Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1399 ggr
kitte94
1/5/16, 8:47 PM

sorg som blivit till ångest

Mitt senaste år har varit hemskt.

Förra hösten(2014)insjuknade min 7åriga hund Bonita. När vi kom till veterinären fick vi hemska besked. Hon hade skrumplever,njursvikt och påbörjan till livmoderinflammation. De fanns ingen chans att rädda henne. Så jag fick ta farväl av en hund som jag bara hade haft två år men som räddat mig genom de sista två år i gymnasiet där inga mänskliga vänner fanns. Hon va som en assistenthund för mig men också min bästa vän. Tack och lov hade jag min andra hund Dixo som hjälpte mig upp hyfsat fort.

I somras gick mina två första gerbiler bort. tråkigt men är van. har haft smågnagare länge och kom fort tillbaka från deras bortgång.

Men i Augusti blev Dixo sjuk. Han fick svullna körtlar. han fick antibiotika och kortison. Men efter tre veckors tid blev han bara sämre. Han orkade ingenting. Vi åkte till djursjukhuset för att få han inlagd. Men när veterinären kollar på han säger han att Dixo har lymfkörtelcancer. Chansen att han skulle bli frisk av cellgifter va inte stor. Så jag fick ta det hårda beslutet att låta han somna in. endast 2,5år gammal. Fick bara 1,5år med honom. 

Så nu sitter jag här. jag har djur kvar. två katter och några gnagare. Men ingen har lyckats trösta mig. Jag får panikattacker minst en gång i veckan. jag lägger mig ihopkrypt och gråter och darrar. Jag gråter mig till sömn många nätter. Julen va svår för mig då jag och Dixo delade ett bittert minne som bokstavligen gav mig ett ärr. Men efter den händelsen växte vi som vänner. Jag gick aldrig ut utan honom. Nu när jag går ut är jag rädd. att gå med soporna eller bara hämta posten är läskigt. För att slippa bli påmind för mycket så försöker jag sälja alla hundsaker med några undantag som jag bara har lagt undan för framtiden. Men attackerna kan komma av olika saker. Jag hör en låt, ser en hund och dess människa leka, sen att någon skaffat ny hund. 

Många skulle ge det enkla svaret: Skaffa ny hund.

Det hade jag om det inte vore för

1. Min ekonomi räcker inte till

2. känns som om det vilar en förbannelse på mig och hundar

Jag har Asperger syndrom och har mycket lite tillit till människor. Den enda jag litar på helt är min mamma som alltid finns här för mig. Men när jag inte ens kan prata med henne…. Ja då blir det att jag får prata med mig själv, gråta över katterna som bara blir irriterade, skrika i duschen. 

Så jag vet inte hur jag ska orka med livet. Jag visar inte detta för mina närmaste. Visade lite på julafton och sa till mamma vad som va fel och hon sa" men gumman. fortfarande? är det inte dags att släppa det nu?". 

Det känns om mitt lilla självförtroende dog med mina två bästa vänner.

Annons:
VildaVittra
1/10/16, 5:34 AM
#1

Varför inte bli dagmatte? 🙂

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

kitte94
1/10/16, 2:41 PM
#2

För Jag är inte hemma varje dag. Har dagaktivitet varje tisdag och ska utöka till våren hoppas jag eller få en praktik. Sen börjar jag rida på måndagar imorgon. varje hund jag ser får mig att börja gråta så försöker undvika hundar. Inte så lätt. Sen är inte min katter så glada för hundar. Gäller att hunden inte gillar att jaga katter. Har passat en väns hundar lite nu i höst och dom har varit kattvana så de har gått, men de har varit tosiga i gnagare och varit väldigt stressade av dom. I en tvåa är det svårt att gömma gnagarna 😕

Upp till toppen
Annons: