Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
23. Tänkvärt

Psykisk ohälsa - tabu?

2017-04-10 18:16 #0 av: [memoirsofaclone]

Jag vet inte hur många gånger jag läst/hört ''vi måste våga prata mer om psykisk ohälsa'' eller att det skulle vara tabubelagt ämne. Är det verkligen så idag? Saken är den att var och varannan person verkar lida av något mer eller mindre. Det har kommit en massa nya namn på alla möjliga psykiska problem och alla kan säkert passa in i något av dem. Jag själv lider av depression, allmän oro och stress, tycker att de flesta i min ålder verkar ha ungefär samma sak. Alla pratar om det hela tiden, i princip alla våra gymnasiearbeten i min klass behandlade ämnet ''psykisk ohälsa''. Jag är nästan lite trött på begreppet faktiskt. Så, är det verkligen så tabubelagt och svårt att prata om som många påstår? Kanske många av oss t o m känner efter lite för mycket? 

Anmäl
2017-04-10 18:23 #1 av: Hera

Nej jag tycker inte det är tabu längre. Det är som du säger så vanligt och idag pratar många om det.

Anmäl
2017-04-10 18:27 #2 av: [memoirsofaclone]

Visserligen kan jag uppleva att vissa har lite svårt att förstå hur det är ibland, med t ex depression. Men aldrig att man skulle bli dömd för det elr nåt sånt. Men känner mig absolut inte ensam om att ha den ''sjukdomen'' om man säger så.

Anmäl
2017-04-10 18:32 #3 av: Hera

Förståelse är ofta bristande när det kommer till dolda sjukdomar. Vilket är ganska förståeligt. Har man själv aldrig upplevt det är det svårt att sätta sig in i det eftersom det inte syns.

Anmäl
2017-04-10 18:48 #4 av: Zadeira

Jag tänker att kunskapen kring psykisk ohälsa har utvecklats något enormt och att det därför inte är samma hysch hysch som det var en gång i tiden. Att fler människor får diagnoser är nog en följd av ökad kunskap, samt att folk i högre grad faktiskt söker hjälp för det.

Jag tror det kan vara lite av en generationsfråga fortfarande. Mina farföräldrar (75års åldern) tycker inte det ska pratas om och de blir extremt obekväma när jag nämner någon av mina diagnoser, för sånt ska hållas hemligt och är inget man berättar för folk. Bland yngre personer (från typ mina föräldrars generation) tycker jag acceptansen för psykisk ohälsa är större.

Precis som Hera säger tror jag också att eftersom psykisk ohälsa är en sjukdom som inte syns utåt är den svårare för människor att förstå om de inte själv lever med det. Visar du upp ett skrubbsår kan nästan alla relatera till det och minnas någon gång de skadat sig, men psykisk ohälsa är ju trots allt ovanligare än skrubbsår eller benbrott. Igenkänningsfaktorn, eller brist på den, är nog den som gör att de som inte levt med psykisk ohälsa (eller har någon nära inpå sig) har svårt att relatera till det.


Anmäl
2017-04-10 18:56 #5 av: Soligajag1

Hejsan !
Alla människor är så olika , en del synd det på att dem mår dåligt,
Andra klarar av att 'hålla skenet uppe' och jah tror att det är just dem som stänger in sig eller har en 'mask' för ansiktet , mår sämst !

Jag har vänner som mår dåligt utav olika orsaker , vi diskuterar och pratar med
Varann , för jag tror inte så mycket på piller o medicin utan jag tror det är bättre
o prata o få hjälp på det viset.

Jag kan ärligt säga att jag själv aldrig haft ångest , det måste va hemskt !
Psykisk ohälsa är en del av ett samhälls problem idag , tror jag .
Många är långtids sjukskrivna utav olika orsaker , 😢
Fruktansvärt !

HH Glad 

Anmäl
2017-07-21 21:49 #6 av: shia

jag tycker att de flesta som är ungdomar/unga vuxna(upp till 30 år) behandlar ämnet bra. inte så tabulagt enligt mig. I min klass ex, pratar vi(när det är skola) typ varje dag så dyker det upp något om pyskisk ohälsa. Å alla vet iaf i vår klass att man inte är ensam. (vår klass är nog den bästa samanhållningen men med mest vetande psykiska ohälsa. typ 3 med ätstörning, 3 självskadebeteende, flera depression, ångest. prestationsångest, osv. men känner att jag inte kan prata med någon "Äldre" då det känns som att de betonar så mycket på att det inte är tabu att prata om det att det känns som att de försök övertala sig själva det

Anmäl
2017-07-22 15:20 #7 av: Annielle

Bland yngre är det väl kanske inte så tabubelagt, men bland äldre, finns ju även de som ser det som någon sorts svaghet och som om man vore dum i huvudet.

Inom vården (bortsett från psykiatrin) är det ju heller inte ovanligt att man får sämre hjälp och bemötande om man lider av psykisk ohälsa samtidigt som man söker hjälp för fysiska problem/sjukdomar, trots att alla ska ha rätt till lika bra vård. Lätt hänt att de skyller på ens psykiska ohälsa och struntar i att kolla upp sådant som de annars skulle ha gjort.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2017-07-23 20:09 #8 av: shia

tycker också att det blir som en tävling, att den som har allvarligast till synes går före i hjälp. fast den anda ksk har självmordsplaner

Anmäl
2017-07-23 21:39 #9 av: Annielle

#8

Jag vet fall där de som inte mår allvarligt dåligt får mer hjälp och träffar psykatrin oftare än de som verkligen skulle ha behövt hjälp mer....känns mer som ett lotteri tycker jag Ledsen

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.