Annons:
Etiketterpersonlighetsstörningarborderline
Läst 5596 ggr
sugarland
9/16/14, 11:46 PM

Är jag antisocial?

Har väldigt svårt att förstå mig på mig själv så jag tänkte bolla lite tankar här.

Jag har för det första varit deprimerad fram och tillbaka i hela mitt liv (troligtvis bipolär typ 2/3 enligt läkare).
Men jag har på sistone börjat fundera på om jag är antisocial eller något? Det låter så himla hemskt när jag läser om det så jag blir rädd.

Jag har inte lämnat huset på ca 4 månader, har gått ut på lite promenader ensam. Jag har inte träffat någon annan än min familj på månader, jag pratar lite med kompisar på nätet men jag orkar inte investera i deras liv och jag orkar inte prata med dom i mer än ett litet tag för jag tycker dom blir jobbiga.. Jag har aldrig orkat hålla en relation längre än ca 1 år och jag har inga problem med att inte prata med någon på flera veckor. Jag trivs bäst i mitt eget sällskap.. (mina djur såklart).
Men jag är absolut inte respektlös mot folk, jag har inte brist på empati alls och jag kan självklart tycka om människor.. Men samtidigt hatar jag dom lite innerst inne. Är det någon som är likadan? Jag orkar verkligen inte umgås med människor..

Annons:
*~HamsterHamster~*
9/16/14, 11:52 PM
#1

Du påminner mig fruktansvär mycket om en av mina vänner, Hon vill aldrig träffas pratar inte mycket är för det mesta ensam, gillar att vara ensam och är bara med familj och hennes marsvin.

mvh, HamsterHamster

Hela mitt liv går ut på djurskydd.

Vale
9/17/14, 12:10 AM
#2

Jag är precis exakt lika dan som du (som du beskriver här) sugarland!
Tycker jättemycket om människor, är väldigt kärleksam (även om det ksnake inte är ett ord) och trivs i vissas sällskap, men helst vill jag bara vara med min själv och mina egna tankar och har knappt kontakt med någon av mina vänner längre..

Medarbetare på Borderline iFokus

Ebolaa
9/17/14, 9:14 AM
#3

Måste bara säga en sak; om man läser igenom symtomen för antisocial personlighetsstörning och känner igen sig i dem så är det en liten risk att du har det. En person med antisocial personlighetsstörning skulle aldrig identifiera sig med de symtomen och skulle aldrig erkänna dem för sig själv, de har alltså ingen sjukdomsinsikt.

En annan sak; jag lider också av depression, en medelsvår sådan. Det gör att man helt enkelt inte tycker att saker är kul, människor stör man sig bara på, man får tankar som att folk är dumma i huvudet och man orkar helt enkelt bara inte.. Socialt liv kräver faktiskt energi, har man ingen energi så ska man fokusera på det som man tycker att fungerar, som du beskriver dina djur och då..

Det är ingenting konstigt att du inte vill och orkar, men det kan vara bra för de personer man faktiskt tycker om och de man vet att man kommer vilja ha i sin tillvaro framöver att berätta om hur man känner. Att det inte har någonting med dem att göra, men att faktum kvarstår att man helt enkelt inte orkar och då blir man inte den personen man egentligen är i deras tillvaro.

Så det kan vara bra att du berättar för dem personer du bryr dig om att du inte är dig själv, men att du återkommer igen när "saker och ting blir bättre", att du inte kan finnas där för dem på det sätt du vill, att du kanske har dåligt samvete över det men att det är inget som dina nära och kära ska ta illa vid sig med. Det är inte lätt att ha en depression och tycka att allting suger, men så är det bara och man måste göra det bästa av saken..

Ciao ;)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Ifeelyou
1/8/15, 8:44 PM
#4

Hej, sökte helt random på google och fann ditt inlägg.

Känner också igen mig och har en fråga till dig och de som också identifierar sig med asociala tendenser.

Majoriteten av era sociala interaktioner, är ni introverta? Har ni varit det under hela livet, eller har det kommit på senare dagar?

Vill iallafall dela med mig av en länk, som skulle få, inte bara de som är intro, utan även få de som är extro att förstå.

http://newsner.com/2014/11/jag-har-skamts-att-jag-ar-blyg-men-nar-jag-ser-det-har-inser-jag-att-vi-ar-lika-fantastiska-som-utatriktade-personer/

[Diddit]
3/7/15, 11:24 PM
#5

antisocial personlighetsstörning är psykopater, du menar nog social forbi, vilket är en helt annan skillnad.

Du kan vara ensamvarg, det beror helt och hållet på hur du reagerar i folkmassor. Ville du ha svar på om du är psykopat eller ej så bör du nog förklara ditt beteende lite mera, enligt mig så är du en helt vanlig människa som har blivit sviken av folk och hellre lämnat kontakten än att bry dig om dem.

Rätta mig om jag har fel, har själv social forbi.

Geru
3/8/15, 12:49 PM
#6

#5 Nej, alla med antisocial personlighetsstörning är inte psykopater.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Annons:
Ebolaa
3/8/15, 1:06 PM
#7

#6 Är det så? Har alltid uppfattat att psykopati eller psykopat är det begreppet man använder i "daglig mun" för antisocial personlighetsstörning…

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

[Diddit]
3/8/15, 2:56 PM
#8

anti social personlighetsstörning är en '' diagnos '' som sätts på psykopater.

Jo, men de flesta har lärt sig att forma sig till samhället.

Geru
3/8/15, 4:59 PM
#9

#7 Om man säger så här, alla psykopater har antisocial personlighetsstörning, men inte alla med antisocial personlighetsstörning är psykopater. Dom dragen som representerar psykopati finns i en specifik del av diagnosen, men du behöver inte ha dom för att ha antisocial personlighetsstörning.

#8 Japp. Men som jag sa till #7 så betyder inte det att alla med antisocial personlighetsstörning är psykopater.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Svion
3/13/15, 2:24 AM
#10

Att föredra sitt eget sällskap före annat är oftast besjälat med schizoida drag och hade det rört sig om antisocial natur så hade det visat sig i framtoningen av inlägget, vilket det inte gör.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

fantasien19
10/2/15, 10:22 PM
#11

Jag är precis likadan som du beskriver, har alltid varit så, men nu de 3 sista åren har det blivit ännu mer. Jag klarar inte av ett förhållande och vill bara vara för mig själv, mina vänner säger att jag är konstig som bara är för mig själv och säger att dem blir oroliga för mig. Kan känna att det kan vara jobbigt att träffa människor typ när man ska gå och handla. Har varit deprimerad i lite mer än ett år och många undrar vrf för de tkr inte att jag har nåt att vara deppig över fast ändå är dem oroliga.

Jag tkr det är trevligare att bara ägna mig åt mina intressen och mina djur, jag blir typ utmattad bara tanken av att gå ut och träffa människor så försöker komma på en massa olika ursäkter så att jag slipper.

Upp till toppen
Annons: