Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 2144 ggr
Audin
3/25/17, 3:47 AM

Jag vet inte vad jag gör

Jag vet inte vad jag gör eller vad jag ska skriva för att ni ska förstå. Jag är 25 år och ska känna mig vuxen som alla andra… Antar jag. Men jag får inte känna mig som vuxen och tagen på allvar av mina föräldrar. Jag har bott i Portugal ett år och har överlevt depression. Anledningen till depression är att jag är förälskad i en person som bor på andra sidan jordklotet och föräldrarna låter mig inte åka och träffa henne. För att göra en lång historia kort så har mina föräldrar inte lyssnat på mig när jag har frågat om råd om utbildning eller liknande. Mamma blir mest upprörd och pratat högljutt och upprepar allt negativt så jag blir upprörd och går ifrån. Jag känner att jag har fått social fobi av mina föräldrar. Jag är rädd för konflikter för att jag oftast möter dessa hemma och jag har aldrig pratat om självmordstankar osv fastän jag har dessa. I stark grad men att jag inte skär mig eller så. Jag vill utvecklas och vara stark. Men det är inte lätt när jag känner drag av AD HD. Svårt men koncentration, lite tålamod , svårt att göra klart saker osv. Hur som helst så försöker jag leta nytt jobb i England då mitt kontrakt inte förnyades här i Portugal och samtidigt studerar jag hotel management på distans. Sen om några månader planerar jag atycker dra till Asien och träffa min tjejag. Oavsett föräldrarnas tjafs. Gör jag rätt ?

Annons:
[stuntman]
3/25/17, 6:27 AM
#1

Visst gör du rätt för du måste leva ditt liv och det ska ingen annan kunna ta ifrån dig.Jag tror att många kan relatera till föräldrar som är överbeskyddande och även om det är av välmening så kan den blir missriktad så det istället begränsar.

Jag är dubbelt så gammal som dig och jag har inga psykiska åkommor tvärtom men inlägget blev intressant eftersom jag själv känner igen hur mina föräldrar agerat och det bottnar i deras egen rädsla att inget ska hända oss men begränsa oss ska dom inte  göra.

Jag är den där starka typen som alltid gått min egen väg och gjort det jag vill men möts ofta av oro och negativa tankar av speciellt min pappa som i sin tur är rädd för det mesta men hans rädsla ska inte styra mig så jag gör och fullföljer allt jag vill och det jag ser är att han  trots sin rädsla ändå är glad att jag lever mitt liv  och fullföljer mina planer.

Kan du på något vis föra dina tankar på tal med dina föräldrar ? förklara att du förstår att det är av omtanke om dig men att dom inte har rätten att begränsa dig i det du vill göra och få dom att förstå att såna ord istället kan förstöra och skapa onödiga rädslor som inte är dina egna och att dom för över sina rädslor på dig.

Det lustiga med föräldrar är att det spelar ingen roll hur gamla vi är så vill dom oss väl och dom vill beskydda oss allt vad dom förmår men en del går till överdrift och det bottnar helt i deras egen rädsla och det där måste vi koppla bort för ingen annan oavsett det är föräldrar eller nån annan har rätten att föra över sina rädslor på nån annan.

Fullfölj dina planer och lev dit liv som du själv vill då kommer du att  må bra och expandera som människa.

Maria
3/25/17, 8:20 AM
#2

En nyfiken fråga. Hur kan dina föräldrar hindra dig från att åka och hälsa på din kärlek?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
4/3/17, 11:28 AM
#3

Undrar också hur dina föräldrar kan bestämma vem du träffar och inte när du är 25 år.

Upp till toppen
Annons: