Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1618 ggr
NatureCraft
10/25/15, 7:03 PM

Hatad av familj och mig själv

Jag orkar inte mer. Jag har skärt mina handleder igen… Har kontakt med BUP, dom tror jag är frisk. Min pappa lämnade mig när jag var 3… Såg han senast när jag var 9… Saknar och hatar han samtidigt… Varför lämna han mig? Är inte perfekt förlåt men varför… Tänker på han varje dag, gråter max 4 gånger varje dag Och min mamma… Hatar mig rejält.. Hon misstänker att jag alltid gör saker som jag inte får, Hon säger hela tiden " Du lyckas alltid förstöra mina dagar" " Du skapar problem " "Sluta med emo fasoner (jag lyssnar på black veil brides & asking alexandria) " Och har inte ens emo hår eller stil… Engång berättade jag om ett problem (har humörsvängningar som är extrema och varje gång jag blir arg o bråkar så blir det våldsammare o våldsammare) 

Jag: Lova att inte bli arg.. Men jag börjar bli överdrivet arg och känns som jag börjar bli våldsam och det börjar bli allvarligt för får tankar att skada personer.

Mamma: Vad är det för fel på dig! Det känns som du inte vill bli frisk alls! BUP kommer spärra in dig!

Jag: Nej de kommer dom inte… Finns säkert nått sätt att hantera det

Mamma: Nej men om du är så j**la farlig så får dom spärra in dig.

Det där krossade mig hårt. 

En gång bråka vi om att jag inte gick till en lektion, mådde för dåligt så skrek hon att " Om jag inte lämnar bort dig så kommer jag hänga mig själv "

Det där… Var där jag visste att hon hatade mig. Hon låtsas som inget har hänt med… Jag orkar inte mer. Vill ta självmord igen. Tänker aldrig berätta om mina problem igen, Har inte litat på henne sen jag var 6.  Vågar inte berätta till BUP heller… Nu skriker hon alltid " Din j***a attityd, Tyst, Håll k*ft " Ingen förstår mig.. Vill skjuta mig själv.. Varför hatar hon mig? Blev inlagd i 1 dag i somras och önskar jag är det nu med, Får ångest så fort jag tar 1 steg i lägenheten. Orkar inte.. Är trött på allt… Varför händer detta.. Hjälp… Ger snart upp…

Annons:
[Ruffsetuss]
10/25/15, 7:23 PM
#1

Berätta för BUP , precis som du skrivit här . Din mamma har nog det jobbigt med sig själv och tar ut det på dig , vilket inte är ok alls . Berätta för BUP hur du har det hemma och hur du mår ,de är där för att stötta dig . Stor kram ( om du vill )

Leramani
10/26/15, 1:58 PM
#2

Börja med att vara ärlig på BUP.  Om du inte visar hela bilden,  så kan de ju inte hjälpa dig.  Din mamma är problemet,  inte du.  Sånt som hon säger gör dig sämre.

Du är värd ett bra liv!

Du har rätt till ett bra liv!

Hata inte dig själv,  det är att låta andra förstöra för dig.  Din pappa har inte övergivit dig pga något du är/gör, utan pga sina egna problem.  Han är ingen lösning på din situation. Du mår dåligt för att du tar emot skit utifrån som om det är ditt fel.  Om du istället påpekar till din mamma att det är hon som är mamma och ska ta hand om dig och lära dig allt,  och om det är fel på dig,  så kan hon gå till spegeln och skälla,  för hon är orsaken.  Barn är ALDRIG SKYLDIGA SINA FÖRÄLDRAR NÅGOT.   De är de enda människorna som man kan kräva villkorslös kärlek av.

Kräv den!!

De Lapsus Resurgam

lurituri
10/27/15, 7:11 AM
#3

Kom igen nu, NaturCraft! Bara valet av din signatur säger mig att du är en stark människa. Naturkraft - tornado, tromb, storm, åska och jordbävning! Använd din inneboende kraft till att göra bra saker. Bra saker som kan få dig att må bra. Börja boxas, springa, träna, dansa för att få ur dig skiten! Varbölden du har inom dig måste bort! Den ska ut! Skriv! Precis som du gjort nu - till iFokus! Men gör inte illa dig själv mer. Du är en naturkraft! Kram Lurituri

Ebolaa
10/27/15, 5:00 PM
#4

Hujj vad människor ska få utstå hemskheter. Nej, din mamma förstår inte att det hon säger gör så ont som det gör i dig. Försök att inte ta åt dig även om det är näst intill omöjligt. 

Du, med tanke på det här inlägget och de senaste, är det verkligen hos din mamma som du ska bo hos? Förstår att du inte vill göra mer besvär över saken, men din mamma förstår inte ditt bästa (just nu i varje fall) och du har ju inte din pappa som du kan vända dig till heller.. Finns det någon annan i din familj/släkt/vänner till er familj som du kan berätta åt? I så fall kunde ni tillsammans gå till socialen och försöka ändrå på din situation..

Annarst kanske är bäst att berätta att du mår såhär dåligt till BUP, då kan du kanske få komma till en stöd-eller fosterfamilj, bara för att få lite lugn och ro i din vardag. Du skulle ju ändå få ha kontakt och träffa din mamma, eftersom hon fortfarande skulle ha vårdnaden om dig. Du skulle fortfarande få sova hos henne också om du vill..

Jag vet hur det är att växa upp i ett riktigt kasst hem, och jag ångrar mig att jag inte tog chansen att flytta därifrån på grund av mitt dåliga samvete. Jag fattade inte heller att jag var värd något bättre. Men DU är värd så mycket mer ska du vet, kära vän!

Lyssna på ditt hjärta, öppna dig för någon som kan hjälpa dig. Det kommer inte göra saken värre, även om det förstås är lite jobbigt när saker och ting väl händer, men det kommer vara värt i slutändan!

Kram kram kram!

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Upp till toppen
Annons: