Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 2730 ggr
Walkingthedog
2014-04-27 04:02

Orkar inte mer, vet inte vad jag ska göra

Jag är osäker på vad jag ska göra, för jag är rädd för vad som händer. Dom senaste veckorna har varit riktigt svåra, jag orkar inte göra något annat än att ligga i sängen/soffan, livet känns helt hopplöst o är livrädd för att bli "vuxen". Mina tankar har bara blivit sjukare o sjukare o jag kan inte ta dehär längre. Eftersom jag vet att människor runt mejj inte vill att jag ska ta mitt liv, så försöker jag tänka på hur jag ska orka. Jag träffar en psykolog varje vecka för tillfället, men jag har extremt svårt att prata om saker. En vän hjälpte mejj att berätta att jag har dödstankar. O han sa då att vi ska ta kontakt med deras jour om jag mår värre. Vad betyder det? Är det som på bup, att man får någon slags akuttid för att komma in o prata? Jag kan inte se något alls som kan hjälpa mejj på något sätt. Som jag sa så har jag extremt svårt att prata med människor, specielt främlingar, har träffat psykologen sen i höstas men jag kan fortfarande inte prata om något med honom. Jag har försökt, jag försöker alltid, efter 7 år av bup o vuxenpsyk, jag har alltid försökt. Jag kan inte. Min vän kan jag prata med, har kännt henne i flera år, o vet att jag kan berätta för henne om jag inte orkar mer. Men jag vet inte vad som händer då, att komma in på nån akuttid de känns så dåligt, för jag skulle endå inte kunna prata, elr berätta hur jag känner. O blir rädd för att man ska vilja att jag läggs in, jag vill verkligen inte bo nånannanstanns än hemma, o tanken på att vara runt främlingar dygnet runt skrämmer mejj riktigt riktigt mycket. Jag vet inte vad jag ska göra. Mina tankar går hela tiden mot att ta mitt liv, men jag hatar mejj sj så mkt för vad jag skulle göra mot människor runt mejj. Min vän frågar alltid om de finns nått mer hon kan göra för mejj, men jag vet inte. Jag kan inte se hur det någonsin skulle kunna bli bättre. O det är som jag inte ens vill att det ska bli bättre längre. Jag vill inte må bra, jag vill inte må dåligt, jag vill bara inte va med. O jag är så rädd för att behöva fortsätta känna såhär, jag vill bara att det ska försvinna. Antar att vad jag vill få ut av dehär inlägget, hur fungerar det? Vad är "hjälpen"? Hur ser "hjälpen" ut? O om jag inte orkar mer, o åker in till psykiatrin o endå inte kan prata om de, hur får jag hjälp då? Jag vet inte hur jag skulle kunna ta hjälp, eftersom jag har så svårt att prata med människor. Jag känner mejj så hopplös. Har svårt att avgöra vad dehär inlägget ska va i för grupp, så dehär kanske hamnar helt fel. Ber om ursäkt isåfall..

Annons:
Calcifer
2014-04-27 04:32
#1

Skriv ett brev, där du beskriver precis allt du känner, samt att du lägger till att du har svårt att prata om saker. Om du är som jag kanske det är så att det är lättare för dig att svara på ja och nej frågor, snarare att bara säga hur det är med egna ord. Om det stämmer så skriv det i brevet, skriv att psykologen gärna får ställa väldigt detaljerade frågor som du kan svara nej eller ja på. T:ex fick min psykolog ställa frågor som "idag när du vaknade, kände du att det var psykiskt jobbigt att en ha vaknat" för då klarade jag av att svara ja, men skulle aldrig själv ha orkat säga det på det sättet.

Så ja, skriv ett långt och detaljerat brev till din psykolog som du ger denne nästa gång ni ses. Det brukar vara lättare att göra så, att beskriva allt man tänker och känner i text än att säga det högt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Walkingthedog
2014-04-27 04:39
#2

#1 jag har skrivit brev till psykologen. Jag har sagt att jag har välldigt svårt att prata om saker, vilket han också förstått eftersom jag sitter tyst o har välldigt svårt att svara när han ställer frågor. Ja o nej frågor är defenitivt enklare, men är det något jag vill prata om kan jag inte ta upp det. Ska dit på fredag, men grejjen är att jag vet inte hur jag ens ska orka tills fredag. Jag känner mejj riktigt dålig. O jag vet inte ens hur jag ska göra..

Calcifer
2014-04-27 04:49
#3

Jo, då skriver du en lista inför just det besöket med punkter du vill ta upp, så får han ställa ja och nej frågor utefter det!

Sen tycker jag du gott kan be om medicin.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Walkingthedog
2014-04-27 05:02
#4

Går på sertralin, sedan 2 veckor tillbaka. Men jag har fortfarande bara mått värre o värre. Det enda jag tänker på är att jag behöver dö, o att jag måste dö. Jag ligger dag ut o dag in med hemska känslor o jag orkar inte längre. Jag vet inte ens hur jag ska orka tills fredag. O fredag kmr endå inte spela nån roll för jag kommer ju endå inte känna mejj bättre efter det.

Calcifer
2014-04-27 05:05
#5

Det tar ett tag för ny medicin att kicka in. Jag har själv precis börjat med ny medicin och än så länge händer inte så mycket.

Det tar TID att må bättre. Det finns ingen quick fix. Du får räkna med att det kommer ta år innan du mår riktigt bra.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Walkingthedog
2014-04-27 05:26
#6

Då vill jag nt leva mer.

Annons:
eirwen
2014-04-27 22:16
#7

Om du känner att du verkligen inte orkar med så ring till den psykiatri du tillhör, dom har en jour som alltså är öppen för att ringa 24/7. Då kan du få åka in akut och prata med någon men om ditt läge anses vara så pass kritiskt så kan de lägga in dig. Jag förstår att du tycker att det är svårt att prata med främlingar, det är något du verkligen behöver jobba med. Hur ska du annars må bättre? Det finns inga magiska lösningar eller piller. Samtal i någon form och medicin som stöd. Det tar upp mot 1 månad innan du känner av Setralinet, så det är ett tag kvar. Man kan dessutom må sämre i början när man tar medicin.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Allt oviktigt
2014-04-30 12:57
#8

Min erfarenhet är även att man inte behöver säga allt för mycket när man kommer in akut. Personer som jobbar på psykakuter är vana att se människor i riktigt dåligt skick och min erfarenhet är att de är rätt duktiga på att ställa rätt frågor. Anser de att man är en tillräckligt stor fara för sig själv blir man inlagd. Det kan vara läskigt att hamna på ett nytt ställe med nya människor men jag lovar att det inte är så farligt

adan 34
2014-05-06 18:39
#9

vad jag förstod ligger du bara i sängen/soffan och tänker på `dina planer` åk till ett jätte kul ställe och glöm för ett tag 

 mvh

    //mej

[Juel70]
2014-05-10 11:05
#10

Försök att hitta de små glädjeämnena i ditt liv och jämför dig inte med andra, försök inte att passa in i folkmängden. Fundera på vad du tycker är kul att göra och satsa på detta. 

När man blir deprimerad så försvinner lätt all glädje, tror det är viktigt att man försöker anstränga sig för att hitta glädjen och skaparlusten, för det är väldigt läkande!

Hoppas att du mår bättre snart!

Upp till toppen
Annons: