Annons:
Etikettakuta-situationer
Läst 5664 ggr
Wille83
2016-02-24 12:13

Aggressiv, labil, psykiskt sjuk bror - hjälp!

Min bror har varit deprimerad i flera, flera år. Idag är han 26. Han har ingen verklighetsuppfattning utan verkar leva i en fantasivärld han själv byggt upp. Han saknar helt empati. Mediciner och dyra psykologer har inte hjälpt, han har aldrig själv viljat bli "normal"/frisk. Det senaste året har han blivit väldigt aggressiv, han beter sig hotfullt mot främmande människor om de gör något "fel", han har tryckt upp en ung kille mot en vägg på bussen för att denne spelade hög musik, han söker efter folk att bråka med och att vara aggressiv mot - han njuter av det har han sagt. Han är också hotfull och aggressiv mot vår mamma och pappa till och från, men ganska ofta. Dom är stundvis väldigt rädda för honom, speciellt min pappa eftersom min bror har sagt att min pappa är "hälften fiende" och därför är mest aggressiv mot honom. Han har alltid intagit en enormt starkt offerroll och allt är alla andras fel och aldrig hans, om man säger emot honom blir han väldigt arg.

Nu börjar det bli riktigt allvarligt eftersom hela min brors liv numera verkar gå ut på att "göra livet surt"/hämnas på två personer som gjort honom illa för 13 år sedan. Alla hans tankar upptas av detta och han berättar att han vill att dom ska dö, peta ut deras ögon. Han har kartlagt deras liv och skickar hot till dom, men aldrig rena dödshot eftersom han vet att han då skulle få problem med polisen. Det känns verkligen som att han förr eller senare kommer att skada någon.  Vad kan vi göra??? Vem kan vi ringa??? Min pappa ville ringa polisen men vet inte om det är rätt ställe att vända sig. Det vi vill göra är i princip att varna någon om att det finns en psykiskt sjuk, labil person som uttrycker vilja om att skada/döda två specifika personer. Min pappa har väntat med detta eftersom han är rädd för att det ska "back-fire", dvs om han ringer polisen och polisen tar ett snack med min bror och sedan händer inget - då känner min pappa att han och dom här personerna ligger ännu mer risigt till. Snälla, hjälp.. vem kan vi ringa?

Annons:
_Fisken
2016-02-24 12:16
#1

Har inte varje kommun en "Bas-psyk" mottagning? Där borde det finnas kunnigt folk o prata med.

AnnaMariaK
2016-02-24 12:34
#2

TS, bor han hemma fortfarande?

Wille83
2016-02-24 12:41
#3

#2 Nej, han bodde hemma tills han var 23 kanske, minns ej exakt. Sedan har han bott hos vår andra bror och sedan i andrahandslägenhet de senaste 1,5-2 åren Det har då blivit värre och ingen har ritkig koll på honom. Han har även använt droger under åren och nu har ingen koll längre på vad han tar för droger eller om hans ens gör det eftersom man inte får komma in till honom. Han har dock inte pengar till droger, vad vi vet, så det är osäkert. Han blir försörjd av min pappa och han anser att det är min pappas jobb att göra detta eftersom det är min pappas fel att han mår dåligt(en del av hans konstiga verklighetsuppfattning). Min pappa känner att om han skulle neka min bror alla pengar så kommer han skada sig själv, min pappa eller dom här två personerna han vill utföra hämnd på. Mina föräldrar är fast i hans grepp och jag vet inte vad vi ska göra.

Wille83
2016-02-24 12:44
#4

Går det att tvångsomhänderta honom?

AnnaMariaK
2016-02-24 13:15
#5

Ni kanske behöver rådgöra med någon? När jag deltog i gruppterapi för många år sedan fanns bland deltagarna föräldrar till en missbrukare som, utan att förstå det själva, "underlättade" för sonen att fortsätta med sitt missbruk genom att ta ansvar för honom, betala hans skulder mm. Det finns självhjälpsgrupper som man kan ventilera sina känslor inför, där man får vara anonym. Man märker snart att man inte är ensam om liknande problem och så blir man lite lättare om hjärtat.

Om din bror gör något elakt är det faktiskt hans ansvar och inte ert.

xirya
2016-02-25 09:42
#6

Ta kontakt med psykmottagningen i din kommun eller region, i det här fallet borde det finnas stöd för LPT, psykiatrisk tvångsvård.

"Han har ingen verklighetsuppfattning utan verkar leva i en fantasivärld han själv byggt upp." får mig att tänka på psykos, sen om det är från depressionen, missbruket eller någon annan bakomliggande sjukdom kan jag ju inte svara på.

Psykotiska personer är inte mer våldsamma än friska människor i sig, men om det har funnits aggressivitet eller våld innan insjuknande och/eller missbruk är inblandat så ökar risken för aggressivitet och våld. Alkohol och droger ökar ju risken för våld och vårdslöshet bland friska personer också. 

Din pappa borde absolut inte försörja din bror, han är medberoende. Att han vill göra en anmälan men inte vågar på grund av rädsla för att det ska slå tillbaka har jag full förståelse för, men ta kontakt med psykiatrin och eventuellt kommunen där ni bor så att de kan göra upp en behandlingsplan både för din brors psykiska problem och missbruk. Ni ska inte behöva lida för att er son/bror är sjuk, han behöver hjälp. 

Sen så har ni övriga i familjen rätt till att få hjälp också, den hjälpen varierar lite mellan regionerna.

Ska förtydliga att jag inte jobbar eller är utbildad inom vården, mina erfarenheter har jag fått genom att jag själv är psykiskt sjuk (bland annat bipolär sjukdom som har gett mig en del erfarenhet inom psykos och slutenvård), närstående till andra som lider av psykisk sjukdom och från att ha läst på en del, så ta det jag skriver med en skopa salt.

Lycka till nu, hoppas att både din bror och ni som familj får hjälp snart så att ni kan andas ut och slipper lidandet.

Annons:
Funk4
2016-04-23 08:49
#7

Att vända sig till polisen tror jag är fruktlöst, då faktiskt inget 'brott' begåtts. Däremot kan ni göra en Orosanmälan (till Socialtjänsten), har du hört talas om det? Det du tar upp om försörjning o boende; jag vet inte om han arbetar eller erhåller a-kassa, men skulle han istället för av er far, få Försörjningsstöd från Soc, kan detta steg både ge familjen en ekonomisk lättnad, men eventuellt även få svar på hans nuvarande situation tex beträffande droganvändning? De, till skillnad från er, kan s.a.s kräva en motprestation av honom för att bibehålla försörjningsstödet. Det blir ett 'kontrakt' mellan dem, och de har såklart inte samma känslomässiga relation till honom - hans huvudsakliga tillgång i sitt manipulerande av omgivningen tycks vara just att spela på känsloregistret, helst ERA olika känslor. Det är väldigt svårt att inse att man faktiskt blivit en Medberoende/Möjliggörare för det sker över så lång tid och att sen kanske komma till insikt i att ens egna känslor visar sig vara hans, att man liksom tappat bort sig själv… Det kan bli väldigt omvälvande, det är ju ett beroende i sig självt och ibland svårare att bli kvitt än ett "eget missbruk" av tex droger, mat, alkohol. Här vill man ju inte nödvändigtvis bli kvitt personen utan bara ta itu med det sjuka medberoende-förhållandet som tagit över. Skönt att ni verkar prata med varandra om det, det är en bra förutsättning för hur ni kommer att klara att samarbeta vidare. Lycka till.

Upp till toppen
Annons: