Annons:
Etikettallmän-psykologi
Läst 1662 ggr
[Anata]
2015-12-06 20:19

Rädd för de som är levande

Jag vet inte hur jag ska förklara de men ja jag försöker.

Jag är för medium jag har jobbat som medium jag kan de där om andra sidan.

Men de skrämmer mig inte utan de gör mig en trygghet som en nalle för ett barn.
Nu ser jag jo alltid detta och vägrar stänga av de. Men så fort jag har med mig någon från andra sidan oavsett snäll eller elak. Spöke eller demon. De spelar ingen roll.

Men när jag är med levande människor så går de inte. Jag har personlighetsstörning Ja. Men innan jag ens blev diagnoserad så kände jag samma. Även som barn. 

Jag kan inte lita på människan. Jag litar på min man och mina barn. Men inte någon annan. Jag liter inte på hans naturliga instingt som fly eller slås om de väl gäller.

Är de normalt att vara rädd för den mänskliga faktorn och hur människan funkar?

Men dom döda är jag inte rädd för eller djur

Annons:
Geru
2015-12-07 05:55
#1

Alltså, det är lite konstigt att vara rädd för alla människor, och bedöma dom som farliga, men inte se sig själv som sådan alls.

Det låter ju mer som om du kanske har lite paranoida tankar i sådana fall. 

Det är ju fullt normalt att vara rädd för vissa typer av människor, men inte alla.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Zadeira
2015-12-07 15:03
#2

Det finns mycket med mänskligheten och människor som kan vara skrämmande och läskigt. Ofta då saker som människor utan samvete eller medkänsla osv, sånt som gör att man kan se en del människor som onda, elaka eller hjärtlösa. Sen är det skillnad på att uppleva det som skrämmande, obehagligt och otäckt jämfört med att faktiskt vara rädd och ständigt gå runt och vara rädd för människor.

Det låter som om du lider av någon form av paranoia och för ditt eget mående och för din familj så kanske det vore bra att försöka få hjälp att ändra det beteendet.

Annielle
2015-12-07 15:15
#3

Jag litar inte på människor i största allmänhet heller, inte ens folk som jag har känt i många många år, men det har att göra med allt jag har gått igenom, att jag har varit väldigt utsatt som barn, inte haft någon trygghet och där med har jag inte kunnat lära mig att lita på människor.

Det brukar ju finnas sådana typer av anledningar till varför man känner så…

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Zadeira
2015-12-07 15:35
#4

#3 Fast det är skillnad på att inte lita på människor i allmänhet och som det på TS verkar vara rädd för människor.

Annielle
2015-12-07 15:44
#5

#4 

Jag är överdrivet rädd för människor också, det är inte bara det att jag inte litar på dem, skulle väl kanske ha varit tydligare och skrivit det om jag hade kommit i håg det.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

[Anata]
2015-12-07 17:43
#6

En Paranodi Peersonlighetsstörning är ingen skadlig stöning! Och vad jag får för hjälp mot de heter " Vi har inte tid"!

Jag har varit med om för mycket på 26 år. Jag har stora anledningar till varför jag inte kan lita på folk. 

Jag är rädd för dom oxå!

Annons:
Geru
2015-12-07 19:29
#7

#6 Den kan nog vara väldigt skadlig:p Men det handlar ju om perspektiv. Dom ska ge dig hjälp för det, om du söker det.

Det har jag också varit under mina 26 år. Och att inte lita på folk, och vara rädd för dom, är inte samma sak:p Jag litar inte på folk. Men jag är inte rädd för dom. Jag tror inte dom konspirerar mot mig. Jag tror att dom flesta människor är väldigt lika i sina känslor och i sitt beteende.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Annielle
2015-12-07 20:17
#8

Hemskt att du blir bemött på det sättet, de ska ta sig tid att hjälpa dig och kan inte just de göra det får de ta hjälp av någon som kan, ge dig en remiss någonstans till exempel.

Om de inte lyssnar på dig/tar dig på allvar skulle det vara bra om du tog med dig till exempel din man på ett möte med dem där ni begär hjälp och han kan strida för din rätt också.

Beror väl på vad man menar med skadlig störning, du skadar troligtvis ingen annan, men du lider ju så klart själv av det.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

[Anata]
2015-12-07 20:47
#9

Asså dom som jag känner mig trygga med eller vad man sak säga. Dom är okej! 

Jag deppar inte ihop för att jag inte gillar människor och känner mig extremt otrygg bland dom. Jag är lixom uppväxt med denna känslan eller vad man ska säga

[Otippbar]
2015-12-08 01:08
#10

Anata. Jag var en period extremt rädd för människor. Inte några av de allra närmsta i familjen, men alla de andra mer okända. Haft svår ångest. Paranoid, ja. Hamnade tillslut i ett vägskäl där det blev ohållbart. Det jag behövde jobba med var självkänsla och att lita på mig själv. När jag blev tryggare i mig själv så kunde jag också känna mig säkrare på att jag klarar av att göra mer realistiska bedömningar av människor. Efter det minskade min rädsla väldigt mycket. Har också lärt mig att ibland (inte alltid) måste och kan jag välja att lita på mina medmänniskor för att kunna må bra. Minnen kommer fortfarande tillbaka ibland, och när förnuftet (mitt trygga nya jag) säger en sak, men den gamla osäkerhetskänslan dyker upp. Det är då jag har möjlighet att välja hur jag vill må. Jag känner att jag önskar att du fick känna dig mycket tryggare än så här som du verkar göra. Hoppas du hittar ett sätt att övervinna rädslan lite, med den hjälp du kan få och på egen hand. Begär att vården tar dig på allvar.

Upp till toppen
Annons: