03. Allmän psykologi

långdistans, relationsproblem

2017-10-20 21:00 #0 av: [sorgsenfigur]

Är i en relation med en människa som jag ansåg vara min själsfrände, vi upptäckte världen tillsammans det var verkligen magiskt alltihop ALLT var perfekt aldrig upplevt det innan..  när det snart gått ett år sedan relationen startade sprack fasaden när jag upptäckte vissa saker som lutade åt otrohet online, men mer att han snackat flörtigt med tjejer.

 Vi har lång distans men vi har ändå vart tillsammans mer än vi vart isär, men när vi väl vart isär kan det vara för veckor åt gången.. och under denna tiden kanske ensamheten tärt på honom? åt andra sidan han ägnar inte längre tid åt mig riktigt, han verkar jämt ha fullt upp och skriver liksom inte när han väl skriver är han kärleksfull men det är inte nog för mig. Vi ska ses om inte allt för länge, men tiden isär och att han knappt skriver då känns som att hans intresse svalnat? har frågat detta men han påstår såklart att det inte svalnat. 

För min del känner jag att sveket och att han inte ens kan spendera tid med att skriva är nog, jag vet inte om jag kan göra slut, jag älskar honom så innerligt men en stor del av mig vet att det inte funkar.. lite pga distansen, men mest för otroheten och hans ovilja att skriva emellanåt.. vad hade ni gjort? hur gör man slut om man "måste" ?

(skrev samma på en annan sajt men ville ha andra synpunkter här m)

Anmäl
2017-10-20 21:44 #1 av: vallhund

Du får ta upp det med honom när ni ses. Hur ser era framtidsplaner ut, hur gamla är ni, har ni någon överenskommelse om hur relationen skall se ut?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2017-10-20 22:17 #2 av: [sorgsenfigur]

Vi pratar om det, men känns som han inte är ärlig.. för sen hamnar vi i den där onda cirkeln igen

Anmäl
2017-10-20 23:08 #3 av: vallhund

Om du inte känner tillit så saknas väl grunden för att ha ett förhållande?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2017-10-20 23:20 #4 av: OnlineCores

Jag skulle acceptera att gå skilda vägar och även vara öppen för att saker och ting kan se annorlunda ut i framtiden. Vem vet... ni kanske bor närmare i framtiden och då kan man se hur bådas situation ser ut igen. Distans är alltid en dålig idé, samtidigt som att det är en rik erfarenhet.

Anmäl
2017-10-20 23:33 #5 av: vallhund

#4 Nej distans är inte alltid en dålig idé, vet många som lever så o mår prima av det.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2017-10-21 10:22 #6 av: shiba123

Jag lever i ett förhållande på distans, och jag tycker att det är helt perfekt! Jag kan gå upp när jag vill, göra vad jag känner för och kan röra till hur mycket jag vill. Men då är det förstås viktigt med tillit, för litar man inte på vandra så skapar det mycket oro. Som jag skrev i ditt förra inlägg, kanske att ni kan leva ifrån varandra ett tag, och ni hittar tillbaka till varandra lite senare?  Men man lever ju i nuet, och det är just nu som man vill att det ska fungera. Så det är jobbigt när man inte riktigt vet hur man vill ha det.


Anmäl
2017-10-21 18:05 #7 av: OnlineCores

#6 Då har du inte ett speciellt stort behov av aktiv närvaro. Det finns ingen regel utan undantag, det stämmer. De flesta har behov av fysiskt närvarande i relationer vilket inte går att uppnå på distans. Alla har inte det behovet men de flesta har det. Och det är tydligt att det är något som påverkar sorgsenfigurs relation negativt.

Anmäl
2017-10-21 18:51 #8 av: vallhund

#7 Vad de flesta har behov av kan man inte veta utan att undersöka den frågan. Vad som påverkar TS relation negativt kan vi heller inte veta.
Jag uppfattar det som att det saknas tillit.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2017-10-21 19:02 #9 av: OnlineCores

Man vet att kärlek och närhet är ett viktigt behov för människan. Jag tolkar det som att brist på bekräftelse leder till brist på tillit. Du kan inte bekräfta någon till fullt på distans, bl.a. att kroppsspråket saknas. Och är det en kärleksrelation så är det enormt hinder eftersom det är lukt.

Anmäl
2017-10-21 19:05 #10 av: [sorgsenfigur]

Kan förstå hur du tänker Onlinecores men samtidigt du måste vara öppensinnad till hur olika det kan vara för det är ju så personligt. 

Jag gick in i denna relationnen medveten om hur det skulle vara För det första med vår distans har vi ändå valt att vara med varandra mer än utan varandra, vilket inte alla som har långdistans kanske har möjlighet till men vi har, men när vi väl vart isär har avståndet gjort att det kunnat vara MÅNGA veckor tills vi kunnat ses -för min del hade detta funkat helt fint om det inte vore för hans oförmåga att kontakta mig tillräckligt, det i samband med distansen får mig att ifrågasätta hans vilja att fortsätta detta. Men största problemet i detta är nog otroheten och som #8 säger brist av tillit. Målet för OSS är att bo tillsammans en dag men vissa kör med långdistans och är nöjda så. Jag vet inte om jag kan fortsätta detta dock, då allt gör så ont.. ovissheten och allt tär. Men han är verkligen den största kärleken jag någonsin haft, vill inte ge upp det hela.. får se kanske han förvånar mig och gör slut istället? hm.. man vet inget här i livet.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.