Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1997 ggr
AnonymBert
2014-08-27 15:00

Jävla människor.

Fyfan vad jag blir förbannad. Mina föräldrar är förjävliga mot mig, och är jätte dåliga föräldrar. (Ni som har läst "min historia" vet vad jag snackar om)

Men så fort någon kommer hem till mig, så låtsas dom vara några dom inte är. Så när min bästis kommer över, så ser hon bara vanliga föräldrar. Så fort hon åker så hoppar dom på mig, eller ignorerar mig HELT. Ligger varje kväll och gråter mig själv till sömns, och dom bryr sig inte över huvud taget. Vi har sos tanter som kommer hit, och dom står på mina föräldrar sida. Och varje gång dom är här, sitter dom och dömer mig, och pratar skit om mig. Dom kallar mig för omogen, för att jag hotar mina föräldrar. Men vad ska jag annars göra? Dom lyssnar inte på mig annars, dom skiter fullständigt i vad jag vill eller behöver. Det tar att jag går till drastiska åtgärder för att min röst ska bli hörd. Och det är inte bara hemma utan i skolan också. Mina föräldrar hotar mig jämt och ständigt också.

Jag menar, det var en vecka sen jag försökte ta livet av mig, en halv sen jag kom hem från sjukhuset. Ändå sitter dom här, och säger saker som att jag är inkapabel och dum som inte går i skolan. Jag har ju fortfarande ordentliga magsår och ont i njurarna. Samt att jag blir skit yr om jag rör på mig för mycket. Vad förväntar dom sig? Och när jag sa det här så svarar dom "Skyll ifrån dig bara, du ska gå i skolan."

Asså jag orkar inte med det här… Det känns som om någon skär mig i hjärtat med en gammal rostig nål, långsamt och smärtsamt. Jag känner mig jätte ensam och hatad i mitt område. Har en kompis som knappt bryr sig. Och min ork är på 0 igen. Vet inte vad jag ska göra.. Vill inte leva längre.. Det blir inte bättre, inte för mig i allafall.

Annons:
Geru
2014-08-27 15:13
#1

Spela in vad dom säger. Säg självklart inte att du spelar in, men spela in det.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

AnonymBert
2014-08-27 15:16
#2

Tänkte på det ett tag, men jag är aldrig beredd när dom "Anfaller" Dom sitter och lovar mig saker hela tiden som dom senare nekar helt att dom sagt, vilket får mig att tro att jag redan blivit galen. Har en jätte gammal mobil, så jag har inget utrymme att spela in något på…

Cindy S
2014-09-04 17:26
#3

Skriv ut det du redan skrivit på iFokus och skicka till socialstyrelsen. Överklaga, eller vad man nu ska kalla det. Berätta att socialtanterna är idioter.

Du måste ju få hjälp. Jag är rädd för att du ska ta ett extra steg ut i väggen eller sjunka ner under vattnet i badkaret och bara försvinna och att vi aldrig hör av dig.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

AnonymBert
2014-09-04 22:11
#4

Så här är det, jag har aldrig någonsin träffat på någon på SOS som har lyssnat på mig. Jag har klagat om dom, men eftersom min mamma gillar dom så kommer dom bli kvar. Känner tårarna i halsen, jag har skolkat i tre veckor nu. Min mamma sa det idag, fortsätter du kommer du bli omplacerad, igen.. Men jag klarar inte av det, jag klarar inte av att vara med människor för länge. När jag varit i skolan så måste jag "fly" för att kunna "Reboota" för att orka med nästa dag. Men det känns omöjligt med min familj, och det var lika omöjligt på hemmet. Mina föräldrar har lämnat mig hemma i dagar själv, och det är inte förrns då jag mått som bäst. Och nu håller dom på med ett sådär test på prima. För att se om jag har något fel på mig (Diagnos) Men det måste jag ju? eftersom det är allt jag fått höra från mina föräldrar sen jag var liten. Jag vill inte veta, men dom tvingar mig. Så dom kan sätta mig på medicin och jag ska bli normal. Åt helvete med föräldrar.

Upp till toppen
Annons: