Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 1284 ggr
Juicepaket
6/15/14, 1:29 PM

Rädd för att berätta

Jag tänkte fråga om någon kunde ge mig lite råd… Jag har pratat med en kurator och pratat för tillfället med en psykolog om ångest som jag har. Jag har dock inte vågat säga så mycket till psykologen jag pratar med nu utan det vi fokuserar på har blivit stress, som är ett problem jag har men inte det enda problemet. Jag har sedan en tid tillbaka skadat mig själv, men jag har aldrig berättat det för någon. Jag har funderat på att berätta det för psykologen för att då kanske hon skulle förstå att jag faktiskt inte mår bra, men jag är rädd eftersom jag aldrig gjort det förut och jag är rädd att hon balandar in mina föräldrar (är 18 men hon kanske gör det ändå?) och jag vet dessutom inte hur jag ska berätta det, jag ser bara framför mig hur jag fegar ur, börjar gråta eller något annat fånigt som förstör. Jag vet inte vad jag ska göra, jag är så rädd att jag kommer få andra runt omkring mig att må dåligt när jag själv ska försöka må bra. Jag vill inte förstöra min redan dåliga relation till föräldrarna (som dessutom inte vet att jag pratar med någon) med problem. Har psykologen 100% tystnadsplikt i det här fallet eftersom jag är 18? Är det någon som vet?

Annons:
Juicepaket
6/15/14, 7:40 PM
#1

Ingen som vet något ang. tystnadsplikten? Ni som berättade om erat självskadande första gången, vad blev rektionen och vad hände sen?

Saffran0Spice
6/15/14, 8:59 PM
#2

Psykologen har 100% tystnadsplikt så länge du inte försätter dig själv eller någon annan i livhotande fara. De har ingen som helst rätt att ''skvallra'' på dig eller prata med någon annan om dig utan ditt medgivande - med undantag vid samarbete med bla läkare.

Juicepaket
6/15/14, 9:02 PM
#3

#3 okej tack för svaret! Inte borde självskadebeteende räknas som livshotande fara? Det är såklart inte bra men det är inte eller "farligt" på det sättet.

Saffran0Spice
6/15/14, 9:06 PM
#4

Det beror på vilket självskadebeteende det är - om det är självmordsförsök eller liknande så är det ju väldigt livshotande. Handlar det dock om att skära sig eller liknande för att få utlopp för annat (alltså inte med mål att dö) så är det ett skadebeteende som inte klassas som ''livshotande''.

Självklart är det väldigt illa om man gör det också - men tänker från psykologiskt perspektiv =)

Juicepaket
6/15/14, 9:14 PM
#5

#4 det är inte självmordsförsök, mer ett sätt att hantera jobbiga känslor, så det borde vara "säkert" att berätta för psykologen. Tack så mycket! Är fortfarande rädd för vad som kommer hända om jag berättar… Och om jag ska göra det. Hur ska man berätta något sånt? "Du föresten, på tal om något annat, nu är det såhär…"

Saffran0Spice
6/15/14, 9:32 PM
#6

#5 det kommer vara skit jobbigt att berätta (tänker inte ljuga), vissa känner sig lättade efteråt, andra blir mer stressade för en period. det är ju en ganska stor sak att berätta för en främling, men det är så att säga ''rätt främling'' att tala om det för - för denna kan försöka hjälpa dig på bästa möjliga sätt.

När du ska berätta så gör på det sätt som känns lättast för dig - säg det rakt ut, visa ärr, skriv ett brev och lämna över så psykologen kan läsa själv osv. Ta de sätt du känner kommer vara minst jobbigt.

När du väl berättat kommer det att komma frågor osv om varför, hur när och var - men bit ihop och berätta så mycket du vill och orkar just då, ju mer din psykolog vet ju mer har denna att jobba med för att kunna erbjuda bästa hjälpen och metoderna. =)

Annons:
Juicepaket
6/15/14, 9:40 PM
#7

#6 jag vill verkligen göra det så jag ska försöka samla på mig massa mod och försöka. Tack så mycket för dina svar, de uppskattas mycket!

Saffran0Spice
6/15/14, 9:41 PM
#8

#7 no problem, hoppas det går bra och att du snart mår bättre igen när du berättat =) 🌺

Upp till toppen
Annons: