Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 1868 ggr
AnonymBert
2014-08-07 23:31

Vill bort!

Har vänt på mitt dygn, vilket jag gör rätt ofta då jag har så EXTREMT svårt att sova.

Och ju senare det blir ju mer vill jag dra, bara öppna dörren och gå. Gå tills jag inte kan stå upp längre. Aldrig titta tillbaka, bara försvinna ut i mörkret och inte komma tillbaka. Det här har uppstått från när jag slutade skära mig, vilket jag gjorde för att smärtan fick en att känna sig levande. Känner mig så tom annars… Och nu har jag ingenting.

Annons:
Allt oviktigt
2014-08-08 20:38
#1

Att  man bara vill bort från allt är det nog många som känner igen sig i. För mig brukar en lösning var att ge mig ut i skogen och promenera. Det gäller att hitta något sätt att hantera det på som inte är skadligt för en själv eller andra

AnonymBert
2014-08-08 23:52
#2

Eftersom jag bara är 14 och mina föräldrar är helt emot att jag får gå ut själv på natten så går det inge bra. Skulle man gå, så vill man inte komma tillbaka då det antagligen kommer sluta med en jävla massa skäll, och bortstötande av dom redan ignorerande föräldrarna. Vilket gör saken en jävla massa svårare för mig, då jag kan få panik attacker om jag inte kan dra iväg när jag verkligen behöver mörkret natten ger en, luften som inte luktar av bensin, lugnet och den försäkrande skräcken av andra människor.

Upp till toppen
Annons: