04. Personliga berättelser

Inte kär längre

2017-09-21 19:29 #0 av: korvmacka2310

Hej! Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig längre och måste bara får svar på något sätt.

INNAN DU SVARAR så vill jag att du kommer ihåg att jag är väldigt labil och orkar inte höra "lämna honom" osv, jag förstår själv att det vore det smartaste, men tänker inte göra det.

Så det som har hänt egentligen är att min pojkvän inte riktigt är lika kär i mig längre. Han gjorde slut i somras för att han inte hade samma känslor längre. Vi skjildes åt, men smsade hela tiden och några dagar senare var vi tillsammans igen. Jag uppfattade det som att han hade fått tillbaka känslorna och att han var lycklig med mig. Men i helgen så började vi prata lite och jag berättade att jag inte kände att jag fick så mycket kärlek av honom och han berättade att han inte kände lika mycket kärlek och att det inte var så konstigt att jag upplevde det så.  Jag bröt såklart ihop och kan inte ens förstå att det här händer mig  - IGEN. 

Han känner alltså att han inte är lika kär som förut, att det kan kännas "drygt" att pussas och mysa och så och han känner att han tvekar ofta på om han vill vara med mig. Men direkt han tänker på att vi borde göra slut så får han panik och börjar gråta. Jag frågade "Vad VILL du? Om du fick önska, hur skulle allt vara just nu?" och han svarade att han ville vara med mig och att han skulle känna som förut. Han berättar att han inte riktigt kan förstå vad han känner, som att det är en gröt i hjärnan. Vi har provat vara ifrån varandra mer, men han känner inget annorlunda. 

VAD ska vi göra? Han säger att han älskar mig och att han VILL vara med mig, men han tvekar jättemycket. Jag får panik. Han är verkligen min första äkta kärlek och jag vill inte lämna honom. Jag har en sån känsla av att det kommer bli vi tillslut men jag vill inte ha något hopp och bli deprimerad igen när han gör slut. 

Mina frågor är egentligen: Vad ska han göra? Vad ska jag göra? Hur fan ska jag börja se en framtid utan honom?

Snälla hjälp, jag har fysiskt ont i kroppen och orkar inte må såhär.

Anmäl
2017-09-21 19:45 #1 av: Calcifer

Tror du kan få bättre hjälp inne på relationer ifokus.

Tyvärr har jag inga goda råd.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2017-09-21 19:51 #2 av: Zepp

Mm.. kär är man ett kort tag!

Sen så vaknar man upp och då handlar det mer om att ta tag i verkligheten.

Sen så handlar det väldigt mycket om din/hans ålder.

Iallafall.. är man rätt ung så går man igenom flera olika kärleksaffärer som slutar på så sätt att man mår dåligt.

Som regel är det då ett sätt att lära sig och att bli vuxen.. med det menar jag att lära sig att få/ha och behålla meningsfulla och för det mesta iallafall långvariga kärleksrelationer.

Kärlek är en gröt i hjärnan per se.

Oså till slut så hittar man någon som man flyttar ihop med, gemensam bostad, barn, hund och radhus.

Låter så klart rätt krasst, men verkligheten är rätt krass.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2017-09-21 20:59 #3 av: OnlineCores

Håller med #2, det är ganska normalt att man kanske har tio relationer innan man träffar rätt person. Sen så är en del personer mer intresserad i att bli kär, än att vara kär. Ni kanske borde ta reda på vad ni vill var och en, och sedan se om ni kanske vill något tillsammans också. Kärlek är inte en människas hela liv, även om det är en stor del för många. Och när man är ung (om ni är unga) så är det inte alltid så lätt att veta vad man vill mer än kärleken. 

Det är jätteviktigt att man vet vad man vill.

Anmäl
2017-09-22 08:28 #4 av: korvmacka2310

Han har ingen aning om vart han vill, han är inte en sån som drömmer om framtiden, medans jag behöver allt planerat framför mig. Jag vet exakt vart jag vill med mitt liv och han har sagt att det inte skrämmer honom, förutom på det sättet att han är rädd att han inte kommer leva upp till mina förväntningar.
Vi är unga båda två, men vi har pratat jättemycket om giftemål förut och han har berättat att han vet exakt hur han skulle fria osv.. Vi har pratat om barn, hus, lägenheter.. hela köret.

Men problemet är att han tvekar på om han vill vara med mig, men han säger att han inte vill ha någon annan eller vara singel, utan han vill vara med mig, men ibland tvekar han.

Anmäl
2017-09-22 14:49 #5 av: OnlineCores

Det låter som att han inte är mogen för giftermål, eller att bli förälder. Det är gigantiska steg i ett förhållande, och man bör nog ta steg för steg. 

T.ex. om ni skulle skaffa barn tillsammans och det senare skulle visa sig att ni inte passar ihop. Då har har ni satt ert barn i kläm. Alla barn som genomgår föräldrars separation upplever det väldigt traumatiskt. Ha inte för bråttom. 

En sak till som ofta är ett problem när man pratar med en annan människa är att man pratar om olika saker fastän man använder samma ord. Kärlek kan betyda så mycket olika beroende på vem man pratar med. Alla förstår inte vad det egentligen betyder och att det handlar om lukt (feromoner). Man pratar om kärlek och omsorg, vilket har en annan mening. Och utöver det så blandar andra ihop självförtroende/trygghet med kärlek. 

Han kanske är förvirrad över vad exakt kärlek betyder i varje situation och kan därför inte veta hur han ska förhålla sig till det när du frågar.

Anmäl
2017-09-28 12:28 #6 av: vallhund

Att vara tillsammans med någon för att slippa vara singel är en urusel grund för ett förhållande.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2017-09-28 20:16 #7 av: Zepp

#4

Du tar upp dilemmat med att vara ung och kär.. nemas problemas.. jag kan lova dig att det sett liknande ut för de flesta!

Och på det är jag man.. iallafall vad jag minns så har jag varit en ung man en gång i tiden?

Iallafall så är det kanske lite tidigt att planera allt i detalj.. speciellt när det gäller känslor och övrig samvaro?

Drömma får man.. men det bör helst vara förankrat i någon form av verklighet.. typ avslutad utbildning, arbete under några år, egen bostad.. dvs att man hunnit bli vuxen nog för att avgöra lite mer specefikt vad man kan och vill göra av resten av sitt liv.

Eh, man tvekar hela livet.. på om gud finns, om man är kär, om man valt rätt utbildning, rätt arbetsplats, bostad, bil, husdjur, what ever.. tvekan är konstant över hela livet!

Men man kan vara en reko person för det.. en som kan hantera sin tvekan och sina brister och göra det bästa utav situationen, för sin partner, barn, osv!

Om han är en sådan vet du inte fören efter en massa år.

Mitt tips.. låt inte dina egna drömmar/planering för detta ta överhanden.. det krävs ett givande och tagande hela livet för ett långt och lyckligt förhållande.

Grejen är att dina drömmar förändras de oxå över tid.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2017-09-28 20:25 #8 av: Zepp

#6

Det säger du främst för att du är vuxen och mer erfaren.

Jag ser lixom inget problem med att man vill ha någon att längta efter och som kan iallafall besvara en del av ens egna behov av kärlek, samvaro, gemenskap.. annat mer praktiskt oxå!

Som individer så strävar vi främst efter bekräftelse.. utan social sammvaro på olika plan, så är vi intet, vi känner oss tomma.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2017-09-28 21:21 #9 av: OnlineCores

#8 Ja, det bästa för unga är att skaffa sig egen erfarenhet och därefter kommer värderingar.

Anmäl
2017-10-02 16:07 #10 av: Farwuq

#6 Mycket bra, ett förhållande måste bygga på ömsesidig respekt,  inte bara att man är kär.

Jag fick ägna månader för att få en kvinna i min vård att känna skillnaden mellan en "karl" och en "man".

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl
2017-10-02 17:07 #11 av: OnlineCores

#10 Vad menar du att skillnaden är mellan en man och en karl? Hur värderar du det ena och det andra? Och vad menar du med din vård?

Anmäl
2017-10-02 17:19 #12 av: Farwuq

Jag tog den första grundläggande psykologutbildningen i slutet av 70-talet.
Jag hade klienter ett kortare tag, att öva mig på.
Och jag har fortfarande privata konsultationer för ett ytterligt fåtal.
Jag är nu över 60+ och själv svårt sjuk i MS, jag orkar inte som förr.

Skillnaden är mellan en man och en karl?: 

Om det tog månader för henne att - inse - skillnaden, så är jag inte "man" till att förklara det här. Det hela beror mycket på vilken självbild man har, som klient. När hon väl insåg, så löpte livet i rätt riktning.

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.