Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 2916 ggr
Tyst
2016-09-06 16:14

Psykiska problem av att vara förkyld?

Hej.

Visste inte riktigt var eller hur jag skulle lägga in den här texten, men jag testar här. Egentligen kanske jag bara behöver skriva av mig, eller så behöver jag kanske skaffa hjälp.

Jag skall försöka göra en lång historia kort. I Oktober förra året drabbades jag av en förkylning som gjorde mig sängliggande i 2 veckor i rad. Då menar jag att jag knappt orkade upp för att gå på toaletten förkylning, inget mysa hemma förkylning. 
Sedan fick jag jobb (mitt första jobb efter studierna) och var tvungen att börja jobba. Men jag blev aldrig riktigt frisk.  Jag var förkyld i 8 månader, med någon "friskvecka" emellan gångerna, då jag försökte komma igång med träning igen (löpträning och ridning) men ramlade helatiden tillbaka in i förkylningen. Nu har jag lyckats vara frisk i hela två månader.

Jag har varit hos läkare 3 gånger under den 8 månaders perioden. Jag har försökt vara hemma så mycket jag känner att jag kan från jobbet.

Nu till det psykiska: Detta har tärt på mig oerhört. Någon gång efter 3e månadens förkylning började allt brisera totalt. Jag har gråtit mig till söms varenda natt sedan dess, så fort jag känt någon slags förkylningssymptom. Jag har slagit sönder mina knogar mot väggen i ren frustration. Sköljer näsan minst 3ggr/dag. Äter massa olika vitaminpiller. Jag har en konstant nervös/ledsen/arg/frustrerad klump i magen över att jag aldrig får komma igång med träningen. Jag vill bara komma igång, jag har tappat alla muskler och all kondition jag jobbat upp. Jag VILL springa halvmaran på lördag som jag tränat i två år för.
Jag klarar att hålla masken rätt bra på jobbet, men där gör jag istället följande: Håller andan när någon annan är i samma rum.  När personen lämnar rummet går jag direkt till desinfektionspumpen vi har och dränker mina händer i medlet, samt smörjer insidan av näsan i det (inte att rekommendera). Jag springer och gömmer mig på ställen där jag vet att jag kan vara ifred och bara sitter där och stirrar rakt fram ganska ofta. Jag får panik rätt ofta så fort någon kommer in i rummet och vill ha hjälp om jag inte hunnit desinfektera emellan. Jag vågar inte trycka på några knappar med händerna utan brukar använda fötterna för att trycka på hissknappar tex, annars armbågar.  Jag desinfekterar hela arbetsplatsen varje dag.

När jag är frisk går jag ständigt och oroar mig för att bi förkyld. Jag önskade ofta när jag var sjuk att jag istället skulle få bryta armen eller något.

Nu har jag förkylningskänningar efter mina två månader jag fick vara frisk, det är en vecka kvar till halvmaran. När alla mina (vad jag tycker) konstiga beteenden kom tillbaka så kraftigt började jag fundera på om jag behöver hjälp.

Räknas detta som någon slags tvångstankar? ( tänker på tvätta händerna, hålla andan och inte röra knappar) Är det normalt att konstant vara rädd för att bli förkyld? Att knappt kunna jobba på grund utav att man panikar så fort man träffar på människor?
Borde jag söka hjälp?

Annons:
Maria
2016-09-06 16:25
#1

Ja du borde verkligen söka hjälp för att vara så infektionsnojig är osunt.

Du har förmodligen råkat ut för en period av flera återkommande förkylningar vilket man kan göra ibland och det är förstås jobbigt men går ju över till slut.

Det hjälper heller inte att hålla på med hand/ytsprit utan man kan åka på förkylning ändå.

Givetvis är det sunt att tvätta händerna efter toabesök och vid andra normala tillfällen men inte som du beskriver att hålla andan när någon är i närheten eller trycka på hissknappar med foten vilket förresten är respektlöst mot andra som använder hissen.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sindri
2016-09-06 17:09
#2

Att använda så mycket desinfektionsmedel är verkligen inte tillrådligt. Och absolut inte i näsan. Du dödar alla goda bakterier (i näsan finns också flimmerhår som skall rena luften du andas in - var rädd om dem!) som skall hålla de onda i schack. Och blir mer infektionskänslig. Jag råder dig att läsa boken Charmen med tarmen av Giulia Enders. Då förstår du hur fel du gör och kanske kan du få tips på att skaffa en mer motståndskraftig bakterieflora. Allt börjar i tarmen.

Sen borde du kanske bli lite tuffare mot vården. Du har helt klart fått lite noja som du behöver ha hjälp med. Jag förstår absolut att man kan bli galen på att bli sjuk så ofta, det känns inte som ett riktigt liv, men du handskas lite fel med det.

Det finns faktiskt sjukdomar som sänker immunförsvaret och det bör göras en ordentligt utredning på dig. Tjata, tjata!

Stress kan helt klart göra en mer infektionskänslig, och du tycks ha stressat upp dig enormt, du behöver verkligen gå ner i varv och lugna ner dig. Stå på dig tills du får rätt hjälp.

BTW vitaminer; du äter väl rejäla doser med D-vitamin, viktigt i vårt mörka land.

Tyst
2016-09-12 13:16
#3

#2 Tack för lite peppning!

Jag vet mycket väl om att det finns flimmerhår och så i näsan, men det är det jag menar när jag säger att det känner som jag behöver hjälp, just i den stunden när jag använder desinfektion i näsan är det som en slags desperat grej jag inte har kontroll över. Min hjärna tänker då "eftersom det kanske finns i näsan måste det ju funka på samma sätt som med händerna, vi kör, vi måste bli av med det!" Men sedan 30 minuter efter ångrar jag det och undrar vadfan jag tänkte på.  
Sedan detta att jag inte kan koppla av, jag jobbar i en reception och är alltså rädd för människors baciller (något jag inte varit i närheten att vara för 6 månader sen), jag måste ta i saker de ger till mig och vara i samma rum som de flera hundra gånger om dagen - och därmed tänker jag konstant på att inte andas så mycket och inte röra någon yta som inte har desinfekteras och att jag måste gå och tvätta händerna snart annars kanske jag blir sjuk. Något som är så olikt mig att jag inte längre känner igen mig själv.

Jag skall försöka ta mig lite stressfria stunder - typ en halvtimme om dagen när jag är hemma där jag bara ligger och glor upp i taket och gör och tänker på ingenting. Bra tips! Kommer ihåg att det lindrade en hel del innan sommaren, men i min panik just nu hade jag  glömt den delen.

Vitamin D tar jag redan, kan man ta för mycket av det eller kan man ta lite extra?

Skall försöka komma i kontakt med vården och förklara att jag är orolig, dock är min läkare bombsäker på att jag bara haft en rad återkommande förkylningar som #1 sa… Tips på var man vänder sig? (eftersom jag aldrig är förkyld eller sjuk i vanliga fall har jag aldrig riktigt behövt vara i kontakt med sjukhus och allt det där, så jag kan verkligen noll om hur saker funkar.)

Upp till toppen
Annons: