Fortsätta livet?

Innan jag skriver hela detta inlägget så har jag två saker:

1) Jag har ingen aning om vart jag ska skriva detta inlägget
2) detta kommer förmodligen bli ett långt inlägg.

Jag är 14 år och för ca 4 årsedan började jag höra röster i mitt huvud. Eller röster och röster, innan var det en röst och nu är det obeskrivliga ljud. Ljuden låter hela tiden, men olika högt.

För nästan 1 årsedan började jag se saker, både "bilder" i mitt huvud och gestalter/gubbar i "verkligheten".
Nu kan jag inte avgöra vilka ljud och "gubbar" som är påriktigt och vilka som inte existerar. (Hoppas ni förstår)

För ca 6 månadersen började jag även typ "känna" saker. Tex jag känner att det står någon mellan dom två träden.. då känner jag typ närvaron av gestalten.

för ett tag sedan såg jag min död vilket skrämmer mig. Inte för att jag är rädd för att dö utan för att jag har sett saker som sedan blivit verklighet. Tex jag såg en gestalt som var en tjej och senare träffade jag henne påriktigt och jag hade aldrig träffat henne innan dess.

Grejen är att allt detta är för mycket för mig nu, jag har skurit upp nästan hela vänsterarmen för att ta ut min inre smärta och all ångest jag har. Jag får ångest utan någon direkt anledning och kan även få ångest för minsta lilla fel.
Jag har även ett antal gånger försökt ta mitt liv genom att ta överdoser av massa sömntabletter mm.

Jag har bara förlorat gnistan helt, jag kan se en framtid men den ligger för långt bort. Jag ser ingen anledning att fortsätta allt jag ser och hör blir bara för mycket.
Det finns en kille som jag kan prata med men varje gång jag pratar med honom om något så får jag bara ångest och skär mig själv. Han har sagt 1000 gånger att jag inte ska ha någon ångest när det gäller honom, men min lilla hjärna säger bara att han ljuger för att inte såra de feta missfostret som jag är. jag menar varför skulle någon och speciellt han vilja mig väl?

Jag håller på att tappa de helt. Bup är hopplösa så jag förväntar mig ingen hjälp från dom. Det ända dom gav mig var sömntabletter.
Det hade bara varit bättre om jag inte fanns, om jag bara somnade och aldrig vaknade igen. Då skulle jag inte ha några röster eller se saker och jag skulle inte kunna störa "han" mer.
Vad ska jag göra?

Kan du prata med dina föräldrar? BRIS finns för unga som mår dåligt.

https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu/

#1 jag har förlorat kontakten med min pappa eftersom han är en idiot rent ut sagt.
Och min mamma tar mig inte på allvar när jag sagt att jag mår dåligt, har dock inte sagt att jag skär mig.

#2 Jag tycker att du ska berätta för din mamma att du skär dig, så hon förstår hur allvarligt det är. Hon skulle bli förkrossad om du gör något dumt mot dig själv och hon inte fått veta hur illa det var. Kan du inte visa henne vad du skrivit i den här tråden? Du har skrivit väldigt tydligt och alla som läser förstår att du mår jättedåligt.

Du är jättefin och värdefull. Du är ung och har hela livet framför dig. Det finns så mycket fint som väntar dig i livet. 

Hur är det med dig idag? 

#3 jag vet inte hur jag mår, allt är bara fel just nu

#0 jag vet det är jätte jobigt men det kan gå över för en del asså rösterna olicka för alla man kan få det av olicka anledningar kanske nå tramatist har hänt nån bort gång eller bara en djup deprision jag hör röster daligen. sejer dom negtiva saker till dej för sök att inte äns svara rösterna då brukar dom vara lungnare i alla fall du kanske kan få nån medsin mott det om det blir för jobigt typ rispadarl tror jag det hette pratta gärna med en läkare om det blir jätte jobigt hoppas allt ornar sej

Vännen, du ska genast kontakta BRIS. https://www.bris.se/ Du kan vara helt anonym där, men de kan ge dig stöd och hjälp. Som du beskriver ditt mående behöver du hjälp omgående.  De har även en chatt och forum om du inte känner dig bekväm att ringa. Om du behöver hjälp så PM:a så kan jag hjälpa dig att kontakta dem.  Jag förstår att du står väldigt ensam just nu utan stöd från dina föräldrar. Har du någon annan familj du kan prata med? Det du ska veta är att du INTE ÄR ENSAM. Du ska inte behöva må såhär dåligt och det finns hjälp, även om du kanske inte tror det just nu. Du kan ju även skicka epost till BRIS och då tycker jag att du ska kopiera ditt inlägg eller länka till den här tråden. eftersom den förklarar så bra hur dåligt du mår. 

Till vissa andra i tråden. Kan ni inte komma med konstruktiv hjälp och stöd utan svamlar om övernaturliga fenomen så hör väl det hemma på ett annat ifokus forum där man pratar om övernaturliga upplevelser, media etc, etc. Inte på psykologi ifokus och särskilt inte när det handlar om ett barn som mår så dåligt att hen allvarligt självskadar sig. 

Många varma kramar till dig TS. Jag tycker du är otroligt stark som kan blotta dig på det här sättet. Det är ett viktigt första steg och du kommer kunna ta många, många till. 

Att elda på och odla vanföreställningar som vissa gör här i tråden kan vara direkt skadligt, ni borde skämmas. TS är en person som behöver och ber om hjälp, att föreslå medialitet eller liknande trams tillför absolut ingenting, tvärt om. Att ni ser detta som en chans till att rekrytera till er tro är minst sagt beklämmande, hade ni skam i kroppen skulle ni hålla med.

#11
Jag har försökt få kontakt med bris ett fåtal gånger, men de är alltid fullt så jag kommer aldrig i kontakt med dom.
Och nej, har ingen annan jag kan prata med

#13: Det bör finnas ställen du kan vända dig till och få hjälp med detta, bor du i närheten av någon storstad? Det finns hjälp att tillgå via exempelvis Jourhavande Medmänniska (om du vill ha någon att prata med): http://www.jourhavande-medmanniska.se/?page_id=890

För att få mer information om vilken vård som finns tillgänglig så kan du vända dig till 1177, de har koll på vad som gäller i ditt landsting. Tänk dock på att inte spela ner dina besvär och hur du känner, var så öppen och informerande som möjligt. Ditt självskadebeteende och tidigare självmordsförsök är sådana faktorer som absolut måste framgå tydligt för att du ska få rätt hjälp.

Hoppas det löser sig till det bättre, och tänk också på att när du väl börjat få en vård som fungerar för dig (och en sådan finns säkerligen) så kommer framtiden inte kännas så avlägsen längre.

#13 Vad bra att du fortsätter läsa o skriva i tråden. Du kan med fullt förtroende låta @mjlee sätta dig i kontakt med BRIS, hen kommer inte att svika ditt förtroende.

Andra vägar att gå förutom @mjlees o @Davbjos förslag är att kontakta Ungdomsmottagningen om det finns en sådan på din ort. Du kan även kontakta svenska kyrkan (nej de predikar inte kristendom) många präster o diakoner är utbildade i att möta människor i kris (samt även samtalsmetodik). Många av dem är legitimerade psykoterapeuter.

Det finns hjälp att få, men det kan vara svårt att hitta rätt, speciellt om man är mycket ung o mår så pass dåligt som du ger uttryck av att göra här i tråden.

#14
Nej bor inte i närheten av en storstad

Jag vill inte ha något mer i denna tråd som inte är stöttat av vetenskapligt bevisad fakta. Jag har nu tagit bort de inlägg som är OT.

TS, hur har det gått för dig?

Jag ser att du redan fått bra svar här i tråden!

Men jag önskar verkligen att det snart kommer att vända för dig och att det ska kännas bättre!

#19 verken upp eller ned

Jag vet att det kan kännas totalt jäkla meningslöst, men har du försökt kontakta BRIS igen? De har kanske kö, men det är för att det är många ungdomar som mår dåligt av olika anledningar. Du kommer komma fram till dom, och då kommer en person prata med just dig och bara bry sig om att försöka hjälpa dig.

#20 har du pratat något mer med din mor angående detta? 

Vill påbörja med att skriva att du är jättemodig och stark som vågar skriva här. Och att det är många här som gärna vill stötta dig.  Kommer ställa lite frågor som du absolut inte behöver svara på om du inte känner för det. Jag är lite "anti-tabletter" och vill tro att det ska finnas andra sätt att göra så att saker och ting blir bättre.

Nu kommer dem :)

Tror du det kan finnas någon anledning till att du känner att dina sinnen säger att det finns någon "där"?
Är det mest när du är utomhus eller är det dygnet runt?
Är det när du är rädd som det börjar hända eller är det när som helst?

I mitt huvud så känns det lite som att det kan vara en rädsla som dykit upp inom dig, en rädsla av att vara förföljd. Men det är helt baserat på din text och jag har förmodligen fel. 

Jag är strax över 20 och förut när jag var yngre så brukade jag ibland skriva/säga tvärt om, t.ex. "nää jag vill inte" fast jag egentligen ville. Lite för att straffa mig själv. För det har varit lite av mitt problem, att jag gärna intalade mig att saker och ting är mitt fel och att jag inte förtjänar ditt eller datt. Det var svårt att ta åt sig goda ord då viftade man bara bort dem för att man inte trodde på dem. "Vad duktig du är." "Nej, jag är bara dålig." Lite så...

Det jag tänkte med detta är att det är ett rätt så negativt tankesätt som påverkar en på ett dåligt sätt. Istället för att tänka att man är dålig, så tänk att man är bra! För det är man ju egentligen, faktiskt. Och när någon skriver att du inte ska behöva känna någon ångest när du skriver med honom, och du känner att han menar det han skriver. (baserat på hur du upplever honom.) så tycker jag att det faktiskt är så; att han isåfall talar sanningen. Det är ju svårt att veta 100% om folk talar sanning men i dessa fall så är jag personligen rätt så godtrogen, för tycker verkligen inte om lögner utan önskar att relationer med vänner och familj baseras på sanningar.

Och att ändra sitt tankesätt, från negativt till positivt. Från "jag är dålig, sämst" till jag är bra, SKITDUKTIG! Det går inte över en natt utan behöver jobbas med, lite som att plugga matte. Man måste komma på sig själv i sina tankar och avbryta dem när de blir negativa och sedan intala sig själv att man är den positiva delen! För det är du. Verkligen. Även om det helst inte kanske känns så. Du är AWESOME! 

Jag hoppas du finner min text okej, jag tycker verkligen om att skriva och vill gärna hjälpa i den mån jag kan.. Men känner mig osäker på ifall jag skriver något som är fel, men jag skriver med min högsta välmening. Och om du känner några frågor eller vad som helst så är det bara att skriva på. :) Hoppas du får en fin fortsatt dag!

#23 Läs inlägg #18.

Jag har jobbat många år inom psykiatrin, och om du behöver någon att prata med så finns jag här, det är bara att skicka ett PM.