Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 1734 ggr
Josefihn
2015-10-10 22:33

Utmattning.

Är det någon som har erfarenheter av detta? Min sambo har plötsligt gått ner sig, en krasch i väggen.. En total kollaps. Han är inte ledsen, inte märkbart. Han gråter inte. Men han tycker allt liknar fan. Han grubblar, kan inte släppa tankarna. Tror att han är fysiskt sjuk. Vill inte göra någonting. Inte äta, inte umgås. Han säger att han tappat sig och är trött. Vill sova, orkar ingenting. Saker han tyckt vart viktiga spelar ingen roll. Han har alltid diskuterat, nu går han bara. Det beror inte på relationen. Han vill inte duscha. Inte borsta tänderna. Inget sexsug. Han säger att han saknar känsla för allt. Storrökare som inte ens är sugen längre. Vad gör man? Han äter sedan tidigare antidepp och gjort det i över fyra år. Ska det kunna bli så då? Han har alltid vart introvert och grubblat, sett ner på sig själv osv osv. Har ni varit med om något sådant? Och hur kommer man tillbaka? Hur lång tid? Vad skall vi som är partiska i detta göra? Snabba svar.

Annons:
Aleya
2015-10-10 22:36
#1

Att han bör söka hjälp.
Du säger att han äter antidepp, har han fått kombinera detta med någon slags terapi?
Eller är det som alltid annars att läkare tror att allt löser sig med bara medicin och inte med kombination?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

oddahviing
2015-10-10 22:37
#2

Har du satt dig ned med honom och haft en djup konversation där bara han och hans känslor är i fokus och du stöttar honom i vått och torrt? Har han något jobb? Hur länge sedan började det här?

'-Headlights on the highway-'

Josefihn
2015-10-10 22:48
#3

Svar ja. Jag har pratat med honom. Vi har ibland nattliga konversationer i timmar. Inget jobb just nu, varit sjukskriven bra länge. Mått helt okej.. Pratat med psykolog ibland men nu har det brakat bara. Han vet vem han är säger han, men han känner inte igen sig. Tror ni psyket fått en skaplig känga? Och isåfall, hur är det möjligt? Han är ju ledig.

Aleya
2015-10-10 22:51
#4

#3 jag tror att det kanske skulle vara på plats med att ringa akutpsyk om han säger så som han gör.
Vad har ledig med saken att göra? Hur tänker du där?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Josefihn
2015-10-10 22:52
#5

Han är ledig. Pratar med psykolog. Lever som vanligt förutom jobb. Nu på senare har han fått svårt med rutiner. Han vill ingentkng. Inte ens lämna hemmet. Han är glömsk, fumlig. Jag ser ju honom, hör honom.. Han är där men det är så mycket som saknas.

Josefihn
2015-10-10 22:52
#6

Han är ledig. Pratar med psykolog. Lever som vanligt förutom jobb. Nu på senare har han fått svårt med rutiner. Han vill ingentkng. Inte ens lämna hemmet. Han är glömsk, fumlig. Jag ser ju honom, hör honom.. Han är där men det är så mycket som saknas.

Annons:
Josefihn
2015-10-10 22:55
#7

Jag menar bara.. Hur det kunna blivit såhär när han är ledig.. Varit länge, han har tid för återhämtning. Inte så att han stressat sig till det här och glömt sig själv i samhället. Fråga inte hur jag tänker där, känns nedlåtande? Jag vill bara ha hjälp.

Aleya
2015-10-10 22:55
#8

#6 ja men det kan väl vara stressande att inte ha jobb också och konstant vara sjukskriven, det blir ganska enformigt. så ja det är inte så konstigt om hans problem blir värre.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Josefihn
2015-10-10 22:59
#9

Kanske.. Känner inte igen honom bara. Vill inte svara i telefonen. Orkar inte sms. Ingen träning, ut och gå.. Gitarr. Nada. Bara tom med en konstig känsla förklarar han.

