Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 3530 ggr
Quiira
9/5/15, 12:44 PM

Hjälp att släppa det gamla

Jag skrev här för ca ett halvår sedan om hur jag mådde-att jag var extremt nere och visste inte varför. Idag tror jag att jag vet anledningen till vad som gjorde mig så nere. Det är så att enda sedan 6:an (går i 9:an nu) har jag haft otroligt svårt med det sociala, eller något mer likt socialfobi. Kan tänka mig att känna varje dag att bara av att gå ut var otroligt jobbigt, att hela tiden känna så gjorde mig nere (deprimerad?) , och sedan allt självhat på det också. Perioden mellan senaste inlägget fram till ungefär nu och varit det värsta. Jag har fått panikångest, jag har inte velat leva, jag har skärt mig och har ärr efter det, jag har tänk så många dumma tankar så som att klunka i mig en vin flaska bara för att försvinna ett tag. Det var så otroligt jobbigt att ha all den ångest, att hela tiden känna en tyngd inom mig och att ingen visste, jag kände mig så ensam även om att jag hade super stöttande vänner och en familj som försökte laga en massa mat med massa järn i , i troende om att jag hade järnbrist pga att jag var så trött. Ändå skrattade jag bara bort mammas ord när hon frågade om jag var deprimerad, för jag skämde och jag tyckte att jag överreagerade så mycket, att jag egentligen inte mådde dåligt, att alla mådde så, bara att de låtsades vara glada precis som jag. Jag gick dock hos en kurator några gånger, men jag kände att jag inte fick ut det jag ville, jag vågade dessutom inte berätta allt. I somras fick jag nog när jag hade varit på konfirmations läger med 4 panikattacker och att jag faktiskt förstod att hur jag kände inte var normalt. Så när jag kom hem berättade jag det mesta för min mamma, mest om det jobbiga sociala, och hon har varit väldigt stöttande. Jag har en hudsjukdom som gör mina kinder väldigt röda, och det är grunden till allt det jobbiga socialt. Så nu har vi bokat så jag troligen ska få laserbehandling mot det. Jag pratar även mer om det för mina vänner, är mer öppen om hur jag känner och jag har även gått tillbaka till en kurator- vågar dock fortfarande inte berätta om allt det gamla jag gjort och tänkt. Jag är så mycket gladare, jag känner mig så mycket tryggare i mig själv och jag har inte allas lika stora problem med det sociala, även om det fortfarande finns kvar. MEN jag ligger fortfarande ofta och gråter över hur det varit, jag kan fortfarande känna den där jobbiga känsla när jag tänker tillbaka. Jag blir så ledsen över att ingen visste om det eller att jag inte berättade allt för kuratorn. Jag blir så otroligt sur på mig själv att jag skadade mig själv, för ärren finns kvar och de påminner mig hela tiden om det gamla som jag egentligen bara vill glömma. Dessutom är jag otroligt rädd att jag ska ramla tillbaka. För det kan gå 3 dagar och den 4:e dagen är precis som förr, och alla mina förhoppningar om att allt kommer bli bra bara rasar. Men på något sätt tar jag mig upp igen. Men jag vill bara glömma det gamla, för om jag hela tiden tänker på det kommer jag falla tillbaka, så snälla hjälp. Har någon några tips på hur jag bara ska kunna acceptera hur det varit?'

Annons:
IaMiaMaria
9/5/15, 12:53 PM
#1

Vad skönt att du mår mycket bättre nu och att du har bra stöd hos din mamma. Prata mycket med henne och allt och inget. Mammor är ofta väldigt kloka.

Du är i en jobbig period i livet och sådana kommer lite nu och då. Som man också kan säga - Dina ärr visar bara vart du varit, inte vart du ska.

Mitt tips är att se det så att de du gått igenom formar dig och ditt liv, du lär dig saker, du får erfarenhet. Inte bara bra erfarenhet med det är det som kommer ge dig ett rikt liv. Man kan inte göra något åt det som varit förr, man kan bara gå framåt.

Även fast du skulle trilla ner i det mörka igen, så har du ändå lärt dig att det kan bli bättre igen och du har någon nära dig som finns för dig.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

kanintok
9/5/15, 5:40 PM
#2

-

Quiira
9/5/15, 11:04 PM
#3

#1 åh, tack super mycket för tipset! Ska verkligen försöka se det mer så.

Upp till toppen
Annons: