Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 7009 ggr
abk1991
2015-05-02 22:51

Orkar inte leva

Tårarna rinner okontrollerat. Det ända jag koncentrerar mig på är att fortsätta andas, att orka andas och att orka leva. Skurit djupa sår i knäet men känner ingen smärta, känner mig tom. Finns ingen glädje, inget hopp, ingen livslust. Vill ta mitt liv men vågar inte. Finner ingen mening med livet, vill bort, bort från all stress, press, nervositet, ångest och mobbing. Vill känna en behörighet, känna mig duglig, känna att jag behövs och passar in någonstans.Vill att någon ska se mig, märka av att jag finns och ta hand om mig. Vill passa in, vara som "alla" andra, inte sticka ut, inte bli utpekad, utpekad som "den fula" "den blyga" "tjejen utan någon talang" "hon som inte passar in" Jag vill vara någon. Ångesten tar stryptag, jag kvävs, trycks neråt tills jag inte kan andas. Jag börjar skaka, fingrar domnar och det blir svart för ögonen. Illamåendet väller över mig, jag kräks, jag skakar och jag gråter, gråter tills sorgen täpper igen luftvägarna, gråter tills jag somnar av ren utmattning, gråter tills tårarna är slut. Ensam, utstött, rädd och ångestfylld. Allt är främmande, jag är rädd och har ingen att vända mig till. Alla har lösenordet, alla utom jag, jag är den ända som inte passar in, den ända som inte vet vart jag ska ta vägen. Och detta pga min sociala fobi, jag orkar inte, vill bara bort! Varför måsta jag kämpa för precis allt? Sköter jag mig inte helt perfekt när jag är i närheten av mina "vänner" så vänder dom ryggen till och lämnar mig, är jag inte "det perfekta barnet" när mina föräldrar ser på så blir dom besvikna och ångrar att dom skaffat mig. JAG ÄR INTE PERFEKT! när ska folk inse det, varför får jag inte vara som jag vill, klä mig som jag vill och gilla vad jag vill? Varför måste jag vara perfekt hela tiden, varför får jag inte visa att jag mår dåligt, skulle de på något sätt göra mig till en dålig människa om jag visar att jag är mänsklig nog att må dåligt? Gaah jag orkar inte! Kan någon snälla säga vad jag ska ta mig till.

Annons:
Vibeka
2015-05-02 22:58
#1

Du är perfekt som DU är! 🙂 Du räknar upp allt som du känner och tror alla andra tycker och tänker om dig vännen, men vi kan inte leva efter vad andra tycker det kan ingen. Vi är dem vi är och ska vara stolta över det. Om de sk. vännerna vänder dig ryggen för att du inte gör som de säger osv. då är det inga vänner utan de vill bara ha makt och sånna är inga vänner.

Det första jag tänker är att du behöver prata med någon terapeut, någon som är proffs och som tar dig på allvar. Du kan börja med att ringa jourhavande medmänniska : http://www.jourhavande-medmanniska.com/

Så lotsar de dig vidare efter ni har samtalat. 🙂 Du behöver stöd i verkligheten nu inte bara över nätet! Varmt lycka till du kommer att må bättre snart våga tro det! 

KRAM ❤️

Cristine
2015-05-02 23:02
#2

<För låt att jag frågar men är dina för äldrar perfekta?  Tala om att du inte har valt dem och är besviken på hur de uppför sig. Är dina vänner perfekta?? Skulle inte tro det.

Be dem skriva upp hur en perfekt människa är och titta sedan om det stämmer med dem…. inte på dej själv. Låt inte andra ha makt över dej med dumma utlåtanden och komentarer. På min sajt får människor vara precis som de vill och alla blir lika behandlade. Det handlar om respekt. Respekt för varje enskild människa och ingen ska behöva må dåligt.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Vibeka
2015-05-03 18:37
#3

Hej igen #0 av: abk1991

Ringde du det nummer jag tipsade dig om vännen? 🙂

abk1991
2015-05-05 00:51
#4

#3 hej, förlåt att jag ej svarat och så i denna tråd. Jag har deppat, min enda riktiga vän skickade ett sms att hon vill ta livet av sig, jag orkar inge mer sorg nu. Jag har ej ringt numret då jag har en social fobi, bara tanken på muntlig kontakt med folk får mig att må illa, jag får en del "biverkningar" yrsel, huvudverk, illamående, domning i fingrar, avsvimningar. Tack till er som svarat på inlägget, det betyder mkt och eran kommentar ger mig energi, tusen tack!

Cristine
2015-05-05 12:15
#5

Jag hoppas du kommer till insikt…det är inget fel på dej efter vad jag kan känna utan de är de andra som ska ändra på sig och sluta kritisera  dej och annat folk.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Vibeka
2015-05-05 17:45
#6

Hej #4 TACK för att du svarade det gör mig glad! 😃

Okey jag förstår att det då blir en omöjlighet för dig att ringa men här har du en länk till en sida där det finns massor med möjligheter till att få hjälp på olika sätt via chatt eller och mail bland annat! bra va! 😃 Du och Din vän kan använda er av detta!  Varm kram och lycka till! ❤️

http://www.umo.se/Att-ta-hjalp/Var-kan-man-fa-hjalp/Ma-daligt/

Annons:
abk1991
2015-05-05 19:22
#7

#5 tack :)

#6 tack så mycket🙂 ska kolla in sidan

redsteinedrose
2015-05-09 12:21
#8

VI kan vara kompisar över nätet om du vill ^^ vi delar samma problem ;) men jag skadar dock inte mig själv, jag har haft ångest och depression sedan jag var 6 år och är nu 18 ^^ jag är en bra lyssnare och kräver inget av dig. prata med mig om du vill, när du vill och hur länge du vill^^ så ingen stress. ville bara säga att du har någon att lämpa av det dåliga på och känna sig lättad :D would be awesome

abk1991
2015-05-16 20:03
#9

#8 tack så jätte mkt! de vill jag gärna 🙂

n00bArtWork
2015-05-19 17:56
#10

Men det finns inget som är perfekt här i universum..

Herregud jag är 26 år och inte ens pluggat vidare, är för tillfället arbetslös igen (har bara vikariat osv) medan min farsa ekonom, min mamma självupptagen, mina syskon är jurister m.m men ärligt talat så har dem sluppit att tvivla på sig själva, sluppit vara ensamma och deprimerade och hamnat i totalt kassa relationer där de får släppa sig själva för att hålla andra ovanför vattenytan - det har jag fått göra ända sedan jag var liten har jag satt andras lidande före mitt, enda undantaget är när jag crashade på gymnasiet och började planera mitt självmord (som skulle se ut som en tragisk olycka för min mammas skull).

Jag är långt ifrån perfekt, sårat människor, tvivlat på mig själv, har kasst självförtroende, grät senast idag i telefon angående min värdelöshet för att ingen vill ha mig som arbetskraft m.m

Min nuvarande partner är oförstående inför mitt psykiska lidande som inte är så stort om man jämför med andra, men större än de som aldrig har lidande (jag har ganska bra självkontroll och kan reglera när jag får känna och inte) men han har jag kunnat berätta allt för, alla dumma saker jag gjort, alla jag sårat och hur, innersta hemligheter som jag skulle ta med mig i graven, det är skönt men han kan ändå inte lätta på den där mörka tingesten som bor längst in (funderar på att skriva en psykologisk självbiografi som släpper ut allt)..

Det jag försöker säga är att jag vill också vara den snygga, den där som har åtminstone EN talang, vill veta vad jag vill med livet yrkesmässigt och göra något av min rastlöshet (helst hjälpa andra människor) men jag är inte perfekt och trots att min partner är musikalisk, kan sjunga, kan spela gitarr, älskar att uppträda live och har massa färdigheter som jag skulle kunna gå över glödande kol för att ha, samt att han ser bra ut, har självförtroende som räcker till flera och jäkla karisma som fått många tjejer att följa med på ett ONS eller bli kära i honom så är han livrädd för att prata inför massa människor (fler än 5 som han inte känner väl) medan jag skulle kunna ställa mig och improvisera en föreläsning om något inför hundratals människor och inte ens bli generad, vi har alla något som vi är jävligt bra på eller är engagerade av, men ibland ser vi inte det för vi ser svart.

Upp till toppen
Annons: