Annons:
Etikettbehandling
Läst 7161 ggr
aallnn978
2017-08-02 22:33

Skriva in sig själv på psyket

Har en tid funderat på att skriva in mig på psyket. Är dock under 18 och ganska orolig. Har några frågor 1. Får en ha med sig telefon/iPad/dator dit? 2. Får en använda dessa när som helst? 3. Hur funkar besök? Kan föräldrar komma dit? 4. Kan en som barn skriva in sig utan föräldrars tillstånd? (Är tillräckligt gammal för att ha tillgång till min journal. Mina föräldrar har alltså INTE tillgång till den) 5. Kan en lämna när en vill om det är frivilligt? 6. Hur gör en med skola? 7. Kan en få medicin? Mycket tankar som snurrar och börjar tro att jag är en fara för mig själv, självskadebeteende och självmordstankar, och vet helt ärligt inte hur jag ska bli "bra" igen

Annons:
tk1971
2017-08-02 22:35
#1

Kan man göra det för att man själv vill det? Ska man inte ha remiss från en läkare?

Calcifer
2017-08-02 22:47
#2

#1 Inte nödvändigtvis. Jag har legat inlagd utan remiss, då det var akut.

#0

1. Ja, i de flesta fall. Finns det speciella anledningar så kan de neka en att t:ex ha laddare till mobilen (om de anser att man är en suicidrisk).

2. Det brukar inte finnas restriktioner, förutom vid mat och liknande.

3. Det beror nog på vilken avdelning du ligger på. När jag låg inne var det en sluten avdelning där besök inte förekom.

4. Det har jag hemskt svårt att tro. Då du inte är myndig är  jag rätt säker på att de måste ta kontakt med dina föräldrar om du försöker bli inskriven hos psykiatrin.

5. Ja, om du inte är tvångsinlagd. 

6. Ingen aning. Sjukskrivning kanske?

7. Det avgör läkaren vid avdelningen. Om du dock redan skulle stå på medicin så får man dem som vanligt om inte läkaren gör ändringar.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Calcifer
2017-08-02 22:51
#3

Som tillägg: Tycker du ska ringa och prata med dem själv. Samt att du bör prata med dina föräldrar också.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Maria
2017-08-03 09:29
#4

Att man blir inlagd om det är akut är ju en självklarhet och jag hoppas innerligt att det fungerar men det här med att skriva in sig själv låter mer som ett önsketänkande med tanke på hur pressad vården är.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

tk1971
2017-08-03 09:37
#5

#4. Ja. Jag tycker det låter otroligt att man själv kan bestämma att man ska bli inlagd. Jag läste så sent som igår om nån läkare på "mitt" sjukhus som gick ut och larmade om platsbrist på sjukhuset. De måste väl göra nån slags bedömning först när man kommer dit? Vad händer om det redan är fullt? Då får man nog åka hem igen, om man nu inte är så dålig att man är en fara för sig själv eller andra.

Maria
2017-08-03 10:30
#6

Jag hittade denna länken och det krävs ju en del innan inläggning och vad jag förstår så finns konceptet inte  överallt.

https://kit.se/2017/06/30/90162/nu-kan-patienter-lagga-in-sig-sjalva-pa-psyk-det-ar-nagot-att-vara-glad-over/

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Annielle
2017-08-04 21:36
#7

Jag vet att man kan bli inlagd om man anser att man behöver det, vet flera som har blivit det genom egna önskemål, men självklart ska man ha goda skäl till det så det bedöms ju från fall till fall om det är nödvändigt.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

emeliiiiieee
2017-08-05 22:50
#8

1. Jag fick ha med mig telefon, ipad, dator MEN då jag var inlagd för sucidplaner så fick jag inte ha laddare utom när en skötare satt med. 
2. Japp
3. De flesta har besökstider för besök. 
4. Det har jag ingen koll på faktiskt. Bästa är ju att ringa psykakuten och höra efter. 
5. Är man inlagd för att en själv vill det så ja. 
6. Jag fick arbete via datorn som jag gjorde där och skickade in.  
7. Bedömmer läkaren att du behöver så ja. 

Dock är det svårt att bli inlagd för att en själv vill utan man ska ha goda själ till varför.

Honestyisdead
2017-08-08 21:54
#9

Det krävs mycket för att man ska bli inlagd. Det räcker inte att man vill det utan dom intervjuar ju en rejält. Många får inte stanna.

emeliiiiieee
2017-08-09 16:32
#10

#9 Det där är nog olika i olika län. Där jag bor är det är det ändå relativt enkelt att bli inlagd. Bara man träffar rätt läkare

Zepp
2017-08-14 21:41
#11

För det första så blir man inte inlagd för att man vill själv.. utan det är en läkare som bedömmer det utifrån hur allvarligt det är, typ psykos, anorexi, självskadebeteende eller suicidrisk, annat hemskt!

Osen vet jag inte var gränsen för BUP ligger.. annars så är det nog första enheten för någon som inte är myndig?

För det andra kan du säkert besöka BUP utan föräldrar.. om nu detta är ett problem?

Dvs det finns fall där föräldrar är en del av problematiken och då kan teamet på BUP ta beslut som går mot föräldrarnas vilja/kontroll, det går lättare ju äldre man är!

Iallafall är man i övre tonåren anses man som regel ha sådant oberoende och självständigt tänkande att myndigheter är tvugna att lyssna på en, trots att man inte rent juridiskt är myndig.

Utan då står BUPteamets uppfattning mot föräldrarnas om det skulle komma till en åsiktskillnad.

Nu så säger inte jag att ditt problem är dina föräldrar eller din familj.. men BUPteamet är till för att stödja dig, de skall främst se till dina behov!

Däremot iomed att du inte är myndig kan de inte hemlighålla något för dina vårdnadshavare!

Och glöm sen att det är någon jättehit att bli inlagd.. såvitt du inte omedelbart behöver komma bort från din familj.

Utan som regel hamnar man först på en inläggningsavdelning där de flesta är tokigare än vad man överhuvudtaget misstänkt att någon kan bli!

Har man sen tur hamnar man sen på någon vårdavdelning som är lugnare och där de flesta har samma problem/diagnos som en själv.

Grejen är.. Googla BUP i ditt landsting, sök kontackt, stå på dig, kräv besökstid!

Osen det andra.. har du väl blivit inlagd och fått en diagnos samt hamnat på en avdelning för detta så får du i princip ha allt som inte utgör en fara för dig eller någon annan!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Calcifer
2017-08-14 22:13
#12

#11 Nu tycker jag du överdriver rätt rejält och nästan skrämmer TS till att inte vilja bli inlagd. Nu har jag visserligen inte varit inlagd någon längre tid men det var inte en enda person där som var tokig. De var ledsna, deprimerade, och en del lite egna om de hade diagnoser. De gick knappast omkring och skrek och slet sitt eget hår eller pratade med väggarna…

Och man kan bli inlagd för att man själv vill. När jag har ringt innan till psykakuten har det enbart krävts att jag sagt att jag mår jättedåligt, jag måste få komma dit och prata med läkare. Sen har jag varit ärlig med läkare om hur dåligt jag mår, om jag har självskadetankar osv, och har det funnits plats har det aldrig varit någon som krånglat kring att åtminstone bli inlagd en natt, för att träffa läkaren på avdelningen dagen efter för ytterligare utvärdering.

De jag pratat med på telefon (närmaste stället att bli inlagd på är två timmar bort så ringer gör jag alltid först) har snarare rekommenderat starkt att jag ska komma in om jag mår dåligt, för säkerhetsskull. 

En gång åkte jag inte in, men det hade inte med dem att göra, men då sa de att vi har inga lediga sängar egentligen, men är det akut så löser vi det, du kanske får ligga i en säng i typ allrummet i ett hörn med skärmar omkring, men hellre att du kommer in än att du gör något farligt hemma.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Zepp
2017-08-14 22:44
#13

Mm.. jag vill inte heller skrämma TS för att kontakta psykvården eller främst BUP!

De erfarenheter jag har är min mor som är Bipolär, sedan cirka 25årsäldern då det brukar märkas!

Iallafall verkar det vara en hel del psykosfall på intagningsavdelningar, senast hon var inlagd så fanns det där en av mina tidigare chefer,, han var tokig redan när jag jobbade för honom.

Jag vill främst att TS tar aktiv kontakt med BUP.. och jag har ingen aning om huruvida familjesituationen utgör något problem.

Och det kan handla som i mitt fall en av föräldrarna som har en allvarlig psykisk störning!

Inte f*n fanns något BUP på min tid, det fick bli barnhem och fosterföräldrar!

Och rent ut sagt,, det vill jag bespara TS, därmed inget ont sagt om varken barnhemmen eller fosterfäräldrar.. men är man ung och känslig så behöver man sina föräldrars stöd och kärlek för att utvecklas till en fullt frisk och emotionellt fungerande person.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Annons:
Calcifer
2017-08-14 22:56
#14

#13 Men det ena behöver inte utesluta det andra. Om man t:ex blir inlagd som minderårig, så finns det ingenting som säger att hepp, nu får man inte träffa sina föräldrar på x antal månader. Jag hade en vän som blev tvångsinlagd som minderårig på ett hem för personer med riktigt allvarliga psykiska problem. Där var det folk som slängde bord genom fönster och ställde till med annat och betedde sig väldigt extremt. Men det var också i ett extremt fall. Men t.o.m. där fick hen träffa sin mamma regelbundet, även om det till en början enbart fick ske på hemmet innan hen fick lov att åka hem en del helger.

Men då snackar vi alltså om en extrem situation med ungdomar som inte bara mådde dåligt utan också var väldigt utåtagerande med sitt dåliga mående. Det är inte normen.

Om TS skulle läggas in under en tid så finns det som sagt absolut ingen slags "dom" om att ja då hamnar TS bland folk som är tokiga och tuggar på böcker eller annat extremt. Det finns inte heller nåt som säger att TS i så fall skulle tappa kontakt med sina föräldrar och sin familj. Jag vet inte vart TS bor, men de flesta ställen har besökstider i princip varje dag, om det inte är något som inte är aktuellt pga speciella omständigheter.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Zepp
2017-08-14 23:14
#15

För det fösta så vet jag inte vad TS problem är, för det andra om man är fullt funktionell i övrigt.. använder Ipad/går i skola, tar emot besök osv så blir man sällan inlagda utan hänvisad till ordinarie vård, i det här fallet kanske BUP?

Speciellt om det inte finns några problem i familjesituationen.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Annielle
2017-08-15 09:38
#16

Well, jag har bekanta som har varit inlagda och som både har varit på jobbet och i skolan samtidigt som de har varit inlagda, det har heller inte varit avdelningar med extremfall.

Jag har själv träffat en på en kurs som jag gått inom studieförbunden som var inlagd samtidigt som hon gick där.

Jag har aldrig bett om att få bli inlagd själv men min psykkontakt har vid ett antal tillfällen tyckt att jag skulle bli det när jag har haft långa perioder som jag har suttit hemma och storgråtit av förtvivlan i min ensamhet, inga självskadebeteenden, psykoser el liknande skäl… (men jag har av olika skäl inte varit inlagd ändå p.g.a skräck för bland annat sådant)

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Honestyisdead
2017-08-15 09:47
#17

Jag har tydligen missförstått. Jag trodde det gällde psykavdelningen på sjukhuset där man läggs in vid akuta fall. Då går man inte till skola eller jobb kan jag lova.

Calcifer
2017-08-15 14:24
#18

#15 Det stämmer faktiskt inte heller. Man kan ha stora problem där det är bäst att bli inlagd en tid oavsett om man kan få besök eller klarar av att studera.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Zepp
2017-08-15 22:30
#19

Nu så har jag som sagt aldrig blivit inlagd själv.. men min mor.. som är Bipolär!

Iallafall, det blir psykakuten och rena stormavdelningarna/psykosavdelningar!

Sen så hoppas jag att inom BUP så finns det annat?

Hur som helst.. inom vuxenpsykiatrin är det ont om platser och när man väl har satts in på mediciner så skrivs man som regel ut.

Och jag vet fortfarande inte om TS är aktuell för BUP?

Troligtvis så är det betydligt annorlunda under BUPs regi?

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Calcifer
2017-08-15 22:40
#20

#19 Men du har själv aldrig blivit inlagd och ändå skriver du som om du har stor koll på hur det fungerar?  Psykakuten har för min del aldrig varit någon slags psykosavdelning. En del mår sämre än andra, en del har suicidvak, men det är ingen som springer omkring och skriker eller nåt annat. 

Ja, det är ont om platser inom vuxenpsykiatrin men det är ingen regel som säger att så fort man satts in på mediciner så skickas man hem. Det beror helt på ens behov, vilka risker som finns, och hur länge de skulle vilja hålla en under uppsikt medan man vänjs in vid medicinen. Ska man läggas in under en längre tid, dvs månader, är det dock lite annat då hamnar man oftast på andra avdelningar och det är något som kan ta lite tid att ordna.

Det är absolut annorlunda när det gäller minderåriga för det mesta, speciellt när det gäller att skriva ut sig själv om man känner att det inte hjälper att vara inlagd. Där har man mindre att säga till om och det kan vara svårare även om man inte är tvångsinlagd.

Mina erfarenheter av psykakuten har varit att en del är väldigt ledsna och mår dåligt, ibland suttit uppe sent och pratat med nattpersonal för att de mått för dåligt för att sova, men andra kollar på film ihop, sitter och pratar, flera personer lånade färgpennor av mig så satt vi och fånritade ihop och några andra satt och spelade kort. Det var inga psykosmänniskor eller någon hysteri.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Honestyisdead
2017-08-15 23:45
#21

Zepp ibland undrar jag vad du gör.  Din mamna är säkert underbar, men vad tusan har det med vården av dagens ungdomar att göra?

Och jobbar du inom psykiatrin? Är du aktuell för inläggning?

Upp till toppen
Annons: