Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 4153 ggr
Rödluvan
8/21/15, 1:52 AM

Rädsla!

När det är mörkt ute och jag är ensam så känner jag mig rädd hela tiden. Om jag inte tittar ner och alltså inte ser mina fötter och ben så känner jag mig jätterädd för att någon/något ska ta tag i dem. Varje gång jag går runt ett hörn så blir jag livrädd för att någon/något ska attackera mig, samma  sak om jag öppnar en dörr. Det känns hela tiden som om någon står bakom mig och bara tittar på mig och jag vet inte vad han/hon/den/det tänker göra med mig. Jag vågar inte vända mig om eller sätta ner fötterna på golvet. Jag har alla lampor tända dygnet runt och TV:n på för att försöka lugna ner mig men så fort jag rör mig så blir jag stel av skräck igen. I gryningen när dagsljuset kommer tillbaka kan jag andas ut och känna mig trygg igen.

Oftast så somnar jag mitt i natten tack vare mina sömnmediciner men jag har inte hittat en medicin som hjälper mot den här fruktansvärda rädslan när det är mörkt ute.

Finns det någon här som känner igen sig? Hur har ni hanterat det?

Snälla hjälp mig!

Annons:
Carrosh
8/21/15, 1:56 AM
#1

När det gått så här långt så låter det som något du behöver ta tag i snarast. Mediciner hjälper nog tyvärr inte här, utan du skulle behöva prata med någon professionell om dina problem. Du behöver hjälp att hitta grunden till de här rädslorna och medel för att hjälpa dig komma ur det.

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

Rödluvan
8/21/15, 2:04 AM
#2

Jag kan bara få en psykolog på den psykiatrienheten som jag går på och jag har försökt prata med honom men det gick inte. Jag har frågat om jag kan få en annan psykolog men de har ingen annan att erbjuda.

Rödluvan
9/7/15, 7:50 PM
#3

Det här är vad som hände idag:

Var hos sjuksköterskan idag, hon trodde inte på det som jag berättade att jag upplevde utan tyckte att jag skulle bli inlagd på psyk. Jag vägrade och gick därifrån. Hon sa att om jag inte går med på att träffa en läkare i veckan och svara när hon ringer imorgon förmiddag så kommer hon att be en läkare att skriva ett vårdintyg så att jag blir inlagd på LPT. 

Jag försökte verkligen berätta om de här varelserna och deras underhuggare som finns i vissa "människor" och hon lyssnade men förstod/trodde mig inte!

Jag tänker svara imorgon om jag har lyckats undvika varelserna med livet i behåll i natt så att hon inte ser till att det blir LPT.

IaMiaMaria
9/7/15, 10:23 PM
#4

Har inga bra tips tyvärr, men är väl lite i en liknande situation som dig och från psyk så säger de bara att de är inbillning och att jag ska äta medicin. Men det är ju inte bara så bara då det är så verkligt för en själv.

Jag ligger ofta med musik i hörlurar och har en skyddande kåpa över mig, då kommer ingen åt mig och jag hör inget annat än musiken. Funkar för mig.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Rödluvan
9/10/15, 9:29 AM
#5

#4 Vad för slags kåpa är det du menar? TV och musik har jag prövat. 

Kan knappt vara ensam hemma längre utan sover utomhus eller hos en vän.

Ska träffa läkaren och sjuksköterskan imorgon förmiddag, får se hur det går, är lite nervös.

IaMiaMaria
9/10/15, 10:05 AM
#6

Alltså i tanken en skyddande kåpa, finns ju ingen sån i verkligheten :P

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Annons:
Rödluvan
9/10/15, 10:09 AM
#7

#6 Jo det förstod jag men jag menar, hur gör man?

IaMiaMaria
9/10/15, 1:21 PM
#8

Jag lägger mig ner, stoppar in hörlurarna med musik i öronen, blundar och tänker mig en glaskåpa över kroppen som ingen kan ta sig in i.

Låter säkert jätte sjukt för vissa, men tankens kraft kan göra mycket och det gör att jag för en stund känner mig tryggare. Allt ondt är utanför.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Rödluvan
9/10/15, 5:30 PM
#9

#8 jag ska testa det. Tack.

Rödluvan
9/11/15, 3:31 PM
#10

Blev inlagd på en psykosavdelning med LPT efter att ha pratat med min läkare. Det här känns helt fel!

VästkustFia
9/12/15, 3:09 AM
#11

Jag är ju ingen läkare och vet inte något närmare om din situation och bakgrund. Men jag tycker nog det verkar som att din(a) läkare överreagerat med en såpass drastisk åtgärd.

Av det du skriver låter det mer som att du drabbats av sådant som hjärnan kan "få till" när man varit ensam och ångestfylld och tankarna snurrat på högvarv en längre tid. Att det du kanske mest skulle behöva är samtals/terapistöd på ett vardagligare plan eventuellt i kombination med lämplig medicin. 

Jag hoppas du träffar vettig personal på avdelningen som hjälper dig att få en bra behandling så att du kan komma vidare i ditt liv. 🌺

IaMiaMaria
9/19/15, 11:15 AM
#12

Jag ligger också inne på psykosavdelning med LPT just nu :P så du är inte ensam. Kram

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
eirwen
9/23/15, 2:46 AM
#17

Har raderat #13 - #16 pga OT.

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Upp till toppen
Annons: