Annons:
Etiketterstresstvångstankar
Läst 3145 ggr
AnonymBert
2014-11-12 15:10

Hejdå jordlivet.

Idag när jag fick ett ultimatum av BUP att antingen bli inlagd eller att inte få ha ett privat liv här hemma utan bli terroriserad av min mamma och Morfar som nu MÅSTE bo här eftersom jag är så "ostabil" tills iallafall pappa kommer tillbaka.

Men har nu beslutat att jag orkar inte med det här längre. Och ja, jag har sagt det många gånger. Men den här gången har jag ingenting som håller mig tillbaka. Ingenting som får mig att vilja ge livet en till chans. Och jag skriver inte det här som ett "Få mig att ändra mig" utan mer för att få veta vad folk tror händer efter döden. Jag tänker vänta tills ett "bra till fälle" idag och sedan få det gjort.

Vilket sätt är bäst att dö på? Snabbast och mest effektiv?

Annons:
Jessicahagstrom94
2014-11-12 15:14
#1

Tror ingen kommer vilja svara på dom där två frågorna. 

Kan bara säga att jag inte vet vad som händer efter döden och att du inte ska ta ditt liv eftersom uttrycket "efter regn kommer solsken" stämmer.  Är man nere på botten kan det bara gå uppåt igen. Kämpa.

tlover
2014-11-12 15:15
#2

Snälla ta inte livet av dig, det finns saker att leva för även om du kanske inte ser det nu.

Jag vet själv hur det är att tro att man inte har en framtid men jag var för "feg" (dvs ville inte komma till helvetet)  för att ta livet av mig vilket jag är glad över idag.

Mitt liv är långt ifrån perfekt men nuförtiden så är jag lycklig och jag ångrar inte alls att jag valde att fortsätta leva.

Det finns ingen du kan prata med? tex jourhavande präst (112)

Edit: jag tror ju själv på himmelen och helvetet, det senare är ju var man hamnar om man tar ett liv och inte ångrar sig (tex självmord). Det var därför jag inte tog livet av mig, jag ville inte hamna på samma plats som dom som fått mig att må skit.

l'm back

Candela
2014-11-12 15:18
#3

Jag tror man bara slutar existera efter döden, för att svara på den frågan. Men ingen kan veta.

AnonymBert
2014-11-12 15:19
#4

#1 Men då får jag hitta på själv hur jag ska göra.

Det gör det inte alls, har regnat här hela mitt liv och helt ärlig tror jag inte jag kommer kunna vara lycklig då alltid någonting får mig att må dåligt. Och är en sådan person som bara inte kan vara lycklig, hur hårt jag en försöker.

Jag vill inte prata med någon över telefon för jag vågar inte riktigt prata på telefon. Men även om jag skulle göra det så kommer jag inte ändra mig.

Sjöstjärna
2014-11-12 15:20
#5

Det raka och ärliga hade varit om du talat om detta för BUP istället för att berätta det anonymt på ett forum. Om det nu är det beslutet du vill fatta så kan du ju i alla fall stå för det gentemot din omgivning och inte vara mesig det sista du gör.

När det gäller livet efter döden så tror jag på själens odödlighet. Jag tror också att vi lever jordeliv för att lära oss vissa saker och för att själen ska utvecklas. Det innebär att om man upplever livet så svårt att man väljer att avsluta det så har man också gått miste om ett tillfälle till lärdom och utveckling så i nästa liv kommer du att få uppleva alltihop en gång till så du får möjlighet att lära dig det du ska.

Såvida du inte vill göra om det här livet en gång till så kan det alltså vara idé att faktiskt försöka ta dig igenom det den här gången. Valet är ditt!

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"

komkoma
2014-11-12 15:20
#6

Lägg in dig istället! Plz do!!!

Annons:
AnonymBert
2014-11-12 15:21
#7

#3 Jag hoppas på att bli ett "spöke" så jag kan se min bror utvecklas och liv gå i uppfyllelse. Och även vara "där" för min bror även om jag inte är där på riktigt.

Candela
2014-11-12 15:27
#8

#7 Jag tror att många som vill ta livet av sig önskar att få finnas kvar i en annan dimension för att antingen få plåga de som gjort en själv illa, eller för att vaka över de man älskar. Jag tror dock inte det blir så i slutändan. Man lämnar folk med sorg, och har ingen möjlighet att trösta dem. Jag tror inte man är medveten om någonting längre när man dör, på samma sätt som man inte kunde uppleva något innan man blev till.

Och om det nu skulle vara så att man blir ett spöke så kommer du få betrakta din familj i djup sorg, utan möjlighet att finnas där för dem.

JonnaCecilia
2014-11-12 15:29
#9

Din bror kommer få det mycket svårare utan dig. Han behöver dig, här i livet. Vill du se hur mycket smärta du kommer åsamka honom och resten av din familj? Tror inte ens du kan föreställa dig hur mycket du betyder för dem och hur du kommer påverka deras liv om du gör detta. Snälla gör det inte. För din brors skull om inte annat. Det blir bättre, jag har varit i din sits, jag valde livet och min familj och det är jag så tacksam för idag.

tlover
2014-11-12 15:31
#10

#4 Innan jag blev lycklig (dvs efter jag var självmordsbenägen) har jag inte heller något minne av att någonsin ha varit lycklig men jag lyckades bli lycklig i vuxen ålder.

Så nu kommer jag med en liten klyscha "Kan jag så kan du". Jag är säker på att du kommer att bli lycklig om du väljer att inte ta självmord, men tar du självmord kommer du inte få den chansen.

l'm back

nakuta
2014-11-12 15:32
#11

#7 Jag råkade bara trilla in på ditt inlägg här, och måste kanske kläcka av mig vad som kan klassas som en "elak" kommentar, men det du nu skriver att du ska göra är egoistiskt!

Du vill finnas där för din bror som ett spöke, men om du tar ditt liv kommer du bara placera han och andra som faktiskt bryr sig om dig i ett helvete!
Jag själv har förlorat ett syskon inte genom självmord, och mådde skit i flera år innan jag ens kunde börja se ljuset i tunnlen, men du kommer medvetet sätta din bror i den positionen jag va i då, det är vad jag kan säga en feg och egoistisk utväg.

Hade kunnat skriva en jäkla massa mer, men väljer att hålla det kort och bara lägga upp min poäng!

Amor vincit omnia

Reggad Uppfödare i SHF under Prefixet Midnattsglimtens

AnonymBert
2014-11-12 15:35
#12

Jag behöver inte chansen att må bättre, jag har väntat och väntat men nu är det slut med det. Jag tror min familj skulle vara ledsna en kort stund, och sedan gå vidare. För det är så dom gjort med alla andra i familjen som gått bort. Och det är så dom kommer göra med mig med.

nakuta
2014-11-12 15:38
#13

#12 Bara för man inte visar så innebär inte det att man går fort vidare, kan nog helt ärligt säga att ingen kunde se på mig hur dåligt jag mådde, man bygger upp en fasad, men som sagt det du planerar är så jäkla egoistiskt och fegt att det inte är klokt!

Amor vincit omnia

Reggad Uppfödare i SHF under Prefixet Midnattsglimtens

Annons:
JonnaCecilia
2014-11-12 15:40
#14

Vilka är "alla andra" och hur har de dött? Det är inte samma sak när ens barn eller syskon dör och dessutom själv väljer att göra det som om någon närstående dör av ålder eller sjukdom. Så sent som igår fick du en diagnos om jag uppfattat rätt i ett annat inlägg, då har du ju knappast gett dig själv en chans att hinna bli bättre, medicinering och terapi kan göra mycket. Att ha en diagnos kan hjälpa mycket också då de kan sätta in rätt behandling.

AnonymBert
2014-11-12 15:43
#15

Senaste två månaderna har min farfar, mormor och husdjur gått bort.

AnonymBert
2014-11-12 15:55
#16

Och där har dom bara sopat det under mattan efter en stund. Och om dom kan göra det med sina föräldrar så kommer det vara lättare med sitt barn.

tlover
2014-11-12 15:58
#17

#12 Varesig du anser att du behöver chansen eller inte så är du värd chansen att bli lycklig.

Bara för att man inte visar nått så kan man ändå må dåligt. Jag grät inte ens på min egen pappas begravning men hemma när jag är ensam kan jag fortfarande bryta ihop och gråta över att han är död nu nästan 7 år senare. Jag saknar också honom varje dag. Min farmor och farfar som dog då dom var gamla saknar jag inte lika mycket (även om jag saknar dom) för det var väntat att en gammal och sjuk människa ska dö men inte en frisk 46 åring som min pappa var.

Om du inte väljer att inte ta livet av dig för din egen rätt att hitta lyckan så välj då att inte ta livet av dig för din egen familjs skull.

l'm back

AnonymBert
2014-11-12 16:50
#18

Jag lyssnade lite på några som kom över och tror jag ändrat mig.

VästkustFia
2014-11-12 23:47
#19

Jag önskar innerligt att du ändrat dig. Du är värd att få ett bra liv 🌺

vallhund
2014-11-14 16:11
#20

#12 Varför startar du den här tråden om du redan bestämt dig?

Du har väntat o väntat på att må bättre, vad har du själv gjort för att må bättre?

Varför startar du flera trådar angående ditt ev självmord?

Tror du på fullt allvar att du skulle få tips här om bästa sättet att begå självmord?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
AnonymBert
2014-11-14 17:50
#21

Ligger idag på psykakuten då jag blev hittad av polisen efter jag skurit min hals. Blev inte lika djupt som jag hade tänkt. Hoppas jag kan komma härifrån så fort som möjligt så jag bara kan få det gjort.

AnonymBert
2014-11-14 17:52
#22

#20 Förstår inte varför du tycker att det är nödvändigt att vara ett jävla ass, har sätt dig kommentera en jävla massa onödigt skit på andras inlägg. Som då, var normala frågor och så.

Michaela-N
2014-11-14 21:14
#23

#21 Med risk för att vara ett lika "jävla ass" som #20 så måste jag också undra vad du vill med trådarna. Vill du ha rådgivning så tror jag vi är flera som gärna hjälper till och stöttar. Men det låter som att du snarare vill skryta om dina bedrifter med ditt självskadebeteende. Så- vad vill du? Att folk ska applådera? Då har du kommit till fel sajt. Vill du inte bli hjälpt?

Mitt svar på din fråga i #0 är att jag tror att ingenting händer efter döden. Dvs du kan varken hämnas på de som gjort dig illa under tiden du levt, och du kan heller inte trösta dina vänner och familj som saknar dig. Du kanske kan gå runt och tro att dom kommer glömma bort dig efter ett tag. Jag känner inte dina föräldrar men tro mig - det gör dom inte. 

Så varför ens överväga att ta sitt liv? Livet har så mycket att erbjuda, du måste bara se möjligheterna. 👍 Jag har det också tufft och jobbigt vissa dagar. Då är det bara att ta en promenad och uppskatta de saker som livet erbjuder. Att det är fint väder. Att jag kan välja alldeles själv om jag ska gå åt höger eller vänster. Att jag har kläder på kroppen. Jag kan äta mig mätt. Att jag har en framtid som jag kan göra vad jag vill med. 🙂

AnonymBert
2014-11-14 21:19
#24

#23 Helt ärligt så ville jag se om någon fortfarande brydde sig. Men vet inte ens varför.

Jag vill helt enkelt inte leva. Jag vill inte ha dom bra eller dom dåliga sidorna. Jag är trött på att andas. Och vill bara få slut på det hela.

Michaela-N
2014-11-14 21:22
#25

#24 Om du verkligen hade velat ta livet av dig, då hade du redan varit död nu 😃

Någonstans inne i dig ropar alltså en liten röst på hjälp, annars hade du inte startat tråden. Nu måste du fiska fram den rösten, få den att ropa liiite liiite högre så att andra också kan höra den. Det är första steget 🙂

AnonymBert
2014-11-14 21:30
#26

#25 Det är inte sant. Utan poliserna hittade mig inom 10 minuter att jag dragit hemifrån och medans jag precis skurit min hals med ett rakblad. 

Jag vill inte leva, och det finns ingen röst inom mig som vill ha hjälp. Jag ville som sagt bara veta om någon fortfarande brydde sig.

AnonymBert
2014-11-14 21:32
#27

#25 Alltså, hade jag inte tid att ta livet av mig. För hade jag haft det så hade jag varit död nu.

Annons:
Sjöstjärna
2014-11-14 21:49
#28

Med ett rakblad mot halsen misslyckas man inte såvida man inte vill misslyckas.

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"

AnonymBert
2014-11-14 22:01
#29

Okej, vi gör såhär. Jag berättar vad som hände så ni slipper hålla på.

Jag satte mig och började dricka på en flaska whisky som jag hade snott för att det inte skulle göra så ont. När jag hörde polisen och fick då panik och skar mig det hårdaste jag kunde tre gånger utan att det gick djupt. (Har nu läst på andra sidor att jag borde ha tagit bort en bit av rakbladet för att göra det lättare att skära djupt.) Och skulle göra mitt fjärde försök när polisen greppade tag i mig och då skar jag mig även på händerna.

lillan-65
2014-11-15 09:52
#30

Jag kener att (numer 23 vers 21) Michaela N gav jettebra tips som ja sjelv tenker "ta åt mej" TACK. Just deta att man faktsit "kan gå ut på promenad , velja sjelv vilket håll man ska gå till" INTE alla kan det faktist. Man glömer lett ALLT man faktist kan o kan ibland bara "tenka på allt man INTE kan" istellet för o teka på det man faktist enu kan. 🌺TACK BRA tips.

Milly82
2014-11-15 10:08
#31

Jag undrar en sak.  Ts säger i #21. att han/hon är inlagd på psyk för att h*n skurit sig i halsen. Har de verkligen så dålig koll på patienter som är inlagda eftersom ts tydligen samtidigt kan skriva i självmordstrådar på nätet och planera vad h*n tänker göra då h*n blir utskriven?

Och sedan vill jag bara säga till ts att det är ju en väldigt stor skillnad på om ens gamla föräldrar en dag går bort. Självklart är det också en sorg men det är ju liksom väntat att en gammal och kanske sjuk människa kommer att somna in snart. Man ska ju leva längre än sina föräldrar.

Men att ens eget barn dör före en själv det är ju det värsta som kan hända. En ung människa som kanske inte ens fyllt 30 år bör ju ha ju så mycket mer kvar av livet än en gammal förälder eller farmor.

AnonymBert
2014-11-15 11:58
#32

#31 Nej, dom har egentligen ingen koll alls… Dom sa att man inte fick ha sladdar under nätterna, men glömde helt bort att jag hade både min laddare och hörlurar under hela denna natt. Sen är jag själv mesta av tiden, och dom tittar knappt till en.

Mja, inte direk.

lillan-65
2014-11-15 12:29
#33

Men om du sjelv viste att du hade sladdar o man inte få ha det VARFÖR sa/gav du inte personalen dom då???  Dom kan ju inte veta vad du har med dej i väskan. Man ska följa det som är bestemt. Lemna det till personalen i kvell.  Man kansje få ringa på personalen om man vil dom nåt, dom kan ju omöjlit veta att du vil nåt om du inte sejer det. Dom kansje tror då att du vil vara ifred typ. Ja tror INTE dom skiter i dej i alle fal.

Allamej
2014-11-15 16:12
#34

Ok, jag brukar vilja hålla mig borta från självmordstrådar eftersom jag har en hel del starka åsikter i frågan både för och emot.

Jag har varit sjuk i över 6 års tid. Kroniska sår och inlagd för toxisk chock när mig kropp gav upp pga. en infektion.

Om jag hade ditt liv, med min AS och min ADD så skulle jag visserligen sörja de bortgångna släktingarna och husdjuren men samtidigt vara så saligt lycklig över att jag hade hela livet framför mig.  Som det är nu så kan jag inte ens gå ut. Jag får hjälp med handling och städ till och med. Låter det underbart? Nope. Jag önskar inte mitt liv för min värsta fiende.

Om det blir så att jag måste amputera benen, nej jag har inte diabetes, ingen vet vad jag har, så vill jag inte leva längre. Syster blir skitförbannad och säger att då är det ju bara att fortsätta kämpa. Men vad vet hon, har hon kämpat med kronisk smärta i 6 år?

Har du?

Trodde inte det lilla vännen.

Varför är jag då inte redan död? Jo för att jag vet att oavsett hur jäkligt livet blir så är det min börda att bära. Jag vill inte utsätta min släkt och mina vänner för en sådan sorg som dom skulle känna om jag tog livet av mig. Och det är ju faktiskt lite fegt att bara checka ut sådär… dumpa livet och göra din släkt och framför allt din bror som du säger att du bryr dig så mycket om, så förlamade av sorg att någon av dom antagligen kommer att följa strax efter, kan vara din bror, din mamma eller pappa.

Du vet väl att dom säger att självmord smittar. Det gör det.

Så ta ditt liv och gör något kreativt eller rent enbart bra för ditt egna psyke för nej, du mår inte bra men du ropar på hjälp hela tiden,  varför göra en tråd för att kolla om någon fortfarande bryr sig? Det gör bara dom som ger sig själva värde genom andras ögon och omtanke.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Annons:
Upp till toppen
Annons: