Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

01. Akuta situationer 02. Allmän psykiatri 03. Allmän psykologi 04. Personliga berättelser 05. Anhöriga 06. Behandling/Medicin 07. Beroende 08. Bipolär sjukdom/Manodepression 09. Depression/Ångest 10. Kronisk smärta påverkar själen 11. Neuropsykiatriskt 12. Personlighetsstörningar 13. Psykoser 14. Schizofreni 15. Stress/Tvångstankar 16. Sömnproblem 17. Tvångsvård/Rättsligt 18. Ätstörningar 20. Dagens fråga 21. Självtester 22. Stödorganisationer 23. Tänkvärt 24. Undersökningar 30. Bok/Filmtips 31. I Media 32. Positiva/Negativa 33. Skratta är nyttigt 34. Utanför ämnet 35. Om sajten/Om iFokus
05. Anhöriga

Förälder med utmattningssyndrom

2017-07-06 23:34 #0 av: rodmoppehjalm

Hejsan!

Har någon av er erfarenhet av att leva med en förälder som lider av utmattningssyndrom?

Min mamma drabbades av detta efter ett projekt på jobbet i vintras. Hon har alltid varit en kvinna som sprudlat av idéer och tankar. I de allra flesta fall har detta tidigare varit något positivt, men i vintras var det förmodligen vad som fällde henne. Hon fick diagnosen utmattningssyndrom efter att hon besökt en psykiatriker, men vägrar själv inse att hon lider av en sjukdom. Hon beter sig otroligt konstigt. Hon pratar totalt irrationellt och tar kontakt med människor hon knappt träffat. 

Mammas beteende ger mig otrolig ångest, något som leder till att hon blir arg på mig. Självklart vet jag att hon inte kan hjälpa det som sker, men på samma gång får det mig att må så pass dåligt att jag inte kan annat än att bli arg. 

Hur bör jag hantera detta? Jag märker att både min syster och min pappa mår dåligt pga situationen. Bör tillägga att jag är 17 år och min syster 13 år. 

Anmäl
2017-07-07 08:10 #1 av: OnlineCores

Utmattning kan enklare förklaras som att hjärnan har gått på högvarv under en lång tid och orkar inte längre bearbeta saker som den tidigare gjort. Det kan leda till att den sjuka blir väldigt irrationell och ologisk som du beskriver. Orsaker till tillståndet kan variera, och det är något som hon själv måste komma till underfund med, gärna med någon professionell som förstår människan både fysiskt och psykiskt.

Det som är viktigt om hon säger- eller gör något som är belastande för er, är att ni tar distans från det. Ni ska behålla era egna liv och ha tålamod med er mamma, för sånt här brukar ta tid. Och är du orolig över din syster så kan du bestämma dig att ha egentid med henne, kanske en egen dag med, bara du och hon. Kan tänka mig att din lillasyster skulle tycka om det.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.