Annons:
Etikettallmän-psykiatri
Läst 1579 ggr
shiba123
2017-10-22 19:02

Energitjuvar

Vi har ju diskuterat en del om känslighet, och då är det ju lätt att man möter en massa "energitjuvar". När man vill vara snäll och lyssna när andra har bekymmer så är det lätt att de passar på. Till slut så kan det bli ganska jobbigt, men man har ändå svårt att säga ifrån eftersom man inte vill göra någon ledsen. 

Upplever du detta mycket, och hur gör du när du tycker att det blir för jobbigt?

Annons:
vallhund
2017-10-22 19:47
#1

Jag har uteslutit sådana från mitt liv.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

OnlineCores
2017-10-22 20:54
#2

Jag gör samma som vallhund. Jag orkar inte lägga energi på såna människor, och jag tror inte de är speciellt sårbara över vad en annan tycker om de, utan att de bara riktar om fokus på någon som köper eller accepterar deras beteenden.

Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters.

Annielle
2017-10-22 22:18
#3

🤔Hur menar ni? Slutat att umgås med människor som pratar om sina problem? Man kan väl inte undvika att umgås helt med folk som inte pratar om sina problem?!? Alla pratar väl om sina problem ibland, gör ni inte det själva liksom?

Jag upplever det ofta ,tycker att det är väldigt svårt att säga till någon att man inte orkar lyssna på personens problem, mår dåligt av det o.s.v.   Behöver verkligen bli bättre på det, beror ju lite på sammanhanget hur man kan göra tycker jag.

Möter man någon ute kan man ju säga att man har bråttom någonstans och på så sätt bryter det hela, men är man "fast" i något sammanhang blir det ju svårare…

Var dig själv, det finns redan så många andra.

OnlineCores
2017-10-22 22:45
#4

En energitjuv för mig är inte en person som pratar om sina problem utan en person som skapar problem. Det är en person som väljer att ta sig friheten i akt och belastar en annan människa utan att ta hänsyn till mottagarens behov och bara kör på sitt egna race.

Till Exempel: Om det äntligen är lugnt och stilla i sommarstugan och att man äntligen får slappna av, men samtidigt ser grannen möjlighet att hälsa på och ta för givet att han är välkommen.

I det här exemplet så kommer energi att slösas för att man måste säga ifrån på skarpen eller låta han ta sin frihet och vara närvarande. Är det dessutom en mer puckad granne så tycker han att det är roligt att påverka för att han kan, och bryr sig inte om att han stör. 

Såna personer kan jag leva utan, sen så kan man ha en sån i familjen och då får man välja hur man vill ha det med den personen.

Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters.

vallhund
2017-10-22 23:01
#5

Det är skillnad på att prata om sina problem vid rätt tillfälle o i lämpliga situationer o att vara en energitjuv.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annielle
2017-10-23 10:56
#6

Well, tror att det finns en hel del människor som inte inser när det är rätt eller fel tillfälle att prata om sina problem då tyvärr.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Annons:
OnlineCores
2017-10-23 12:07
#7

Jag tror det handlar mer ofta om en vilja till att anpassa sig till andra än att sakna förmåga till det.  Jag ser det också som en typ av aggression som grundar sig i frihet och ansvar. Och om man sätter gränser så ger du också personen en möjlighet till att anpassa sig, kanske till och med lära sig.

Med frihet kommer ansvar och det är det jag tror dessa personer ignorerar.

Whoever is careless with the truth in small matters cannot be trusted with important matters.

shiba123
2017-10-23 12:08
#8

En energitjuv för mig är en person som bara pratar om sig själv timme ut och timme in. Sedan så "glömmer" de att fråga hur den andre mår.
Självklart ska man lyssna på sina vänner om de har problem, det är ju därför vi har varandra. Nästa gång kan det vara jag själv som har problem, och behöver stöd.

Men det är lite tråkigt om man då inte får det,  utan efter en liten stund så halkar de in på det gamla vanliga, och man känner sig bortglömd. Det är jobbigt om det är någon som man egentligen tycker om, så det är jätteknepigt. Ska man då säga ifrån, vilket kan kännas alltför tufft,  eller acceptera att det är som det är?

Upp till toppen
Annons: