslan av att vilja trösta eller belöna sig själv ?

Annons:
taylor__lambert
2014-04-16 22:00
#1

Varje gång jag brukar stressa eller känner att mina känslor tar över lite för mycket, tar jag en promenad, antingen med eller utan hunden, har jag hunden med är det lättare då jag kan fokusera på annat än mig själv :)

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

kirbira
2014-04-16 22:00
#2

Jag är i samma situation som dig, insjuknade första gången som 6 åring.. men tog inte fart på riktigt förs jag var 11 när min far gick bort och mobbningen var som värst.. Jag har också problem med hantera mina känslor, och tja. vet inte vad som är normalt och hanterar alla känslor i maten.

[tililili]
2014-04-16 22:30
#3

tack för tipset #1
men alla människor föreslår promenader…sen kommer man hem och har inte gjort det där man borde och man är på samma ställe fast ett man har ännu mindre tid..? har aldrig fattat det där.

Det kan ju i och för sig bero på att jag tränar så pass mkt som jag gör, många människor kanske behöver komma ut och röra på sig och mår bra av det.
Jag cyklar alltid minst en halv timme varje dag till och från Universitetet. Löptränar, klättar och går på gym och pass  några ggr i veckan. 3-5 ggr i veckan brukar det bli. Men anser mig inte träningsberoende nu, nu är det en skön grej. Men promenader mot stress, njae.

#2 Vi får vänta och se om vi får nå mer tips här då.

Jag har börjat läsa om ACT, acceptance commitment teratpy. 
Men jag vet inte hur jag ska kunna, känslorna överväldigar mig ändå. Jag ger upp och orkar inte.

[Yllhilda]
2014-04-16 22:33
#4

Det viktigaste är inte hur ofta du äter, utan hur du mår. Mår man bra brukar resten falla på plats av sig själv. 

Att hantera känslor är inte det lättaste om man känner sig trasig inombords. Är man i balans kan man hantera dem ganska enkelt. Jag skulle rekommendera att du försöker höja ditt självförtroende och oftare ge dig själv kompimanger. För mig har det hjälpt att byta ut negativa tankar mot positiva, byta ut självkritik mot pepp-talk och försöka höja min egen livskvalitet genom att göra saker som gör mig glad. 🙂 Det tog sin lilla tid, men nu mår jag mycket bättre.

Upp till toppen
Annons: