Annons:
Etiketterdepressionångest
Läst 1523 ggr
freyya_
2016-06-16 01:48

Ser bara mitt värde utifrån prestationer

Skulle vilja dela med mig av min situation och även be om råd eftersom livet och mina beteenden, tankemönster håller på att göra mig galen. 

För att göra en lång historia kort är jag en kreativ person som länge involverat media i mina intressen. Vare sig det varit min konst, som jag brinner för mest, eller annat kreativt. Sedan jag var ung har jag alltid fått bekräftelse för min kreativa sida och lätt fastnat i sociala medier-fällan med ett törstigt sökande efter mer och mer och mer bekräftelse, som en drog. Detta har pågått i snart tio år. Allt ifrån selfies till min konst, som det nu för tiden handlar om.

För snart tio år sedan började jag bli duktigare och duktiga på att måla och teckna och började dela med mig av mina alster i sociala medier och bloggar. Jag fick bekräftelse och ville bara bevisa mer och mer och mer att jag var duktig och att jag kunde nå nya höjder. Jag skulle bli konstnär! Jag började identfiera mig som konstnär, att konst var det jag gjorde, och det har blivit den stora faran. Jag identifierar mig numera, sedan lång tid tillbaka, bara genom prestationerna jag gör. Jag känner mig bara duktig, duglig och värdig ifall jag tecknat eller målat något nytt. Eller ifall gamla bilder fortfarande får uppmärksamhet så att jag liksom känner att jag duger, för att jag gjorde något bra förr. Veckor jag inte har inspiration till att teckna känner jag mig helt lost och oduglig och lägger all min vakna tid åt till att ha ångest över min saknad av produktivitet. Det är liksom konst jag håller på med, som är jag, så vem är jag om jag inte gör detta? Jag känner mig då som en grå klump bland massa andra färgsprakande människor som gör vettiga saker, har jobb, är föräldrar eller lägger sin tid på saker som ger dem någonting. 

Jag lider som det är av psykisk ohälsa och jag vet inte hur jag ska hitta mitt egenvärde. Jag har gått i KBT någon sväng, är fortfarande inom psykiatrin men har aldrig kunnat knäcka den här nöten. Speciellt eftersom jag är långtidssjukskriven känns det som att jag verkligen är och gör noll ifall jag inte bidrar med den här konstnärliga delen, som jag dessutom tror att andra förväntar sig att jag ständigt ska dela med mig av. Det är så djupt rotat i mig att det här är jag, den konstnärliga, och att jag inte duger förrän jag tecknat något nytt. Det är sällan jag bara tecknar och målar för mig själv också, eftersom att jag då inte får yttre bekräftelse. Visar jag inte upp det för någon känns det som att jag slösar bort min talang eller går miste om att kanske bli något, eller att rätt person ser min konst. Att jag sabbar för mig själv ifall jag inte ihärdigt kämpar på med konsten, så att andra ser. Hur ska jag kunna balansera det här? För självklart vill jag ta chansen att bli mer uppmärksammad om jag kan. Jag har redan fått alster publicerade i större sammanhang och haft någon mindre vernissage. 

Jag klarar verkligen inte av att hålla det här intresset på lagom nivå. Jag är även rätt duktig inom musik, men det blir samma visa där. Jag måste liksom identifiera mig med det jag gör, och gör jag det inte på nog jämn basis är jag ingenting. Sedan ifall jag tar mig upp ur en svacka och målar en riktigt grym tavla eller tecknar något avancerat infinner sig ett sådant lugnt. Äntligen kunde jag bidra med något och bevisa för mig själv och andra att jag fortfarande är jag. Lättnaden går inte att beskriva. Det kan gå så extremt mycket upp och ner. Men summan av kardemumman är att allt bara till en ond cirkel där jag när jag väl skapat något och publicerat det mår helt euforiskt bra (oftast), och känner mig duktig, uppmärksammad, duglig och sann till mig själv, till att sedan må sämts på hela planeten och ifrågasätta hela min existens och person när jag inte skapar något eller har den kreativiteten. 

Jag antar att det är brist på självkänsla jag har och jag vill så gärna öka upp den. Må bra vare sig jag skapar eller inte. Jag vet innerst inne att jag duger gott och väl som jag ÄR vare sig jag presterar eller inte, mest för att jag tycker att det stämmer på andra. Men den känslan håller max i sig i ett par dagar, sedan är det samma onda spiral igen och dåliga mående över att jag inte är lika produktiv, duktig och synlig där ute som konstnär som jag själv tycker att jag "borde".

Har någon en bra bok att rekommendera, några bra tankesätt att försöka nöta in eller vad som helst är jag väldigt tacksam. Jag vill kunna hantera mitt intresse på en bra nivå, men jag klarar bara inte av det. Jag har provat att inte skapa något med mening under viss tid också, men då har jag såklart velat skapa efter ett tag och kommit fram till att det är en stor passion jag inte vill leva utan. 

Tack för att du orkade läsa ❤️ /trasig konstnärssjäl

Annons:
kim1980
2016-06-16 03:07
#1

Det är mycket synd tycker jag . Jag är övertygad att du är jätte bra med el utan konstnär prestation!

Agafia
2016-06-16 15:14
#2

Bara en tanke …. Genom frivillig arbete via olika hjälporganisationer starta konst Projekt både för vuxna och barn / tonåringar kan du få utlopp för din kreativitet Samtidigt som du fokuserar på andras lärande istället för att det är din prestation Som räknas . Av erfarenhet mår du bra av att hjälpa andra , du känner tacksamhet Och blir mer tillfreds när du bidrar till någons glädje 😊

kim1980
2016-06-16 15:21
#3

Exakt 2# finns många sett få ut lopp för sin verksamhet. . ♥

freyya_
2016-06-17 11:06
#4

#2 Det låter som en väldigt bra idé! Ska kolla upp om det finns något liknande där jag bor 🙂

Upp till toppen
Annons: