Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
03. Allmän psykologi

Musik och psykologi?

2017-04-22 02:05 #0 av: [memoirsofaclone]

För några år sedan blev jag närmast besatt av ett visst band, och även den genren de tillhörde. Jag började klä mig i den stilen osv. Fick jag inte lyssna på den musiken på ett tag (typ 2 dagar kanske) så blev jag väldigt irriterad. Alltså, hela mitt liv kretsade kring det här. Jag kunde reagera rätt extremt när jag lyssnade på musiken, typ gråta av lycka/ångest vad som helst. Jag var så tacksam, denna ''nya värld'' räddade mig från verkligheten där jag var utstött i skolan och allt var jobbigt. Musiken gav mig en identitet. Sedan var det såhär i nästan tre år, dvs till kanske för ett halvår sedan, då jag gradvis lyssnade mindre på denna sortens musik, kände mindre, slutade klä mig så osv. Tillslut var allt som bortblåst, när jag först insåg det blev jag lite ledsen, det kändes liksom sorgligt på nåt sätt att lämna allt detta bakom sig. Idag känner jag bara en enorm olust för allt som har med detta band och musik att göra, lyssnar aldrig på det. Nyligen försökte jag men det enda jag tänkte var ''hur kunde det här ta upp en så enorm del av mitt liv i flera år?'', nu blir jag närmst deprimerad när jag påminns om den här musiken. Den symboliserar en helt annan tid och ett annat jag, som jag verkligen inte känner igen mig i, och det var inte alls länge sedan. Nu lyssnar jag på helt annan musik och klär mig på ett helt annat sätt som inte påminner om detta alls. Om någon säger något om den ''gamla musiken'' så blir jag väldigt irriterad och vill inte prata om det eller förknippas med det. 

Vad hände egentligen? Har någon annan upplevt nåt liknande? Alltså jag förstår att man kan tröttna på viss musik men det är så otroligt starka känslor här, detta har påverkat mig väldigt mkt.

Anmäl
2017-04-22 20:12 #1 av: OnlineCores

Intressant inlägg. Jag får bilden av att det var mer en flykt från verkligheten än ett intresse. Och varför fastnade du då för just den musiken kan man fråga? Du säger att det var helt nytt, och det låter då som att du lärde dig något nytt genom den musiken. T.ex. barn kan titta på samma film 20 gånger om igen, medan det inte skulle fungera för en vuxen människa. Det beror på främst två faktorer: De har inte utvecklat orbitofrontala cortex ännu, som ger oss en mättnadskänsla efter en dopaminbelöning. Den andra delen är att de lär sig något nytt varje gång de tittar på filmen, och det får de att må bra.

Sen så är det vanligt att ungdomar söker sin identitet. Vissa testar droger, andra dras till musik och andra till sport m.m. Man testar sig fram så att man sedan vet om det är något som passar än själv.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.