Annons:
Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3542 ggr
Lindansare
2014-12-01 15:39

Jobbigt besked

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag har fått veta ett val min bror gjort som känns fruktansvärt för mig.
Jag känner mig rent av värdelös. Sitter ensam hemma och försöker att förstå hur man kan göra ett sådant val.
Hans examen är jag varmt inbjuden till, men människan som i grunden skapat min ptsd, ångesten och allt annat ptsd för med sig, kommer vara där.
Inbjuden.
13 år av terror min bror minns mindre av då han är yngre, men jag har avskyvärda minnen och bilder på hornhinnan fastetsade.
Misshandel. Psykisk terror riktad mot oss alla

- I synnerhet mig, som inte var hans barn. Jag var "inget riktigt barn", och självklart "kommer vi aldrig älska dig lika mycket som de riktiga barnen". Då var jag sex år och lyssnade, förstod och ställde mig lägre för att vara till lags. Jag trodde på honom..
Jag önskade socialen och polisen kunde tagit oss därifrån.
Ifrån monstret min bror nu bjudit in i vetskapen om att jag då inte klarar av att komma.
Jag är 86:a och jag såg denna mannen i ögonen sist då jag var femton år. De var svarta och hans händer och ord gjorde mig så illa att jag rymde hemifrån och aldrig mer återvände.

Ångesten är obeskrivlig..

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Annons:
Cindy S
2014-12-01 16:05
#1

Din bror har gjort sitt val, och även ifall han förlåtit honom, så borde han inte förvänta dig att göra detsamma. Koppla bort hans svek om du kan, gör roliga saker, och hoppas att han ångrar sig och kontaktar dig.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Ebolaa
2014-12-01 17:58
#2

#0 Ja, det här är ingen lätt sak!

Ett råd från min sida: om det är FÖR jobbigt och om du verkligen inte pallar vara i samma rum som den där människan så skulle det vara en idé att du kommer till examenskaffet lite efter de andra.

För övrigt känner jag lite såhär efter att jag har läst ditt inlägg. Jag har full förståelse för att du inte vill ha någonting med den där människan att göra, det är ditt val vem du tänker umgås med. Tydligen har din lillebror valt att förlåta och gå vidare, medan du inte kan glömma och fortfarande känner starkt för den här människan. Tänk på att du klarat dig, att du har ett människovärde, att du är vuxen (en gissning) och att han (den där människan) förmodligen inte kommer att säga någonting åt dig. OM du ändrar dig och kommer på examenskaffet så är det upp till dig att förbereda dig på att möta han.

Det är inte konstigt att du får ångest och känner dig riktigt obekväm över den kommande situationen. MEN ingen tvingar dig att prata med den där personen, och OM han mot all förmodan skulle komma fram till dig och försöka nå kontakt så är det bara att helt kallt vända dig om och gå och prata med någon annan. Låt han inte ta din tid, styra ditt liv (det är ju det han gör om du väljer att inte gå på din brors examenskaffe) eller rubba dina känslor. Du kommer vara stolt över dig själv när du märker att personen i fråga inte kan påverka dig så som förut. Ge inte ens ögonkontakt, utan låtsas som att personen inte ens existerar. Det är det den personen förmodligen förtjänar…

Kram :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Lindansare
2014-12-01 18:44
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

Tack för era svar!
Jag är 28 år Ebolaa och har bearbetat allt han gjorde mig i 13 år, men jag kan inte ens se såna skor han hade utan att få flashbacks så att se honom skulle få mig att få ett bryt.
Min bror är sex år yngre och minns inte lika mycket, var inte med om samma saker då han var denne mans "riktiga barn", som han sa.
Men en gång skrek jag till min lilla lillebror att slå 112 då jag var övertygad om att pappans misshandel skulle döda mig.
"RING 112, HAN KOMMER DÖDA MIG!!", Min bror grät, gick sakta mot telefonen på väggen, slog en etta sen släppte mannen mig och jag kröp ut och upp i skogen. Återvände aldrig mer. Jag var då 15.
Min bror var katatonisk på BUP i tre dar..

Blivit rådd av min psykiater att hålla mig långt bort från den mannen. Bytt stad. Bytt efternamn.

Jag kan omöjligt gå stolt på hans polisexamen så som jag längtat.. Vilket för övrigt är i en stad långt bort.
Men någon som borde satts dit av polisen x antal gånger kommer vara där och fira sonen han försökte strypa.
Vars syster och vår mamma han misshandlat i 13 år.
Misshandlade vår mamma så hon inte vågade lämna honom..
Han som skulle kunnat sitta i fängelse nu. Borde göra.. han kommer fira min bror som blir POLIS!!!

(bryter ihop här)

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Ebolaa
2014-12-01 19:22
#4

Alright, jag förstår allvaret i det hela. Din lillebror väljer ju förstås vem han vill bjuda in till sitt examenskaffe, även om det är svårt för dig att greppa att han bjuder in en person som utsatt er familj för hemska övergrepp.  Även om ni dels varit igenom en hel del samma saker under er uppväxt så är den ju inte identisk, precis som du säger.  Och alla människor upplever allting på sitt eget sätt, vilket gör att han tydligen inte känner lika stor "avsky" som du gör. Han har tydligen ett annat förhållningssätt till den där mannen jämfört med hur du upplever honom. 

Beklagar att det här drar upp gamla minnen och känslor, men det är helt normalt och inte konstigt. Det här är kan man faktiskt se som ett etiskt dilemma. Det är två värden som står mot varandra. 1. Att gå på din lillebrors examen med risk att stöta på en person du avskyr eller 2. att slippa se personen du avskyr men då missar du din lillebrors examen istället. Det är svårt, men det är bara du som kan välja hur du vill göra. 

Jag beklagar att du gått igenom så mycket hemska trauman, det är oförståeligt hur vissa människor behandlar sina nära. Har själv haft en riktigt hemsk uppväxt, och lyckades flytta hemifrån som 16-åring. Det var min räddning. Var stolt över att du är 28 år och lyckas tagit dig igenom riktigt svåra saker. Du kan göra ditt liv och din framtid så mycket bättre, det är du som har kontrollen över ditt liv, ingen annan :)

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Lindansare
2014-12-02 08:54
#5

Tack så mycket för det svaret Ebolaa! Uppskattas och fick lite att fundera över.

Medarbetare på Misshandel iFokus

/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Cindy S
2014-12-02 09:17
#6

Det kommer andra viktiga dagar i din brors liv, och förhoppningsvis inser din bror att han måste göra ett val vid de tillfällena. Om han skulle bete sig illa mot dig för att du väljer att inte gå hoppas jag du avslutar det samtalet så fort som möjligt och låter honom komma till insikt till vad han gjort fel.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Annons:
Ebolaa
2014-12-02 12:00
#7

#5 Tack själv :) Ja det är inte lätt sånt här, men det är bara du själv som vet vad du kan klara av och vad som är värt för dig. Jag hoppas att du kommer fram till någon bra lösning så att du får se din lillebror ta examen, för han vill nog säkerligen också ha dig där. 

Skriv igen om du funderar över något :) Ta hand om dig nu, kram!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Melod
2014-12-04 22:17
#8

#0 Har du någon som du känner dig riktigt trygg och stark med? Du kan säga att om du kommer på din brors examen så måste du få den personen med dig. Eller om din bror kan ordna så att ni inte behöver vara där samtidigt? 

Jag kan på sätt och vis förstå din bror. Du har inte skrivit något klandrande om din bror, men jag kan säga samma sak om att min familjesituation inte varit bra fast inte som din då. Min pappa var psykisk hemsk mot mamma och min bror vill inte se det. Det är trots allt hans pappa och man förtränger gärna sådana minnen om man kan. Ljuga för sig för att få en bättre värld. Jag har haft ptsd, jag glömde hur hemsk den människan som orsakade min ptsd var och jag försöker fortfarande minnas allt.

Upp till toppen
Annons: