Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
12. Personlighetsstörningar

Emotionellt instabil personlighetsstörning!?

2014-11-11 23:10 #0 av: AnonymBert

Idag avslutades min utredning och jag har nu fått veta att jag har

Emotionellt instabil personlighetsstörning. Har läst lite kort på en hemsida om den och känner igen allt i texten... Nu förstår jag varför jag mår så dåligt hela tiden, och förstår mig själv så mycket bättre.

Någon annan som har det här som kanske har tips om hur man "överlever" vanliga dagsrutiner?

Anmäl
2014-11-11 23:13 #1 av: Lia

Du får gärna komma in till oss på Borderline iFokus och diskutera eller läsa om du vill Blomma Emotionellt instabil personlighetsstörning är detsamma som borderline. 

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2014-11-11 23:19 #2 av: AnonymBert

Är det? Det visste jag inte! Okej! :)

Anmäl
2014-11-12 09:54 #3 av: Tohell&back

Hej! Jag fick min borderline diagnos när jag var 19 år, är 36 nu. Första gången jag var i kontakt med BUP var jag bara 12 år. Jag blev tvångsinlagd och släpad av min far in till den låsta avdelningen. Srn åkte mina föräldrar hem. Som tonåring åkte jag ut och in på BUP ungdom s mottagning. Efter mitt andra självmordsförsök fick jag komma till ett behandlingshem, där jag träffade fler som jag. Fast med olika bakgrund.

Anmäl
2014-11-12 13:05 #4 av: Tohell&back

Jag har svårt att hantera förändringar, behöver mest rutiner för att må bäst. Det som får mig att orka är mina underbara barn och min man. Han stöttar mig och försöker hjälpa mig när jag har mina dåliga dagar. Jag går regelbundet på KBT, vilket är ett måste för att kunna förstå mig själv och varför jag reagerar som jag gör. Ingen runt omkring mig förstår varför, och ingen har nånsin velat förstå heller. Jag äter lamotrigin och den funkar bättre än alla andra jag provat. Så mitt råd till dig är att : kombinera medicin med KBT regelbundet, och ta emot kärleken och omtanken som finns omkring g dig, för man orkar inte kämpa själv hur länge som helst. Jag är övertygad om att du har människor omkring dig som vill ditt bästa och själva mår dåligt över att se dig så nere. Försök öppna dig och tala om hur du känner dig och hur du reagerar på saker. Vi upplever inte samma sak som dom som inte har borderline. Kram

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.