Aleya
2015-10-10 23:11
#10

#9 ja men då bör han ju söka hjälp. du kan väl följa med han om du nu är så orolig som du låter.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Ruffsetuss]
2015-10-10 23:15
#11

Psykakuten innan det går för långt , ingen idé att spekulera vad som hänt , bara se till att han får hjälp så fort det bara går .

oddahviing
2015-10-10 23:17
#12

Lätt att säga att söka hjälp, det är inte alltid svaret. Jag tappade bort mig själv förut, det gjorde min partner också men man måste ta sig själv ur skiten, samtidigt… happniess exists when shared. Jobb löser inte allt. Hade han många intressen tidigare? Jag är en väldigt kreativ människa och blir lätt deprimerad och tappar inspieration, ibland kan sådant vara i flera år, det är inget som är tidsbundet. Det du kan göra för honom är att försöka motivera honom, prata om det, alla hans intressen, försöka få honom att längta till något… det är svårt, men han har nog problem han måste klara ut och då får man försöka leta rätt på var problemet sitter och försöka få honom att tänka på det. Face the fears. Det kan vara något med hormoner också som försiggår i honom. Jag tror starkt på örter och detox, men det är inte alla som gör det.

'-Headlights on the highway-'

[Ruffsetuss]
2015-10-10 23:23
#13

Om man redan äter antidepressiva och mår som TS beskriver har man inte tappat bort sig , efter över 20 år inom akutsjukvården är jag inte helt fel ute skulle jag tro. Men som sagt alla gör på sitt sätt , hoppas det löser sig för TS sambo.

Annons:
Josefihn
2015-10-10 23:31
#14

Vad menar du ruffsetuffs? Att man inte kan tappa något trots antidepressiva? Låter som en väldigt konstig syn på det hela med dina 20 år inom akutsjukvård. Jag vet inte, men jag kan inte köpa det..

oddahviing
2015-10-10 23:37
#15

Alltså har man tagit antidepressiva i 20 år och de inte hjälper så kommer det nog inte heller bli bättre när man tar bort dem/ökar man dosen så blir han ännu mer tolerant och beroende. Vad har dessa tabletter gjort genom åren? Tryckt undan ett symtom, inte botat… nu är hans kropp så van vid att få medicinen att när man tar bort den så kommer serotonin nivån falla och han kommer antagligen må ännu sämre… vården hjälper en inte, och man ska inte lita blint på den, tyvärr är det så. Läkemedelsindustrin är till för att tjäna pengar på dig, de berättar inte hela sanningen. Josefihn, jag vet hur det är att äta antidepressiva, och jag vet också hur det känns att vara helt klar och få inspirationen tillbaka vilket inte börjat hända förräns nu för mig, efter massor av år… jag tror starkt på motivation från andra, och ajg tycker du är stark som är tillsammans med din sambo. Jag har själv en partner som är deprimerad ofta, men jag vet vem han är innerst inne, och jag försöker hjälpa honom upp och just nu går det ändå bra för oss. Antidepressiva gav jag upp för länge sedan och jag mår bättre nu än nånsin.

'-Headlights on the highway-'

[Ruffsetuss]
2015-10-10 23:39
#16

#14 . Jag menar att det här är mer än att tappa bort sig , om det är så som du beskriver . Alltså allvarligare än att tappa bort sig . Sedan om du köper det jag skriver eller inte det är upp till dig . Hoppas att din sambo får hjälp med att må bättre , hur det bestämmer ni själva 😊

Josefihn
2015-10-10 23:44
#17

Okej då är jag med! Tack för ditt inlägg ruffsetuffs. ❤️

Josefihn
2015-10-10 23:45
#18

Vad händer om han slutar och blir sämre? Han vill intr till vården. Tänker inte tvinga honom. Jag är den enda tryggheten, sviker inte där. Även om Jah måste va borta från jobbet en stund.

oddahviing
2015-10-10 23:47
#19

Det beror på om han vill sluta ta dem, trappa ner skulle jag säga, långsamt…

'-Headlights on the highway-'

Kajsami
2015-10-24 12:47
#20

Det är just när man bara går hemma som psyket kan få sig en ordentlig känga. Det tär verkligen på en. Jag var arbetslös i nio månader och jag gick ner mig fullständigt. Orkade inte gå ut, orkade inte laga mat, orkade inte bry mig om någonting. Man behöver människor omkring sig för att må bra och man behöver känna sig nyttig och behövd. Är man ensam om dagarna så har man ju all tid i världen att börja grubbla.

Annons:
Upp till toppen
Annons: